Jessie starlady

En annan sorts "duathlon"?

I morse när jag vaknade fick jag en snilleblixt. Det hade ju hela tiden varit min plan att jag skulle springa nåt idag, men egentligen ville jag mest bara åka till badhuset och simma...

Så - jag kombinerade de två och VIPS! hade jag byggt ett lite annorlunda duathlon till mig själv! Smiley

Jogga till badhuset var varmt, svettigt, jobbigt och jag hatade min ryggsäck (som inte för fem öre är en sportrygga) men jag kom DIT iaf (3,3km på 25 minuter) och jag visste ju redan innan hur skööönt det skulle bli att kasta sig i det svala vattnet. Jag blev INTE besviken. Smiley

Simmade 20 längder. Fick in ett sånt där skönt flyt i simningen och struntade i allt vad tider hette. Bara simmade och blundade (nästan hela tiden faktiskt) och andades och kände kroppen slappna av. I början hade jag lite ont i vänster ARM. Kunde inte begripa varför tills jag insåg att det måste vara sviter av min armhävningsutmaning. Håhåjaja... Klenis, det är jag det. Men ju längre jag simmade desto bättre kändes kroppen. Hade jag inte vetat att jag även skulle springa hem hade jag nog fortfarande varit där och simmat nu. Inte en kotte i motionssimdelen av bassängen utan jag hade alla tre banorna för mig själv.
(pilutta deeet va Lotta!? Du är felplacerad du... Smiley )

Bubblade lite.. ångbastade.. stretchade både i bastun och i vattnet... fasade lite för att behöva springa hem också.. menmen. Avslutade badhussessionen med att svalka av mig i stora bassängen ordentligt och sen bara torka mig så mycket så att jag kunde få på mig kläderna igen. Det visade sig vara ett SMART drag! Smiley

På vägen hem kändes benen först tunga och hela kroppen tyckte nääääääääääeh va? men efter en stund kom jag igång bra och plötsligt så var det liksom inte jobbigt längre? Kroppen bara malde på och jag kände mig inte alls lika varm och svettig som på ditvägen. Min avkylda kropp kändes stark och frisk och tempot var behagligt. Extra bonus fick jag när jag insåg att man kunde använda den blöta hästsvansen till att fukta ansiktet med. Jösses, vad skönt!?

Dalarakan som jag hade fasat mest för (den är segt uppför på hemvägen istället för behagligt nedför som på vägen dit) kändes inte alls så farlig. Björkarna längs gångvägen gav mig en behaglig skugga och VIPS! så svängde jag ner mot Wiggmans och då visste jag ju att ungefär 2/3 av sträckan var avklarad. Vågade VÄGRA att kika på klockan. Här skulle inte upp i superfart, utan här skulle det bara rullas på i ett behagligt tempo så att jag får känslan av att kunna springa hur långt som helst (som jag ju ska göra om en vecka.......).

Av samma anledning spurtade jag inte heller när jag såg huset som jag bor i, utan jag höll ett jämnt tempo och väl framme hade jag inga förväntningar alls när jag såg ner på min klocka. 22 minuter!

Inte för att jag begriper varför jag gör bättre ifrån mig när jag redan varit igång ett bra tag men... så verkar det iaf vara. NU är det dags för lite glass och vila, för det har jag faktiskt förtjänat! Smiley
2009-08-08 14:07.


Kommentarer till blogginlägget


Vilken kämpe du är! Alltid lika kul att läsa din blogg.
2009-08-08



Tre banor.....Ge mig en !!!!
På måndag öppnar MITT badhus och där vet man vilka som simmar så....Inga egna banor precis, men gemenskap ;-) Om det inte tillkommit PUCKON

Så ska simma mån, tis ons,fred..fast det blir ju inga 100 minuter ...ska ju till jobbet efter...
2009-08-08



Haha! Man kan använda sin hästsvans till mycket :-)...
2009-08-08