Rolf Öhlén

En raid i varuhuset

Fredag.
Ledig.
Grabben har höstlov. Frun arbetslös. Som en gjort för en dag med familjen.
Månadshandling på programmet. Det får bli en tur till vår f d mysiga småstad som numera låtsas vara en stor dito och som har blivit så ful, så ful och otrivsam att jag numera försöker undvika den så mycket som möjligt.

Vi vill komma iväg tidigt. Trögt att komma upp. Av randiga skäl och rutiga orsaker blev det sent i natt. Var uppe till två. Men det var det värt. Klev upp 7.30. Grötfrukost med ägg, tömning och påfyllning av diskmaskin och så i väg.

En fördel har förseningen med sig. Vi hinner invänta att provsmakningen ska börja. Två bord, ett med ost, ett med frukostflingor. Sedan iväg till nästa affär.

Där börjar provsmakningen redan innanför grindarna och sträcker sig sedan som ett pärlband fram till kassorna: choklad, bröd, skinka, paj mm mm. Någonstans längs vägen blir jag av med grabben. Återfinner honom i hans naturliga miljö, vid leksakerna.

På väg ut ur affären tappar han en tia. Den rullar in under glassdisken. Han hittar den inte. Jag lägger mig ner på marken, hittar en krona. I en affär kostar det tydligen till och med att tappa pengar. Nej, där ligger tian. Kronan var tydligen räntan. Not till mig själv: Här måste jag tappa och hitta pengar oftare!
2009-10-30 15:19.


Kommentarer till blogginlägget


Jag kommer ihåg pojken med guldpengarna på Dinoland.
2009-10-30