Anna Karin D

Mål och mening.

På årets sista dag är det läge att ägna sig åt återblickar, bokslut, summeringar, slutsatser, sammanfattningar och med ledning av detta är det sedan läge att blicka framåt mot det nya med solsken i blick. Eller i vart fall något klokare och med nya hägrande mål och utmaningar som inspiration.

Och rosor på kind.

Äh. (Mer rynkor än rosor.) (BLÄÄÄÄ!!!)

(Skärp dig AK.)

Kanske är det på sin plats med en analys och summering av livet som gått också.
Men jag nöjer mej med att konstatera att det blev väl inte så förbannat bra men det kunde ju varit sämre definitivt, det kunde varit bättre också, klart mycket bättre.
Och jag borde då och då ha gjort något annat än det jag faktiskt gjorde, och valde, eller lät bli att välja.
Men tre grejer har jag definitivt gjort bra.
Kanske några till.

Nog om det där, nu kastar jag mig istället över väsentligheterna.
LÖPNINGEN. Mina mål. 2009 års. Hur gick det, hur blev det????

Mål ett: En mil under femtio innan femtio. Uppfyllt redan i våras.
Slutsats: Ett alltför mesigt mål? Ja. Men jag är inte den som kastar mig in i omöjliga projekt. Om jag inte når mina mål blir jag sorgsen och under isen.

Mål två: förbättra min halvmaratid och genomföra två halvmaror förutom Göteborgsvarvet. Delmål ett uppfyllt, tiden förbättrad med över nio minuter. Klart positivt. Delmål två uppfyllt i elfte timmen, Bromölla.

Årets löpmässiga höjdpunkt: Bromölla halvmara. Jag kunde inte gjort det bättre. Nöjd och självbelåten. Kärlek. Stark och vacker.

Årets löpmässiga flopp: Tiotusen bana. Det var tungt, trist, tråkigt, psykiskt knäckande och gick USELT. Deprimerad och nedtryckt. En pajas, ett skämt.

(Mitt tredje luddigare mål innebär min inställning. Min prestationsångest. Mitt liv eller dödbeteende. Min rädsla för att tävla, och min oförmåga att låta bli. Vi kan konstatera att jag jobbar på det, det gör jag.)

Så. Vad hittar vi på till nästa år? Jag och mina ben och mina förvirrade tankar? Milen under trettiofem? Femtonhundra meter på bana? Stavhopp?

Jag funderar vidare på dessa svåra saker och beträffande återstoden av livet så .....tja, jag tänker nog vidta några åtgärder även där.
2009-12-01 14:39.


Kommentarer till blogginlägget


Heja Anna.
2009-12-01



Man ska ju leva på hoppet sägs det. Fast då undrar jag verkligen om man avser stavhopp?

Mål för 2010 kan väl vara att piska dit någon av dina konkurrenter som oftast brukar slå dig (piska och slå är då endast löpmässigt, inte verbalt eller handgripligen).

Ett annat, kan vara svåruppnåeligt mål, är att vara lite snällare mot Anna D när hon inte presterar som du vill att hon ska prestera.
2009-12-01



http://www.youtube.com/watch?v=gJWurqWTeSk&feature=player_embedded#

Var snäll mot Anna. Det är hon värd.
2009-12-01



Jag har varit med på "hela resan" under året, och kan bara gratulera dig till alla uppnådda mål. Det har varit en glädje att se dig.
Ta inte åt dig för mycket när det går mindre bra. Titta framåt. Och jag kan intyga att du verkligen tacklar inför-tävlingen-situationen mycket bättre nu.
Själv funderar på att skriva liknande summering, men jag stannar vid fundering (än så länge).
Delar av min summering kan ju tyvärr sammanfattas i ett ord - skadad.

2009-12-01



Om du ger dig på kort- eller medeldistans hänger jag på :-)
Jag tycker att du haft ett bra år, och att det ska bli spännande att se vad du hittar på nästa år. Du klarar mer än vad du ibland tror!
2009-12-01



Femtonhundra.
2009-12-02



Ett stort grattis på födelsedagen.

Hurra! Hurra! Hurra! Hurra!
2009-12-02