Jessie starlady

Mental träning inför Midnattsloppet.

När jag skulle springa mitt livs första 5 kilometerslopp så förberedde jag mig väl lite.. sådär?! Hade sprungit i några veckor bara och helgen före loppet (som gick på en tisdag) klättrade jag klippa för första gången så jag stod där i startfållan på Blodomloppet i Borlänge med träningsvärk i hela sabla kroppen och den var inte ens löporsakad... *roodna*

Men det gick bra. Jag behövde inte GÅ en endaste meter och jag sprängde en gräns mentalt den där tisdagen.

Imorgon (eller tekniskt sett sent ikväll...) så ska en till mental gräns sprängas för mig då jag ska springa en mil i sträck. Det är inte helt säkert att det går med tanke på de tuffa backarna, men eftersom mitt motto är och förblir
"Do or do not - there is no try!"
så är det det som gäller även för Midnattsloppet.

Förberedelserna har också varit betydligt bättre än inför Blodomloppet. Dels har jag ju några månader till med regelbundet springande under tightsen när jag står i startfållan imorgon kväll. Dessutom har jag rekat banan vid inte mindre än två tillfällen!

Första gången var jag och kikade på "mördarbacken upp mot Sofia" som jag då hade fått höra talas om. Den hade nämligen blivit ett mentalt monster i mitt huvud så jag blev tvungen att SE den live. Andra gången gick jag och Mia (också här på fb) hela bansträckningen (kanske inte helt korrekt, men tillräckligt nära!) på 1 timme och 50 minuter utan att förta oss. Det var nyttigt både för att få en mental bild av hur jag ska lägga upp mitt lopp rent "taktiskt" och dessutom för att inse att det kommer inte att ta femtielva år för mig att springa en mil eftersom det inte tog femtielva år för oss att GÅ sträckan. Det sista borde jag redan ha vetat eftersom jag inledde min "tävlingskarriär" med att gå Let's Walk - 12 km på 1:42, men äääändåååå... det var nyttigt att gå banan före iaf.

Efter det har jag roat mig med att utöka mina träningspass tidsmässigt, men inte hastighetsmässigt. Snarare har jag låtit farten sjunka utan att bekymra mig och därmed har jag inte kommit upp i några hisnande sträckor heller, men det spelar mindre roll. Jag ska FULLFÖLJA och helst utan att gå och tiden är oväsentlig detta mitt allra första Midnattslopp.

För att undvika att GÅ var jag tvungen att mentalt besegra det hopplösa i den där tunga, långa och på slutet även BRANTA backen upp till Sofia kyrka... Jag ville inte nöta i just DEN backen (och jag bor ju en bit ifrån den med...) men jag ville ändå känna att det var möjligt. Idiotiskt nog så tog det ett tag innan jag insåg att jag satt inne med bästa tänkbara träningsmarkerna på min barndoms gata. Eller.. jag har ju alltid vetat att jag är uppväxt på en höjd.. En BRANT höjd.. med många backar som leder till eller från den, upp eller ned.

När jag väl insåg vilken guldgruva för backträning det är och packade väskan med träningskläder för en helg hos föräldrarna.. så blev jag sjuk. I bilen på vägen dit. SUCK! Två veckor kvar till loppet och jag fick skippa allt springande i en hel vecka... Menmen. Det är ju ändå inte på sista veckorna som det avgörs om man klarar det eller inte, så jag försökte att inte stressa över det.

I måndags inledde jag så min uppladdning inför Midnattsloppet med ett pass som jag TROR kommer att bli avgörande rent mentalt. Ett backträningspass i en backe som är både lång och på slutet (minst) lika brant som backen upp till Sofia! Försökte mig även på att fotografera backen, men det är ju som det är med foton, allt blir platt och inget ser så brant ut i kameralinsen som det gör i verkligheten. Nåja - jag visar upp mina bilder ändå så får ni väl se vad ni tycker:

External image

Här ser man mest hur LÅNG backen är och då ser man ändå inte den branta delen...

External image

Som sagt var, det kanske inte ser så brant ut, men det är faktiskt rätt få som orkar att cykla uppför den här backen...

External image

Här har vi en som får leda upp cykeln till exempel...

External image

Nu börjar det bli lite mer brant. Förbaskade foto att se platt ut! Smiley

External image

Med lite folk i backen kanske man ser bättre att det går uppför?

External image

Den är inte slut än.. men mina ben var det iaf säkert här... Smiley

External image
Längst upp har de trappsteg med, men jag sprang bredvid...

External image
Slutspurt? Näeh, här går det i snigelfart, men jag kom UPP iaf! Smiley

Det häftigaste med det här backträningspasset är att jag:
1) orkade uppför hela backen
2) orkade jogga vidare EFTER backen och jogga loss benen på ett vettigt sätt
3) fick tillbaka krafterna förvånansvärt snabbt efter backen och...
4) därför joggade nedför en backe och uppför en annan hem istället för att bara jogga hem uppe på höjden direkt!

3,6km på 28 minuter. Nej, det är inte fort, men med två såna där branta backar så är jag sååå nöjd och hoppet lever om att min första mil någonsin ska SPRINGAS och inte intervallas på Midnattsloppet!

Resten av veckan har jag jobbat (vilket innebär att gå i trappor och leverera morgontidningen) mån-ons-fre och simmat torsdag och i övrigt tagit det lugnt. Vilat mig i form kanske man kan säga och det känns så med. Om det funkar?

Facit får vi imorgon! Stay tuned....
2009-08-15 00:23.


Kommentarer till blogginlägget


Det kommer gå bra.
Kör så det ryker!
2009-08-15



Lycka till! Ska hålla tummarna för att du når ditt mål ikväll/natt
2009-08-15



Hejar på dig! Kram!
2009-08-15



Lycka till!
2009-08-15



Hejja hejja!!!
2009-08-15



Jag håller tummarna för dig... och är helt säker på att du kommer klara av det galant! :D
2009-08-15



Väntar med spänning på din tävlingsberättelse! Men att det gick bra är jag övertygad om! :-)
2009-08-15