Anna Karin D

En öppen fråga

Hon mittemot: "Jag röker 40 cigg om dagen".

Jag: "Du röker 2 paket cigaretter om dagen". (Empatisk, respektfull ton. Men stelt.)

Hon: "Ja, och jag hostar ideligen".

Jag: "Du hostar jämt och ständigt". (Öppen, värderingsfri ton. Känner mig oändligt dum.)

Hon: "Och det är så konstigt, jag kan inte gå femtio meter utan att få andnöd"

Jag: "Du har ett promenadproblem, det bekymrar dig. (Jag plockar upp en underliggande känsla i en neutral och accepterande ton och formulerar den. Haha.)
"Är det ok för dig att vi pratar lite om rökning?" (fortsätter jag, stödjande och stärkande och rätt idiotiskt, det var ju hon som började. Men nu håller vi oss till reglerna.)

Hon igen: Mnjaä... (nej det var ju fel! Hon ska säja ja! Och sedan ska jag fråga om vad hon vet om rökning, och hon ska inte veta ett smack om att det är farligt utan tro att det är bra och fint och jag ska fråga om det är ok att jag berättar lite grann om vad jag faktiskt vet och då ska hon svara JA och sedan lyssna med stigande förfäran på vad jag har att berätta, och sedan ska jag fråga:
"Vad tänker du om detta?" i en lätt neutral accepterande empatisk respektfull värderingsfri och ansvarsförmedlande ton.)

Och så vidare. På var sin obekväm skolstol i en sal. En främmande kvinna. Med mig mittemot.

Grön heltäckningsmatta, gröna väggar. Lysrör. Bruna svarta tavlor i två nyanser, en whitebord och en brun tavla med en luddig yta med klar sjuttiotalskänsla (man kunde få små skyltar med lika luddig baksida att fästa där, kanske är det någon som minns).

Tjugofem kvinnor på skolstolar, papper i händerna. Två kursledare varav en man.

Fläckar i heltäckningsmattan, blåst i höstträden utanför. Kvinnan som leder kursen är entusiastisk, det är mannen också.
Kvinnorna på stolarna ska spela rollspel.
De ska genom detta lära sig tekniken för Motiverande Samtal. De är kompetenta duktiga yrkeskvinnor, och de är mycket mycket positiva till kursens budskap. De ska i sina arbeten få sina patienter/klienter att äta rätt, träna mer, dricka mindre.....

En av deltagarna har gått i baklås, och det hände i det ögonblick kursledaren berättade att kursen skulle bedrivas genom rollspel. Två och två, fyra och fyra och framför övriga deltagare. Denna udda och avvikande deltagare är givetvis JAG.

Jag HATAR rollspel, verkligen hatar. Inte bara hatar, jag har rollspelsfobi. Rollspelspanik. Rollspelsångest! Jag klarar inte ens att leka levande charader i berusat tillstånd. Jag vill fly, bara gå. Gråta arga tårar.

Men jag är för feg för det också såklart, biter i hop. Kramp i käkarna.
Utstrålar avighet och avståndstagande givetvis. Det måste störa kursledarna.
Stel, styv, stram, armarna i kors. Stirr i heltäckningmattan.

Mot slutet av denna dag kan jag varenda fläck i mattan utantill, varenda ludd i bruna tavlan och jag känner att budskapet på något sätt gått mig förbi på grund av rollspelsskräcken.

Det utvecklas trots allt och mig en typ av hallelujastämning där i den grönbruna salen denna höstdag och istället för den obligatoriska utvärderingsblanketten avslutas kursdagen med att vi får ställa oss längs en tänkt skala på golvet, ett till tio där tio är superduperjättebra, ett är kass, tioänden ligger åt fönstret till och ettändan mot dörren.

Ja, vad händer?
2009-10-02 13:44.


Kommentarer till blogginlägget


Du vågar inte ställa dig på 1-3 på skalan trots att du verkligen tycker att det är dåligt med rollspel? *gissar hejvilt*

Alla andra ställer sig givetvis på 8-10, för de tyckte ju det var kul och halleluja.
2009-10-02



Du rotar fram den lilla ork du har kvar och ställer dig så nära dörren det bara går. När du berättar hur jobbigt du tyckte det var inser några av de andra deltagarna att de faktiskt tyckte det var pest och pina de med och börjar flytta sig närmare dig.



(en icke-anonym kursutvärdering som den här ger inte så himla rättvisande resultat för det är väldigt få som vågar vara annorlunda)
2009-10-02



Du ställer dig i mitten?
Jag delar helt din uppfattning. Jag hatar rollspel. Det blir så krystat. Så fånigt. Ännu värre var det att bli inspelad på video och sedan bli kommenterad. Jo, vi gjorde det vid lektionen i själavårdande samtal. Utan video vid samtal inför hembesök. Jag skulle spela pappan i en familj som förlorat ett barn. Jag satt och vara bara sur, tvär och allmänt motspänstig.
2009-10-02



Farligt att röka?
Är det sant!?
2009-10-02



OMG
Jag trodde ni hade lektion i hur långt från verkligheten man kan röra sig i ett samtal utan att uppfattas som socialt avvikande...
Du går fram till dörren, öppnar den och går ut genom den?

2009-10-02