Rolf Öhlén

Kampen

Han såg inte mycket.

De neddansande flingorna skymde hans blick.

Han vadade fram i knädjup lössnö.

På sina håll hade vinden packat hårda drivor. Där tog det nästan stopp. Han tappade nästan balansen. Gjorde han det skulle han hjälplöst sjunka ner och begravas under drivorna. Kallsvetten fuktade hans panna.

Han slet förtvilat i linorna som hade stelnat i kölden. Med ett desperat ryck lyckades han få loss repen. Med frusna, fumliga händer greppade han skaften. Snön smälte av kroppsvärmen men frös till nästan lika fort igen.

Så skymtade han målet. Med stapplande steg snubblade han in i värmen, drog av sig de till med brädden snöfyllda stövlarna och pustade ut. Han hade klarat det.

Bron och trappan var skottad och flaggan hissad,

Grattis Carl/Karl på namnsdagen.
2010-01-28 08:40.


Kommentarer till blogginlägget


Vardagspoesi, rakt av.
Vackert!
2010-01-28