Anna Karin D

sjuttionionostalgi

Ingenting påverkar minnet som musik. Inte ens en bild. Eller en berättelse.
När jag nu av en händelse lyssnar på "Rom i Regnet" ser jag framför mig min första lägenhet, en etta med kokvrå på 20 kvm. Nytt Ikeabord i ljust trä, nylukten, skavet i händerna efter skruvandet. Duschdraperiet i grönblommig plast och hur det doftade...plast. Min gamla säng från barnrummet, egenköpta kastruller i aluminium. Bristen på det mesta. Visp, konservöppnare, korkskruv. Dammsugare. 330 kronor i månadshyra.
Lyckokänslan, frihetskänslan. Gick med i bokklubb, började jobba, fixade telefon, lagade mat ibland, köpte senare en dammsugare och städade duktigt en gång i veckan.
Spelade Ripp Rapp.
Minns utsikten från mitt fönster, mitt enda fönster, svart asfalt, en parkeringsplats. ("...där våta löven far..." )

Så himla vuxet - fast jag visste att jag bara härmade vuxet beteende. Vuxen blev man inte förrän vid trettiofyra. För då hade man en man, barn, tax, hus och bil också.

Trettio år senare, svårt nostalgisk och tillbakablickande på livet som det sig bör.
Mer än vuxen. Men ändå inte. Vuxen blir jag nog aldrig, åtminstone enligt min definiton. Blir någon det?
Möjligen lite lugnare, lite mindre på hugget, lite mer eftertänksam, inte så säker på vad som är rätt eller fel. Städar slarvigt och oregelbundet. Lite mer medveten om vem jag är och vad jag står för. Och hur livet funkar..lite klokare helt enkelt.
Egentligen skulle man dra ordentligt i handbromsen nu. Det är ett rätt ok läge. Man är klokare, konstaterade jag nyss. Man har fixat utbildningen. Man tror att man är cool (???). Man har inte chanserat alltför mycket vare sig fysiskt eller mentalt. Man kan läsa telefonkatalogen utan glasögon. Man kan springa efter bussen.

Man har fixat blöjbarnsåren och alla dagissnuvor. Man har haft en tax och en man. Man har en bil. Men inget hus, vilket inte bekymrar mig det minsta.

Man är fortfarande nyfiken och har inte gått in i gammalgnällstadiet än.

Så - var ÄR handbromsen?

(Och även om omgivningen är plågad tänker jag ägna mig åt ålders- och nostalgifrosseri helt ohämmat så länge jag behöver det.
Lika bra att leva sina nojor ordentligt! Tillslut ledsnar man på dem, och då är de inga nojor längre..)
2009-02-07 12:28.


Kommentarer till blogginlägget


Är det just vid 34 man blir vuxen, alltså? Ska bli spännande att se i augusti.

(Första lägenheten är en svårslagen känsla. Min var mycket omodern och låg högst upp i ett funkishus i Sandarna och blev scen för en hel del ystert, slarvigt beteende där bayerskt starköl hade en inte obetydlig roll.)
2009-02-07



Nojor är till fär att leva ut. Har modiferat Oscar Wildes motto: Bästa sättet att bli av med en frestelse är att falla för den.
2009-02-07