Rolf Öhlén

Plätt fall

Solen hänger som en grapefrukt alldeles ovanför skogsbrynet i söder.
Jag blinkar mot ljuset som en björnunge som lämnar idet för första gången. Jag känner mig som en sådan också. Jag har inte burit den enda ringen men väl en envis förkylning som gjort att jag levt i stillhetens mörker.

Mina näsborrar skälver. Jag anar morgonluft. Men samtidigt känner jag mig orolig. Är det för tidigt? Är jag tillräckligt kurant? När jag tar promenadens första stavtag känns armarna kraftlösa. Jag tar det lugnt. Det är en behaglig temperatur och ett underbart snötäcke. Perfekt för en skidtur, men det vågar jag mig inte på riktigt än.

Bortsett från den sedvanliga fordonstrafiken blir jag omgången av en dam som går med raska kliv. På f d Johan Söderbergs hus är altanens glas frostat av iskristaller. På lador och uthus är brädfodringen likaledes klädda av skira, frusna vattenkristaller.

Arnes spår ringlar sig fram över vita vidder kantade med björkar draperade i rimfrost som en brud. Lusten att ställa mig på skidorna väcks på nytt, en längtan att ta detta vinterlandskap i besittning, höra stavarnas nedslag i snön, se hur kristallerna sprätter upp, känna hur skidorna glider lätt över den vita ytan. Lockelsen är nästan oemotståndlig. Jag travar på.

Tar mig upp till gamla Baptistkapellet där jag vänder. En hugad skidåkare kommer ner från Arvidssons med skidorna under armen och med blicken fäst på det lockande spåret som ringlar nedanför mig. Längre fram ser jag en skidåkare som redan är i spåret.

Jag känner ett vemod över de fina vinterdagar som förrunnit utan att jag kunde utnyttja dem. Men nu dröjer det inte länge innan jag åter kan klämma lagg. I dag klämde jag ca tre.

Men då är det plättlaggar jag talar om.
2010-01-12 19:16.


Kommentarer till blogginlägget


Smaklig spis. Med mylta?
2010-01-12



Nej, en del med hallonsylt, andra med blåbärssylt och några med smör. Mums,
2010-01-12



Tänk om du varit lika bra på att röra på dig som att skriva... det ena utesluter definitivt inte det andra ;)
2010-01-12