Rolf Öhlén

Tävlingsdags.

Vid sjutiden vaknar jag. Somnar om. Tung i huvudet efter nattens eskapader - se föregående blogg. Sömnbrist. Släpar mig ur min sköna nattvila. Tvingar mig upp vid nio. Måste fixa min och grabbens skidutrustning. Termometern. Vad säger den? Ingenting, den är tyst som vanligt. Visar på plus 2 grader. Lägger på klistervalla. Medan jag håller på hör jag högtalarna vid skidstadion där någon testar ljudet. Kommer iväg till slut, något försenade. Som resten av dagen visar sig ska bli.

Betalar startavgiften och hämtar nummerlapparna. Grabben testar skidorna. De går bra. Anmält honom till gruppen 0-5 åringar, 200 meter, för han har inte fyllt 6 än. Han får starta i gruppen 6-9 år istället och åka 800 meter. Jag springer bredvid. Sjunker igenom. Faller. Grabben tröttnar. Får snö under skidorna. Vallan för varm. Skrapar bort. Lägger på en kallare valla. Fortsätter. Inser att snart är det dags för mig att starta.

Vid sista uppförsbacken alldeles invid skidstadion där mor står och hejar, där lämnar jag honom, rusar för att hämta mina skidor när en person ropar på mig. Jag stannar. ”Va?” ropar jag. ”Alla vuxna till start” ropar hon. ”Jag vet” svarar jag och skyndar mig ytterligare men blir stoppade av tre fyra till som säger åt mig att jag ska göra mig beredd för starten.

Snön har packat sig under min pjäxor. Petar loss snön med stavarnas spetsar för att få på mig skidorna. Starten går. Hej vad det går. Vilket glid. Vilket fäste, YES. Längre fram hackar det. Jag stannar. Tar en flukt. Ett tjockt snölager har växt likt en inlandsis under mina laggar. Spänner av mig dem, skrapar loss vallan, på med dem, åker igen.

En skida har jag lite väl bra fäste, den andra är något bakhal. Trots detta lyckas jag ta mig runt även om jag som vanligt kommer sist. Klokt att jag bara tog 5 km. Nu hinner jag fika innan prisutdelningen. När det blir min tur att hämta pris, säger jag att jag tycker om att åka skidor – det är därför jag vill hålla på så länge. Jag får ändå välja ett pris och tar en ryggsäck med en vattenflaska.

Jag blir uppropad igen. Det visar sig att jag även får en stor – då menar jag STOR limpa. Jumbolimpa. Jag rusar hem, duschar, byter om och jäktar till kyrkan. Baptistpastorn har en begravning av en dam som inte tillhört vår församling men som jag haft så mycket att göra med och som betytt så mycket för mig att jag vill delta. Jag kommer 10 minuter sent och smyger upp på läktaren.

Nu börjar det bli hög tid att förbereda morgondagen. Hela den här veckan har jag varit på efterkälken. Mitt livs historia alltid sist.
2009-03-14 16:12.


Kommentarer till blogginlägget


Nya friska tag! Du är på framåtmarch.
2009-03-14



Oj vad du har hunnit med!
Inte kul med plusgrader när man ska åka skidor. Men vilket träningspass de blev för dig redan innan loppet. Bra kämpat!
2009-03-14



Sena utekvällar före tävling. Ajaj, det är bara att inse att det inte går att köra dygnet runt efter 40.
2009-03-15