Annica Johansson

Då vet jag hur det känns att ge sig på ett riktigt långpass med redan slitna ben. Det kommer jag att få uppleva fler gånger. Hela träningen bygger på det. Löpbandet går att ställa in på 90 minuter, så det gjorde jag. 12km hinner man på den tiden i mitt tempo. Tog en gel, sköljde ner den med vatten och sen satte jag bandet på 90 minuter till. Killen bredvid som redan sett min display och att jag avverkat en 90-minutare nyss bara glodde. Sen gick han. Efter två timmar, och det fick jag klura en del på när det inföll, tog jag en bit marsipanbröd. Sen klurade jag på när jag skulle ta nästa bit och försökte undgå att dö av tristess eftersom det inte var något bra på TV. Robot Wars, krabbfiskare, Biggest Looser, repriser och skräp... Det är allt de har att visa på TV på söndagseftermiddagarna tydligen.

När andra 90-minutaren var avklarad återstod bara en 30-minutare också och den kändes ju kort och bra då. Det var nog de längsta 4 km jag sprungit på länge. Tanken nuddade vid att ta de sista 2km också och få en jämn och fin 30km idag men dels var jag redan rejält trött och dels började jag få ont under högerfoten av inlägget så jag struntade i det. Tur det, för jag har början till en blåsa i hålfoten nu. En början lär läka fortare än en färdig blåsa. Denna veckan kutade jag hem 85km i snittempot 7:17 min/km och åtminstone ett av de fem passen gick utomhus. nästa vecka blir lugn tänke jag skriva först, och det blir den ju egentligen.

må: vila
ti: 15km med inslag av tusingar
ons: 10km lugn jogg
to: 15km med tempoökning
fre: Vila
lö: 14km
sö: 16km
totalt cirka 7 mil

7 mil, det är inte länge sedan jag skulle varit supernöjd med 7 mil. Nu är en 7-milsvecka en vilovecka... Hoppas verkligen kroppen hinner hämta sig också under den veckan för veckan efter är det dags för en ökning igen, då kommer jag att tillryggalägga cirka 94km. Men jag tacklar den veckan när den kommer. Nu ska jag äta.