Anna Karin D

blåtimme

Den där timman, eller kanske snarare den där en och en halva timman när det inte är ljust längre, men inte heller mörkt, infaller tidigt i december. Redan på eftermiddagen.
Det är ett magiskt ljus då, men det missar man oftast eftersom man antingen gäspar sig igenom den sista sega timman på jobbet eller flänger hemåt på cykel eller bil, bländad av gatljus, skyltfönster och neon och förblindad av tunnelseende.

Men just idag, klockan var kvart i fyra, körde jag österut från Lund mot skogen. Inte många bilar mötte jag, men det där märkliga blå ljuset över åkrar och slätter och nakna vinterträd. Det är i den här blåtonade timman som oknytten vaknar har jag hört. Troll, vildvittror och små grå skogstomtar. Vaknar och rör på sig.
Jag hörde dem stöka bland löven vid sidan om stigen jag sprang på, men de vågade sig inte ut i lyktljuset. Prassel prassel. Viskade med varandra. Jag såg dem inte ,men deras röda ögon glimtade till då och då mellan trädstammarna. Och himlen var märkligt ljus, men ändå inte, mot de svarta grantopparna. Blå timmen. Skumtimmen. I skogen var jag en mol allena mänsklig varelse.
Efter 5 kilometer var det kolmörkt, vanligt svart kompakt nattmörker, och magin var borta.

Låter det som om jag har fått tomtar på loftet?
Men en dag som startar med en jordbävning till frukostflingorna kan aldrig bli riktigt normal.
2008-12-16 18:01.


Kommentarer till blogginlägget


Blå timmen, denna eftertraktansvärda sweet spot på dygnet för alla som fotograferar! Jag älskar detta korta ögonblick, men missade det idag fast jag likt du var på väg österut, men mot stora skakets epicentrum. För sent ute.
2008-12-16



Lite magi i december. Utmärkt!
2008-12-17