Viktor Winterglöd

Hur man krossar ett löparhjärta

Grand Trail du Nord. Nordfrankrike. 140 km. Ett äventyr. Har dagdrömt om det nära förestående loppet i gott och väl två månader. Resan bokad och utrustningen finslipad. På fredag sätter jag mig till rätta i flygplanet och gläds åt det som komma skall.

Trodde jag. Det är då kroppen bestämmer sig för att öppna portarna på vid gavel och hälsa influensan välkommen. Surt, sa Viktor. Värre livsöden har drabbat människor, men jag tar mig ändå friheten att sörja en krossad ultradröm.

Tröstpris? Att kroppen skonas. Att flygbiljetten är ombokningsbar. Att "Endurance Trail" går den 23 oktober Frankrikes sydligare delar. Kan vara något...

2009-09-28 14:58.


Kommentarer till blogginlägget


Shit! Krya på dig.
2009-09-28



Trist! Sydfrankrike låter inte fel det heller
2009-09-28



Men va fan! Nåja du kommer till lite varmare trakter nu och så kör du det nästa år va?
2009-09-28



Jag gråter med dig. Ändå kan jag inte låta bli att le.
På något plan vet jag (inte tror) att det finns få som kan stå emot motgångar med sånt lugn, sån tålmodighet och sån optimism som du kan. Och då snackar vi inte om motgångar i form av småfjolliga influenser, inställda tävlingar eller för svagt kaffe.

Kanske kan jag trösta dig med ett långt pass i Erstaskogarna under oktober. Väg, stig eller obanat. Your call!
2009-09-28



Fy vad surt! Hoppas tröstpriset blir en bra ersättare.
2009-09-28



Har med spänning följt din uppladdning och kan inget annat än beklaga sorgen!

Krya på dig!

(Monika hälsar!)
2009-09-30