Krister Lind

Debaclet i Alperna

CCC 2009, 98 km:
Jag kom fram till Champex-Lac (56 km). Där hamnade jag i sjuktältet. När de släppte ut mig därifrån en timme senare fick/kunde jag inte fortsätta.
Troligtvis råkade jag ut för en tillfällig blodtryckssänkning som däckade mig. Jag åt lite mat samtidigt som jag tog av mig kompressionsstrumporna för att lägga om en blåsa, då svartnade det bara. Sedan fick jag lite kramper samt okontrollerbara skakningar i nästan en timme.

Men terrängen är väldigt tuff. Att komma dit som en blåögd naiv nordbo och tro att man skulle kunna "springa" loppet var dömt att misslyckas. Facit är att åtminstone jag skulle ha gått i varenda litet motlut ända från start för att ha kommit i mål.

Bara att ta lärdom och gå vidare.

2009-09-01 09:32.

Kommentarer till blogginlägget

kära nån. låter inte så behagligt. hoppas du mår bättre nu.
2009-09-01

Läskig läsning minsann. Hoppas du är återställd nu. 10 mil är inte kattskit heller precis, speciellt med den banprofilen.
2009-09-01

Hoppas du upplevde några fina dagar före tävlingen. Det är ju så fint och storslaget där uppe bland Alperna.
2009-09-01

Bra jobbat Krister, riktigt tuff terräng, men fina vyer antar jag, lycka till.

Mvh Stefan
2009-09-01

Aj aj aj då, men bra att du klev av när någonting uppenbarligen var fel i kroppen.

Jag har själv kört en del träning i närmaste slalombacken hemma, men märkte att den är för flack och lättsprungen för att förbereda för de mer branta och tekniska partierna på den här banan, så jag skall göra lite småkorrigeringar av träningsupplägget nästa år för att lårmusklerna skall klara även de tuffaste partierna lite bättre.

Även jag fick (som du vet) kliva av, främst för att en influensa eller förkylning jag dragits med veckorna före ej hann gå ur kroppen och efter fem timmar började det märkas. Dock klart sugen på revansch. Vill ju starta frisk en gång också och se hur långt jag orkar en BRA dag. :)

Jag träffade en kostymklädd man på flygplatsen som såg oförskämt fräsch ut för att ha fullföljt längsta distansen på 245 km och +/- 21000 höjdmeter som löps av tvåmannalag (jo de har en lite annan inställning till konditionsträning och backar där nere ;) ). Jag tror hans sluttid var närmare 120 än 100 timmar inkl 6 h sömn (fördelat på 3 st 2 h-pass). Han beskrev det som smärtsamt men roligt. Imponerande att dom orkar...
2009-09-01

Oj då! Hoppas du är återställd.
2009-09-01

Låter attans obehagligt. Hoppas det inte avskräcker dig från kommande stordåd.
Lycka till med framtida lopp!
Kram.
2009-09-01

Ojdå Krister, tråkigt på sätt och vis men på nåt sätt måste man ju lära sig... Det låter lite som saltbrist tycker jag!
2009-09-01

Tråkigt att läsa, men du kommer igen! Dessutom är du inte ensam och man behöver inte åka till Aplerna för att kollapsa, som du säkert vet ;-)

Att bryta ihop, ta lärdom och komma igen kan vara nog så bra inför framtida utmaningar!
2009-09-01

De där symptomen skulle jag ha fått redan efter en mil.
2009-09-01

Usch så läskigt. :/
2009-09-01

Knappast att jag skulle kalla det debacel. Skönt att läsa att du kom därifrån med livet och t o m hälsan i behåll!
2009-09-01

Otäckt. Det låter, som sagt, som att salt/vätskebalansen var urspårad.
2009-09-01

Vad trist att det inte gick som det var tänkt. Lät obehagligt det där du var med om. Hoppas allt känns bättre nu. Du har som det låter dragit vitkiga lärdomar inför nästa tuffa bergslopp.

2009-09-02

oj jösses det måste vara fruktansvärt. Hoppas du repat dig. Det vore f ö kul om du och frugan skulle råka befinna er i Portugal v12 då jag o Anna skall dit. Hoppas du fått kraften åter nu. Hälsar sofia
2009-09-02

Tack Krister att du ville dela denna läskiga upplevelse med oss!!
Det är bra för mig att få en reminder att jag inte är nån osårbar superwoman, nästa gång jag är där ute.
Alla kan råka illa ut. I ditt fall fanns det som tur ett sjuktält på plats...
Andra har mindre tur , som t ex norsken Jon Tvedt :-(

2009-09-02