Anna Karin D

Öden och äventyr, femte avsnittet.

En morgon, då vi sitter och tuggar tångbröd (supernyttigt, sa jag det? Man blir tvåhundra år) och myssli känner vi att tiden är inne för ett präktigt löppass.
Solen skiner från en förvånansvärt blå himmel och bländar oss via Den Makalösa Servisen. Träningskläderna är, om inte helt torra, ändå helt klart användbara igen.
Det börjar kännas oroligt i löparmusklerna. De behöver rastas.

Men klippor och landsväg känns inte så löplockande.

Så vi fattar beslutet (ett högst tvivelaktigt beslut, visar det sig senare) att köra några mil inåt landet, till ett område kallat Bullarebygden- fråga mig inte varför detta namn. Där finns vildmark, avlånga sjöar, vandringsleder och säkerligen fina löpslingor i vacker natur. Vi har kollat på nätet, så det ska stämma.

Kör löpklädda och med ivriga ben vägen om Grebbestad, Tanumshede och österut. Hittar en liten turistbyrå i en bod utanför ICA i Östad. Det råder en sömnig, trög och lite dammig stämning över området. Slö fluga-stämning. Flagnad färg-stämning. Gäääsp.

Tjejen i turistboden verkar glad över att ha fått något att göra: hon visar oss på kartan (som hon dammar av) ett område strax öster om sjöarna. Där finns löpslingor. Det vet hon, för hon brukar åka skidor där på vintern.

Vi kör ditåt. Nu ska det bli löpning av! I vildmarksnatur! Sjöutsikt! Löpglada ben!
Det slår oss visserligen efter en stund att skidspår inte nödvändigtvis är löpbara sommartid. Men vi slår bort tanken. Den är tråkig.

Känslan av trött ödslighet i landskapet blir allt tydligare - detta är inget turistställe! Det är totalt off. Jag börjar gäspa. Sömnigheten smittar.

Hittar stället turistflickan pekade ut, men naturligtvis inga spår. Inte ett spår av spår.
Nu giter vi inte ens bli överraskade eller upprörda över detta faktum - vi har ju i princip hittills inte hittat någonting denna vecka.
Vi konstaterar bara faktum med ett slött "jaha".

Vi frågar lite på försök en ung man vid ett relativt nybyggt hus mitt i detta ingenting om han vet. Han ser ytterst förbryllad ut och vet ju givetvis ingenting om löpslingor och vandringsleder. Heller.
Men han utgör ett pikant inslag av aktivitet där han jobbar så svetten lackar. Med ditt och datt. Runt sitt nybyggda hus.
Mitt i Den Stora Dåsighetens rike.

Vi parkerar bilen vid vägs ände.

Hittar inte heller vandringlederna som är utmärkta på vår karta.

Äsch. Gäsp.

Springer ändå, skräp vore det annars, det blir grus och asfalt och flugorna surrar och korna glor och tuggar och tuggar och jag är hungrig och inte går det fort. Knappt styrfart. Och P får ont i underbenet och jag trampar snett på en sten och liksom välter ner på sidan och slår mej i handflatan och det kommer blod.
Det är varmt och tungt och flugorna orkar inte flytta på sig när vi kommer utan krockar med oss.
Det luktar ladugård.
Jag har kanske brutit handleden.
P haltar och vägen går uppför och det är varmt och jag är så förbaskat hungrig.

Kommer tillbaka till bilen (tänk att vi hittade den. Märkliga saker inträffar.) efter en dryg timma och det är så SKÖNT. Att löppasset är slut, alltså.
Panikäter en banan och en nektarin i bakluckan. Det hjälper endast något litet.

Nu ska vi köra ner till den badplats vi passerade på vägen och kanske ta ett dopp som svalka och få bort flugj-arna och så ska vi äta den matsäck vi så klokt packat med. Mackor, gjorda på TÅNGBRÖD. Man blir så himla gammal om man äter sådant bröd, visste ni det? Kaffe. Kakor. Mmmm....

Så kör vi. När vi ska passera den unge aktive mannens hus visar det sig att han fullkomligt har exploderat i en helt galen överaktivitet - han har grävt upp vägen.

Just det. Ni har förstått rätt. En halv meter djup och 45 cm bred skåra tvärs över vägen. Med en liten grävmaskin, framtrollad från gud vet var.
Han kommer att vara färdig om två timmar, säger han.


I nästa avsnitt:
Får jag ett hysteriskt anfall?
Sparkar jag den unge mannen på smalbenet?
Kommer vi ifrån Bullareeländet innan mörkret faller?
Äter P en glass?

Orkar någon läsa?


2009-08-03 09:43.


Kommentarer till blogginlägget


Du ser lite dåsig ut, faktiskt.
2009-08-03



Jag tror det visar sig att den aktive mannen inte var ensam. Så ni bjuds in till fika eller lunch med nybakat bröd (utan tång) och sedan blir det ett uppfriskande dopp i deras nya swimmingpool. Låter väl härligt. Jag blir nästan avundsjuk!
2009-08-03



En variant som jag testat är att sommartid springa i det som på vintern är finska skidspår. Vi snackar seriösa backar :-) För övrigt verkar Meganens (för det är väl den som blir rastad?) baklucka fungera utmärkt som fikaplats - tur det när man snart skall ställas inför ett rejält hinder på sin väg mot det efterlängtade badvattnet och sin matsäck med *tång*bröd :-)...
2009-08-03



Jag gissar på ja på de flesta frågorna.
2009-08-03



ha ha, skynda skriva nästa avsnitt!
2009-08-03



ha ha, skynda skriva nästa avsnitt!
2009-08-03