Rolf Öhlén

Vansinnig promenad

Afton.

Mulet.

Skare.

Landsvägen snöfri.

Hård asfalt.

Bil. En till.

Less.

Släpar mig fram till gamla Baptistkapellet.

Vänder.

Sneglar åt sidan

Skoterspår.

Tvekar inte.

Lämnar vägen bakom mig.

Ger mig ut på skoterspåren.

Vart leder dem?

Hittar ett som går åt rätt riktning.

Gammalt.

Sjunker genom.

Jobbigt att gå.

Slänger längtande blickar mot ett skoterspår parallelt med det jag valt.
Fem-sju meter bort. Kunde lika gärna vara mil.

Ser ett par streck tvärs framför mig. Skoterspår?

Ack nej.

Skuggor av stolpar.

Kommer in på Arnes spår.

Hittar nytt spår. Sjunker genom ännu mer.

Ironi. I morse var de så hårda att jag inte kunde åka skidor över dem.

Nedanför Harpsjötorpet slår en tanke mig.

Hur kommer jag till präsgården?

Inget skoterspår leder dit mig veterligen.

I höjd med infarten till Bygdegården hittar jag ett spår som går till landsvägen.

Tar chansen som öppnar sig.

Ett par meter till vägen sjunker jag igenom.

Hamnar på alla fyra.

Lyckas kravla mig ut på vägen.

Reser mig.

Börjar gå.

Visst ja. Strax öster om kyrkan hade jag säkert kunnat komma upp.

Strax väster om kyrkan också.

Spelar ingen roll.

Kom hem.

Allt för sent. Men såsdant får man ta.

Gruppadiminstratören för Funbeat Streak walkers lär bli glad.

Det här blev en rejäl promenad.
2009-03-19 22:50.


Kommentarer till blogginlägget


Exentiellt?
2009-03-20