Rolf Öhlén

Pubträning

Inte det bästa sättet att förbereda en skidtävling. Jag och två jobbarkompisar tar en fredag kväll ute. Inte är det vanligtsvis min likör, men varför inte med trevligt sällskap. Jag hämtar upp damerna och vi far in till den stora staden och nattens frestelser. Väl på lokal blir det buffé och ståuppkomik.

Nåja, komik och komik. Fyra ståuppkomiker på turné visar sig vara tre. Den andre som tar golvet i besittning kör nämligen skämt om incest och barnporr, bland annat den tragiska historien om den far som låst in sin dotter i källaren och gjort henne med barn ett antal gånger. Inte heller var skämten om Mengeler – den läkare som utförde medecinska experiment på lägerfångar i Tyskland under andra världskriget – särskilt roliga heller.

Några skrattade åt skämten, jag vet inte om de var fulla, de trodde att det förväntades av dem att de skulle skratta eller att de faktiskt tyckte att övergrepp på barn inom familjen fakltiskt är något som är roligt att skämta om. Jag tyckte bara det var smaklöst - bara dumt och plumpt. De övriga var relativt bra.

Någon alkohol blev det icke för undertecknad. Moraliskt ställningstagande? Nej, smakligt dito. Under min glada Uppsalatid tänkte jag gå igenom dessa bevingade klassiker som flugit förbi mitt medvetande som exotiska och för mig oåtkomliga fåglar – Dry martini, konjak, saké, tequila. Bara att gå fram till baren, beställa en sexa whiskey, smutta – och inse att det inte ens är gott.

Ja, en klunk kanske. En munfull. Sedan växer det i munnen och av den där sexan är fem kvar i glaset när jag inte förmår att få i mig något mer. Sak samma vad jag provade. En, på sin höjd två klunkar, sedan var det bara äckligt. Så jag håller mig till vatten och chaufförsskapet istället. Efter midnatt lämnar vi den lokalen och söker upp nästa. Som stängningsdags är i faggorna men de ändå tar inträde väljer vi att vända om och hamnar istället mitt i pannkakskyrkan.

Pannkakskyrkan är ett samarbetsprojekt bestående av fyra församlingar vars ungdommar serverar kaffe och pannkakor till dem som irrar runt i stadens centrum under småtimmarna. Här trivs jag som fisken i vattnet. Men tävlingen kallar, så vid ett snåret vänder vi kylaren hemåt och efter att släppt av mitt förtjusande sällskap kommer jag åter inom hemmets hank och stör vid två tiden. Vid tre tiden stör jag dessutom frun när jag äntligen lyckas förpassa min slitna lekamen i min sköna säng.
2009-03-14 15:51.


Kommentarer till blogginlägget