Anna Karin D

Om harsyra, slajm och dålig täckning

På sjuttonåringsvis väljer min son med fördel att förlägga sina aktiviteter så sent på dagen som möjligt.
Därför kör jag som en god mor ut honom till skrylleskogen då alla normala människor (vuxna/småbarn) har åkt hem och sitter bänkade vid lördagsmiddagsbord och tv-program.

Det passar mig utmärkt. Att gå en skogspromenad känns genomtänkt och rätt för mina nytävlade löparben. Fast det är inte mycket betong i dem. Knappt grus.
Sonen springer iväg på lätta fötter, jag traskar. Jag traskar, men tankarna löper snabbt.
Det är grönt och vackert. Det doftar...hägg? Och nässlor helt klart, tung nässeldoft i backen.

Det gör lite ont i vänster sida när jag vrider mig. Någonstans i skulderbladstrakten. Det skyller jag på jorden. Det as till jordpåse jag köpte på Plantagen igår, 50 liter, otymplig och besvärlig att baxa in i bilen. Det fanns inga mindre påsar.
Jag kan anlägga en gräsmatta på balkongen om jag vill.

Det vill jag inte.
Köpte några blommor också, till balkonglådan. Femtio liter jord till fem petunior. Ska nog räcka fint.

Ja, det är jordschabrakets fel.
Vitsipporna ser lite slut ut förresten. Utblommade heter det.
Smörblommor! Kul! Sommarkänsla!

Tänker på tävlingen igår - och hur jag vid ca tio kilometer, då en funktionär hurtigt hojtade "BRA FLICKOR"- tänkte "Flickor?"
Hade hittills endast kännt manliga flås i nacken.
Vände mig om, fick en chock. Där var M! Fem år äldre, jag brukar slå henne rejält, vad i hela friden gjorde hon i mina hasor? Dessutom sa hon oberört "Jag stör väl inte?"

Va? Stör?

Jag måste bevara någon form av värdighet. Detta fick inte ske. Prestigen i fara. Sprang som ett jagat djur, M sprang efter, gav sig inte en tum. Spurtade mig desperat till tre sekunder in i mål.
Sen bröt vi ihop.

Sen skrattade vi. Tyckte det var rätt coolt. Tantpower.

Har förresten inga benmuskler. Det är dumt, då blir det svårt att springa uppför backar. (Och så är det fult.)
Har förresten inga muskler i rumpan heller, vilket inte underlättar backeländet. (Det är också väldigt oestetiskt.) (Speciellt i kombination med sidfläsk.) (Och dallrig mage.)

Suck.

----------

Skärp dej Anna D! Du är ytlig. Du är snart femtio. Vad hade du trott???
Det kunde varit värre, du hade kanske inte kunna springa alls. Eller varit död.

Ok, ok, jag skäms.
Men nu ska jag börja GÅ upp för sex trappor varje dag på jobbet. Eller springa förresten. Det ska jag, och det börjar på MÅNDAG.
Yess. Då blir det muskler.
(Och då blir det snyggare med tights.) (Jaja, jag vet...)

Wow! Harsyra! I massor! Ljust knallgröna marktäckande mattor, skirt, små vita blommor.

Mobilen ringer. Sprk..knaster... (Det är P)..kn...bröl..tio...sen...SSSPPPRRRRK...uöööööhh...klmtr..löp..pipipipipip
Dålig täckning.
Annat än harsyran! Knäpper av det obegripliga samtalet.

Apropå knallgrönt - har köpt nya superlätta löpskor till sonen idag. De ser lite märkliga ut, som om man råkat trampa i en rejäl klodd neongrön slime och sedan har slimet fastnat under skon. Men lätta är de. Man fick kolla i kartongen så att man verkligen hade dem med hem.
Och de har spring i sig. Studs. Spänst.

Det slank ner ett par till mej också. Hoppsan!

Framme vid skryllegården efter fem kilometer, och nu ringer mobilen igen. P i andra ändan låter glatt överraskad. Han har ringt typ 14 gånger. Det känns lite bra. Jag är eftertraktad. Go känsla.

Om jag står blixtstilla och ingen passerar och ingen vind blåser och om jag låter bli att andas kan jag höra vartannat ord.

Han vill träna. I morgon, klockan tio? Långpass. Med mig? Vill jag?

Ok!
2009-05-02 21:45.


Kommentarer till blogginlägget


:-) Bra son du har också. När Ove och jag skulle ner till Stadsparken såg vi något snabbt springa förbi och det var när andra ungdomar hade däckat för längesen. Lycka till på långpasset!
2009-05-02



Ett härligt inlägg som fyller mig med en härligt varm glädje! Du har distans till dig själv och skriver med humor :-)
2009-05-03