Markus Andersson

Skadekänning...

Aj fasen! "Slut på det roliga", typ.

Hade tänkt 6km snabbdistans i tröskelfart idag, men det blev inget med det. Hann 500m på första 1,4km-uppvärmningsvarvet runt kvarteret, innan jag började känna av lite lätt smärta på insidan av vänster vrist. Lite känningar här & där och då & då är inget konstigt så det är bara att fortsätta och se vad som händer innan man kan dra några slutsatser. Istället för att det försvann kändes det dock allt tydligare.

Framfotalöpning i tävlingsskor (och 3:40-fart) belastar vristen betydligt mer än lugn distans i joggingskor, så nu tänkte jag lägga ner snabbdistanspasset, byta om till distansskor och jogga 7km-rundan istället.

Stel och ouppvärmd som man är efter att ha suttit framför datorn eller i soffan inleds alla mina träningspass riktigt söligt de första löpstegen och sen allt mer upptrappad fart så jag efter 2-3km nått normal distansfart. Så nu efter några hundra meter har farten ökat lite smått hela tiden, även om det fortfarande är jogging. Men vristen fortsätter kännas allt mer så av försiktighetsskäl jag sänka farten igen till långsam jogg.

Väl tillbaka vid lägenheten har planerna på "7km jogg" försvunnit. Visserligen känns det fortfarande inte specielt mycket. Skulle lätt kunna dra någon km i hög fart utan att direkt plågas av smärtor. Men det känns ändå tillräckligt tydligt för att min bedömning ska väga över till "springer jag mer riskerar det bli sämre", och det gäller sannolikt även i joggtempo med distansskor. Hur som helst inte värt att ta någon risk. I denna bedömningen ingår även att känslan i vristen är väldigt "typisk" för överbelastningsskador av den uthålliga sorten (alltså inte akut överbelastning, säg en smäll).

Känner igen känslan från i våras då jag överbelastade foten med att springa Gtbg-varvet, fortsätta 6km ner till tågstationen direkt efter loppet, dagen efter springa 800m + 3000m hinder i en lagmatch för klubben och dessutom (korkat nog) inte vila i början på veckan utan körde 10km/dag mån-tis-ons innan foten sa ifrån.

Så nu ska jag belasta vristen med så lite löpning som möjligt så länge jag känner av det där. +30km-långpass var planerat imorgon, men nu vete fasen. Är ju bara att starta och hoppas på det bästa, men det känns ju tveksamt. Och Januari som gick så jäkla bra, men nu verkar ju avslutningen skita sig. Räcker iofs med 9km imorgon för att slå mitt mängdrekord (369km), men 400km som jag sett fram emot riskerar alltså att spricka.

Annars hade jag ändå tänkt vilovecka i veckan som kommer, så det känns inte så frustrerande faktiskt, som skador annars ofta gör. Dessutom betraktar jag det inte som en skada än, det kändes fortfarande inte värre än att det klassas som en "skadekänning" och ingen riktig skada.
2009-01-30 16:25.


Kommentarer till blogginlägget


Men du riskerar väl inget, bara för att slå ett mängdrekord?
2009-01-30



Våga ta det lungt nu. Better safe then sorry.
2009-01-30



Attans vad trist! Men du, se det som att din vilovecka helt enkelt började lite tidigare vetja.

Kan förstå nesan med mängdrekordet, men det är fan inte värt att chansa - och du kommer som du säger ändå inte upp i 400K.
2009-01-30



Siktar på att det inte känns något särskilt imorgon så det kan bli 9km och mängdrekord. Avståd dock om det känns liknande som idag. +30km-pass och 400km känns dock lite överdrivet optimistiskt.

Precis som Fredrika säger får viloveckan helt enkelt starta lite tidigare. Men tanken var ju att köra hårt januari ut, SEN vila. Att avbryta med 40km/2 dagar kvar av 400km/31 dagar blir ju som att stanna och ta en paus med 40m kvar av ett 400m-lopp. Känns ju mindre lyckat.

Ok, nu är kanske inte främsta målet med träningen att sätta olika mängdrekord, så jag får väl bita mig i läppen och sikta på 400km i feb istället. Blir ju klurigare med bara 28st dagar (snitt 14,3km/dag istället för 12,9km). Men då januari aldrig avslutades så hårt som planerat, kan jag ju starta upp både tidigare och hårdare i feb än planerat.
2009-01-30



Som övriga säger - Ta´t lugnt nu, du ska ju springa Vällingby om två månader. Mängdrekordet är ju ett i-landsproblem i sammanhanget även om jag förstår att det är frustrerande.
2009-01-30



Bedöm risken för längre skadefrånvaro om du ger dig ut imorgon. Väg detta mot att skriva in en siffra i träningsdagboken.

Använd huvudet, inte magen.
2009-01-30



I-landsproblem?! Näeddu, det är MINST lika synd om mig som om de fattiga föräldrarlösa barnen i Afrika! Att besvärsfritt kunna springa valfritt antal km på en månad står väl med bland de mänskliga rättigheterna? ;-)

Jag måste ju ut och känna mig för åtminstånde. Att jogga 500m och hem igen har ingen dött av. Min vrist lär heller inte ta någon skada av en såpass mild belastning bedömmer jag.

2009-01-30



Jaadu, jag skulle iofs själv ta det ganska hårt om det sket sig nu på "upploppet". Jag har två mängdrekord att slå i helgen ;-)
2009-01-30