Rolf Öhlén

Dimmig barfota promenad

Dimman lägrar sig över nejden. Grabben somnar sent. Ska ut på en promenad iförd shorts och t-shirts efter att ha hjälpt till med att tvätta bort kalkfärg från ett innertak tidigare idag. Tänk vad ett anrop på Facebook kan leda till.

Nåja, vart har jag lagt strumporna? Hallå, strumpor? De lyser med sin frånvaro om de nu inte vandrat iväg för sig själva. Det får bli träskorna. Inte den optimala fotbeklädnanden för en promenix? Så sant. Därför sparkar jag av dem vid tomtgränsen, lämnar den vid vägkanten och fortsätter barfota. "Är han galen" undrar nu läsarinnan/läsaren utom svärmor som muttrar "toker". Hon vet redan att jag är galen.

Nåja, det är en stilla aftnstund. En fågel lyfter och flyger iväg på breda vingar. Några röster. En bilmotor bakom mig. Jag minns inte om något fordon passerade mig. Vid gamla Baptistkapellet vänder jag. En bil dundrar förbi rätt nära mig.

Jag håller på att glömma träskorna. Innan jag trär in mina fötter i dem vaskar jag som hastigast av dem i en vattenpöl på vägen som är kvar sedan eftermidagens regn. Så kommer jag hem men frun tvättade hallgolvet i går. Jag tar av mig träskorna, går på hälarna till toaletten och torkar av mig fötterna där. Så några situps och luftcykling. Sedan väntar duschen.
2009-07-17 00:36.


Kommentarer till blogginlägget


Lite galen måste man vara för att platsa i denna galna värld.

Barfota är underbart. Den som inte vet detta fär lyssna på Povel Ramels: Ta av dig skorna.
2009-07-19