Rolf Öhlén

Missbedömning av medarbetare

Skulle hämta grabben vid skolan.

Tog sparken. Det skulle jag inte ha gjort.

Ni förstår, sparken är lite för låg och han ville åka längre. Ok. Vi åkte ner till byn. Väl där ville han hälsa på en kompis. Jag ringde frun och frågade om det var okay för henne. ”Men hans mellanmål då” undrade hon. Javisst ja, bara att fara hem.

Tja, vi kunde väl lika gärna ta vägen på andra sidan järnvägen.

Inte.

I början gick det bra men efter ett tag fanns det inga bilspår och ingen plogad väg, bara ett tjockt lager snö som medarna fastnade i. Jag fick gå och skjuta sparken framför mig. Bitvis skar medarna ner och bet i gruset. Det blev en mödosam vandring.

Inte blev det bättre av att grabben började klaga på att han frös om tårna. Jag kände paniken växa och undrade vad jag höll på att ställa till med. Skulle jag ringa efter frun och be henne komma och hämta pojken? Nej, har jag tagit Gulik på sparken får jag allt skjutsa honom hem.

Strax ovanför f d Edholmskans sms:ade jag frun att grabben beställt varm choklad. Väl hemma väntade inte bara varm choklad utan också chokladpudding och hemgjord glass på banan och annans mixad med kokosmjölk.

Mums!
2010-01-25 16:11.


Kommentarer till blogginlägget


Vilket träningspass! Det kallar jag vardagsmotion det - inte som för mig där det handlar om att gå till t-banestationen... :)
2010-01-25