Anna Karin D

Nu kommer SJÄTTE avsnittet i sommarföljetongen: Öden&

..Äventyr i Bohuslän:

En tystnad uppstår.

Om detta vore en film, en amerikansk till exempel, hade P avmätt satt på sig sina coola svarta solbrillor, backat bilen, tagit sats, tryckt gasen i botten (jodå, det kan han, det har jag upplevt och det var lite sexigt faktiskt får jag nog motvilligt erkänna) och sedan hade bilen brakat fram med ett öronbedövande vrål och liksom flugit över glipan i vägen och grävmaskinen hade förvandlats till plåtskrot och den löjligt ambitiösa mannen hade satt spaden i foten av skräck. Och den röda renaulten hade givetvis inte fått en skråma.
Och vi hade kört vidare mot solnedgången...

Men nu är det alltså ingen film.

Vi stirrar, när den första chocken lagt sig, med mord i blick på pojkstackarn.
Han stirrar tillbaks och man kan se hur tankeverksamheten mal på, febrilt, han ser nog att jag tar sats, hungrig som en varg. Inte att leka med.

Det finns en annan väg. Den går runt, liksom. Han gör en obestämd, svepande rörelse med armen. Och den går "nog" att köra på.....om vi nu inte vill vänta tills han grävt klart.
Och den går tillbaka dit vi kom ifrån.

Vad vet han om vart vi kom ifrån?

Vägen är smal, mycket smal. Gräs och rötter. Kobajs och flugmoln. Hålor och pinnar. Jeep hade varit bättre. Men nybyggargrabben har rätt, vi kommer fram där vi kom ifrån. Och det är tur för honom.
Medelålders hungriga löpare från skåne på väg in i demensdimman är INTE att leka med.

Väl framme vid badplatsen är jag så utsvulten att jag skulle kunna äta en oxe. P är också lite hungrig, han skulle kunna äta två oxar.

Vi slopar badet, stranden ser ändå lite vassgeggigt sumpig ut. Flugor och sånt. Gäddor.
Tångmackorna sitter perfekt där på trädäcket utanför boden med flagnad färg, men de är alldeles för få.
Och kaffet. Konsumkakorna.

Vi kör sedan till en närbelägen campingplats.
Urblekta förtält.
Plastblommor på sned.
Rostiga utegrillar.
Trasiga frisbees i oklippt gräs.
Så oändligt sömningt.
Här vilar den trötta tristessen tung.

Jag känner mig beklämd.

Men duschen kostar bara tre kronor, och ja - den är ljuvlig.

P känner sig fortfarande inte helt tillfredsställande mätt, han är ju man med muskler (till skillnad från mig som är motsatsen) och går in i receptionen för att köpa sig en korv eller så till efterätt.
Han kommer ut med en glass.

Damen i receptionen hade stora problem att förstå skånskan.

Hej då, Bullaren. Nu återvänder vi till De Levande.

I Grebbestad myllrar det av människor. Och bilar. Hundar och måsar. Vi beställer stekt spätta på en restaurang - och nu snackar vi SPÄTTA! Inte en sådan där liten trekantig orange panerad sak med 0,5% fisk och 99% skorpmjölsskal. Utan en enorm fisk. Större än tallriken. Stor som en rocka. Varsamt stekt. Färsk. Potatis, citron. Hemgjord remouladsås, långt ifrån tubvarianten.
Solen skiner fortfarande. Smhi är ute och cyklar. Grebbestad lever! Vi sitter ute. Vid hamnen. Måsarna cirklar ovanför....hmmm. Hoppas inte någon av dem blir bajsnödig just över vår mat.

Nej, de håller sig. Ända tills vi är på väg därifrån, för då säjer det SPLASH på bänken bakom vår bordsgranne.

Hemma igen, en omgång träningskläder att tvätta och ett träningspass i benen. En trött vad och ett präktigt blåmärke i handen rikare.

Vi ser på tv, vi (=P) studerar Sporten, vi slöar, vi läser en bok, vi smörjer in en vad med Zon(P), vi (=jag, ömkligt hypokondrisk) klämmer på handleden (jo, visst kan den vara bruten, båtbenet till exempel), vi äter ännu mer, vi lägger oss, vi sover och vaknar.......till....


Regn?
Storm?
Grävmaskiner?
Tassandet av små fötter?

Nästa avsnitt är DET SISTA!!!!


(Bild: Aj! Här gör det ont......)


2009-08-04 17:35.


Kommentarer till blogginlägget


Oj. Man ser en skråma där!
2009-08-04



Även om jag är en 08 som utvandrat till Dalarna så vill jag bara meddela att jag tillbringat många somrar i Grebbestad.
2009-08-04



Låter som om Grebbestad fick godkänt - god fisk och måsar med lite känsla för vett och etikett :-)
2009-08-04