Evely P.

- Så Lycklig -

Stjärnorna lyser i den svarta natten. Snön är ny och vit. Det är tidig morron. Jag sätter den ena foten framför den andra, joggar sakta framåt. Så kommer sträckan utan belysning. Den vita marken lyser upp. På trädens grenar ligger vitt ludd.

Plötsligt tänds molnen. De lyser som vita lampor i luften. Omkring molnen lyser en dovt blå himmel. Skönheten överväldigar.

Det bubblar i mig av lycka. Jag tänker på mina kollegor som kämpar med att starta kalla bilar. Att sätta sig i en tio grader (-10) kall bil framstår plötsligt som fullständig idioti. Att sopa och skrapa rutor i den kylan...

Jag tänker på kollegans ord. Det enda som kan hända dem är att bilen inte startar, sa hon. Men de kan ju krocka eller köra av vägen, för att inte tala om de långsiktiga hoten med diabetes typ två, högt blodtryck och dess följdsjukdomar för hjärta och hjärna.

Plötsligt kommer jag på att jag glömt mig, att jag faktiskt en lördag morron springer längs samma väg där jag en tidig lördagmorron, för några månader sen flytt från en mycket märklig man. Han hade cyklat upp så nära bakom min cykel att han kunnat gripit tag i mig. Tanklöst av mig, men så blir jag aldeles full i skratt när jag tänker på att det är tio minusgrader. Jag fantiserar om hur jag med kylans hjälp kan övermanna en sådan idiot, för att sedan bara spurta därifrån.

Jag fortsätter min riskinventering. Stukar foten, gör jag inte längre. Nuförtiden får jag bara träningsvärk i underbenet när jag snubblar. Balansbrädan har gjort mina vrister superstabila. Jo det skulle ju vara att jag blir kall förståss...

Det känns som att jag vunnit högsta vinsten Smiley
2009-12-23 02:53.


Kommentarer till blogginlägget


Grattis!
2009-12-24



Härlig blogg med mycket positivt. Låter bra att balansbrädan varit till hjälp för vristerna.
2009-12-30



Tack Gun och Lingling!

Det morgonen var så fantastisk att den bara tvunget måste sparas :-)
2009-12-31