Anna Karin D

Apropå pussel

"Pussel - det är väl något som bara gamla människor ägnar sig åt?"

Nej.

Eller så blev jag gammal redan i tolvårsåldern?
Eller så är jag unik/konstig/ett miffo.

Jag gillar pussel! Det står jag för! Jag gillar korsord också! (Ännu en gammalvarning? Men korsordspreferensen är inget som drabbat mig på senare år heller. Den har liksom alltid funnits där. Och det ska vara riktigt översvåra korsord. Annars är det tråkigt.)

Pussel....det är kravlöst. Spännande. Jodå! Tänk att hitta just DEN biten bland 900 andra! Wow, liksom. Man får spana in minimala färgskiftningar, man ser dem inte från början, men sedan. En blå himmel är faktiskt inte lika blå överallt....
Former. Inbuktningar och utbuktningar. Ploppar och hål. Strategier. Impulser. Chansningar..och envishet.

Avstressande. Koncentrationsbefrämjande. Ett märkligt fenomen som inträffar om jag pusslar samtidigt som jag lyssnar på något, exempelvis radio/tv, är att jag minns exakt vad som sades/lät när jag ser pusslet igen. Och inte bara då förresten. Det är som om sinnena skärps. (Jag borde pussla under föreläsningar. Då hade något fastnat.)

Man kan pussla tillsammans. Tätt tillsammans om det är en sådan sorts pusselkompis. Man kan pussla ensam.

Inte som sällskapsspel. Som är antingen astråkiga (Tjuv och polis, FIA, Bingo) eller fruktansvärt stressande eftersom det är en tävling och alltså i min värld på liv och död. Prestigefyllt om det är skicklighetsspel (Geni, TP, Kinaschack).
Jag är en usel förlorare och kan förstöra en trevlig sällskapsspelkväll om jag misslyckas.
Jag VET! Det är skitbarnsligt! Men jag står för det!

Men pussel....mmmm...ingen hets, bara mys...

Och sedan, när de är färdiglagda (och det ska vara riktigt präktiga hötorgsmotiv, typ slott i alpmiljö och solnedgång med palm) så sprejar man dem med nån sorts klister och ramar in dem i guldram och hänger upp dem på väggen emellan korstyngsbroderitavlorna man sytt i pusselpauserna.

Så är det! Köp dig ett pussel och bli smart och lycklig!

(fast ok, det där sista kanske inte var riktigt sant...)
2010-01-29 10:57.


Kommentarer till blogginlägget


Jag ber om ursäkt. Jag trodde inte att tant var gammal med tanke på tempot på 400:ingarna.

Jag pusslar varje dag. För att få ihop det; livet.
2010-01-29



Inte behöver du be om ursäkt, Mikael! Tant ÄR inte så gammal...(jag ser alldeles utmärkt alla bitar när jag pusslar tex..)
;)
Och japp - pussel innehåller en hel del symbolik dessutom!
2010-01-29



Tant är inte många år äldre än undertecknad kan jag meddela..
2010-01-29



Intygar, Sydsvenskans fredagskryss är bara ha-bla-ha, men lagom för mig.
Medan Anna D skjunker in i kryss-världen med lördags versionen. Möjligen med rätt svårighetsfaktor.
2010-01-29



Jag gllar din beskrivning av pusslandet. Spännande om nsa bit ska passa, och efter femtioelva misslyckande, så äntlgen får man vråla YEEEESSSS - där satt den. En stunds lyckorus! Sedan blir man snabbt dämpad igen, när nästa, och nästa, och nästa inte passar, tills .... just de, nästa bit passar igen. Och så håller de på.
Enda negativa med pussel är den märkliga känsla som infinner sig när det är klart. För det är ju resan som var värd, eller hur Karin Boye nu skrev.
2010-01-29



Per: mmm, en sorts tomhet...
Farbror Mikael: det är bara ytan. Som möjligen är lite gammal.
2010-01-29



Jag är också ett miffo - både vad gäller pussel och korsord. Klart mer spännande än vad folk i allmänhet tror!
2010-01-29



Pussel är hur mysigt som helst. Jag har vuxit upp med julpussel. Min dotter har vuxit upp med julpussel, men de senaste åren har jag inte julpusslat :-(

Bara för det vill jag pussla, NUUUUUUU

2010-01-29



Å, så skönt att det finns fler som jag...! (Helena, Evely).
Och - ingen trodde väl på det där om att hänga upp dem på väggen? I guldram? Bland korsstygnen?
2010-01-30



Limma dem känner jag folk som gör, så det reagerade jag inte på - men resten av meningen :-)...
2010-01-30