Anna Karin D

Startskottet

När jag flyttade till Skåne för läääänge sedan, med andra ord nitton år till hösten, var jag efter ca tre dagar rätt övertygad om att jag inte skulle bli långvarig här.
Efter fyra veckor var jag kvar, men fortfarande förvissad om att någon längre vistelse skulle det inte bli. Bara tills någon jag då delade svindyr lägenhet med hade pluggat klart.

Landskapet var plattare än platt. Naturen bestod av åkrar genomkorsade av motorvägar. Växtligheten bestod av olika former av betor (detta var på hösten och några blommande rapsfält kunde alltså inte få mej på andra tankar.) Den största ansamlingen träd fanns i Stadsparken. "Havet" var ett skämt och stranden sandig, tångfylld och skräpig.

Språket......skorrade annorlunda.

Och hela Lund bestod av tjugoåriga studenter som klädde sig skojigt och spexade och var allmänt omogna.

Men jag är alltså kvar ännu. Kanske är det ett utslag av min oförmåga att ta tag i saker och ting.....eller nej. Dialekten klingar numera hemtamt. Det finns andra människor än studenter i Lund.

Och naturen. Ja, den har sin charm. Plattheten sin tjusning.
Dessutom är inte hela skåne platt; det finns åsar, klippor (jodå), kullar, sänkor. Och det finns träd. Det finns bokar, detta fascinerande lövträd. Och det finns dramatiska kuster och vackra stränder.

Vad är nu detta? En turistbroschyrtext? Extraknäcker jag för Skånes turistråd?
Ånä, icke sa nicke.

Jag har bara fått en liten lätt berusande överdos vårnatur i helgen. Då blir man sådan här ett tag, tills tisdagarna åter tar över och gnället smyger sig in.

Tillbringade alltså gångna helgen på Österlen, i stuga, Gyllebo. Just den helgen då startskottet gick.
Startskottet för våren alltså, signalen, klartecknet, att nu är det bara att ösa på med blommor, grönska, värme, humlor...kör så det ryker!

Det är en gåva att få vara med, jag är vårens största fan! Jag genomlider vintern och det som håller mig i styrfart är bara vetskapen om att den kommer att ta slut.
Och det är samma, överraskande lättnad varje år.

Åh, livet blir enklare, människorna vackrare, möjligheterna fler. Det är lättare att bortse från grisinfluensor och annat otyg.

Två löprundor blev det. I bokskog. Bland hav av sippor. På dammiga grusvägar. Med gödseldoft. Förbi små knotiga äppleodlingar, ännu kala.
Med P:s kamera, så jag har ännu inga bilder av dem.

Två långpromenader blev det också, på två stränder. Den steniga mellan Vik och Stens huvud och den sandiga vid Sandhammaren. Vilket ljus! Då hade jag min kamera med. Bilder bifogas.
Stränder är som finast off-season tycker jag. På sommaren, smockfulla, upplever man dem knappast.

Tja...så blev det lite grillning och lite vin och lite mer vin och så spillde jag ut ett glas på mattan och hela romantiska vårstämningen höll på att gå helt åt fanders (min obetänksamma visparmade klant!) men med alla rengöringsmedel stugan kunde uppbringa inklusive rätt mycket salt syntes i princip ingenting dagen efter.

Så det var några dagar i april då jag tyckte det var gott att leva.












2009-04-27 19:05.


Kommentarer till blogginlägget


Vackert.
Alltihop.
2009-04-27



Vilket härligt inlägg och fina bilder! Jag tycker att det är fantastiskt varje år att man har glömt hur otroligt vackert det är.
2009-04-27



Ja, var invandrade du ifrån, förutom norrifrån?
2009-04-27



Ibland är livet rätt skönt att leva helt enkelt. Trots de skorrande R:en.
2009-04-27



Superfina bilder!
Men - var bodde du för 20 år sedan?
2009-04-27



Underbara bilder. Vilken tur att du vande dig vid våra r och stannade kvar!
2009-04-27



Det är verkligen en härlig årstid - när vi har detta vädret. Bra skrivet.
2009-04-28