Anna Karin D

Midsommar-alien/festsabotörens klagovisa

Svensk midsommar. Natten ljusare än någonsin. Grönskan grönare än på länge.
Nypotatisen som nyast och jordgubbarna som rödast. Människorna i sverige klär sig tunnt och vitt och har kransar i håret och spelar fiol och låtsas att de älskar att dansa runt en stång och så är de nykära och dricker väldigt mycket sprit.

Det är viktigt att inte avvika från mallen. Gud förbjude att man äter en kycklingklubba istället för den rätt äckliga matjessillen.

Det är viktigt att vara glad på midsommarafton samt att umgås i lika glada vänners lag. Det är viktigt att låta bli att gå och lägga sig.

Man infogar sig i ledet alltså. Åker ut till en trädgård några mil från staden, där glada vänners lag finns. (Dvs särbons glada vänner, ett gammalt kompisgäng från barnvagnsstadiet. Själv känner man inte en kotte. Redan där grundas en gryende utanförkänsla.)
Man ler och jobbar på att vara litegrann socialt kompetent. Man hälsar och presenterar sig tio gånger.

Man äter medhavd pick-nick på ett bord i trädgården i fem minuter, sedan flyttar man in sin pick-nick litegrann panikartat för det börjar åska och ösregna. Men det hör till. En svensk midsommar utan panikartade rusningar med mat och tillbehör på grund av oberäkneligt regn är ingen riktig midsommar.
Man lyssnar på samtal om den där gången då jätteroliga saker hände. Då var man inte med såklart.
Man känner sig lite som en outsider.

Sedan deltar man i sjukamp. Man kastar upp en basketboll på taket. Man skjuter in en golfboll i häcken. Man kastar i en tennisboll i en plastkorg, men den hoppar ur igen. Man kastar pil och en träffar tavlan, men ramlar ned.
Man låtsas att det är kul att göra bort sig.
Man lyckas såklart inte med det.
Man är en stämningsdödare.

Man känner sig fel.


Man pratar fel dialekt. Man kommer inte på något roligt att säja alls.
För man är ett ufo.
Man kunde lika gärna varit ljusgrön dessutom.
Och man är född i en storstad. Man har aldrig upplevt någon förälskelse i bilar.

Sedan äter man sill och färskpotatis och gräddfil och dill och jordgubbar och hårt bröd och kaka och dricker öl och tvingar i sig en jätteäcklig sprit och sjunger löjliga nubbevisor och skrattar åt interna skämt man inte begriper ett dugg av.
Och så försöker man åtminstone le lite åt de allt grövre skämten och sluddrigare snacket hos några av festdeltagarna.
Det gäller ju att göra ett gott intryck. Skärpa upp sig, vara normal.
(Fast egentligen tycker man att de är pinsamt motbjudande. Men det törs man knappt ens skriva. Man kan då anklagas för att tro att man är förmer.)


Man blir tystare och tystare. Man blir en stel och tråkig träbit. Men noll humor.
Om någon talar till en finner man att tungan klistrat fast vid gommen. Man blir ett under av tråkighet. Man är spiknykter och vill inte vara annat heller.

Man vill inte alls dricka lite mer och "bete sig som folk".
För man är inte som folk, man är en alien.
Man ger upp, kapitulerar och firar orgier i tystnad och utanförskap. Man kan lika gärna vara riktigt präktigt skitkonstig.

Man härdar ut till halvett, då är det rätt ok att vilja gå hem. Ingen protesterar, vilket inte förvånar en ett smack.

Man känner sig eländig. Man tycker synd om sin goa, snälla särbo.

Men det är långt till nästa midsommarafton nu.
2009-06-21 20:58.


Kommentarer till blogginlägget


Efter midsommarafton kommer kräftfester och ålagille!
2009-06-21



Och glöm inte det genomskånska Mårten Gås!
2009-06-21



Eller så stannar man i sta'n, går hem till någon som har koll på att man är en alien och har bjudit andra som också vet om det. Väl där äter man inomhus och är nöjd med det, i synnerhet när det haglar som värst. Man dricker definitivt inte någon nubbe, däremot ett glas av värdens fläderblomssaft. Man kan i detta sällskap tom spela en omgång sällskapsspel utan att få rysningar i hela kroppen. Som pricken över i:et kan man bli serverad hallon när de andra äter jordgubbar utan att få en massa kommentarer om hur konstig man är som inte äter något som är "så gott".
Det var min variant. Jag gillade den :-)
2009-06-21



Förvärvsarbete är en annan strategi.
2009-06-21



ha ha, känner igen mig. Och vet du, jag var inte tråkig och tyst innan jag flyttade till Skåne. Kanske är det skånes fel och inte vårt? Egentligen är vi jätteroliga tjejer... :-)
2009-06-22



Jag känner ju inte dig, så jag är en alien på det sättet. Men oj, vad jag känner igen mig i din bild du målar upp. Ärligt talat, du skulle kunna skriva underbara kåserier... lite som thorsten ehrenmark, du vet.

Jag håller på dig, fortsätt vara den du är, alien eller inte.....

go go go tjejen

stellan
2009-07-06