Anna Karin D

Julstämning

Jul.
Det är snart jul, alltså. Det är säkerligen någonting ingen har lyckats missa.
Fast igår var det inte mycket till julstämning i den här delen av landet, vårlikt, sol, milt. Idag är det inte soligt, utan tvärgrått. Mörkt till och med klockan 13.05. Det vet jag för då var jag ute. Det är inte mysigt.

Jag är inte sorten som spinner loss på jul, så det här kommer inte bli en blogg med glitter i ögonen och förväntanspirr i maggropen. Jag gillar inte jul. Jag gillar inte pyntet, inte granen, inte rullsyltan och inte julklappsköpandet. Men framförallt är det stressen jag inte gillar.
I denna mörka tid när solen tittar upp efter nio och ramlar ner före tre är det rent omänskligt att flänga runt.
Omänskligt att masa sig upp halvsex, ge sig ut i den dånande svarta säcken till morgon för att cykla till ett jobb där man ska jobba flitigare än någonsin för att bli klar innan helgerna bryter ut.
Omänskligt att ge sig ut på kvällarna för att handla julklappar, köpa gran, handla pepparkaksdeg, baka pepparkaksdeg, röra ihop julgodis, äta upp det, städa, hänga upp stjärnor, konstatera att alla lampor i nämnda stjärnor är sönder och det var de redan förra året, leta efter julgardiner, hitta julgardinerna ostrukna, skit också, gå på julavslutningar precis överallt, panikköa på MediaMarkt som resten av Lund, köpa meningslösa julklappar till meningslösa julklappsutdelningar, slå in dem, fast jag har ju glömt att köpa omslagspapper, köpa omslagspapper.....

Nästan, men bara nästan, är det omänskligt att träna också...när det är så tröttsvart hela tiden.

Å, jag tycker julen är ett stressmoment! Fastän jag har skalat bort det nödvändiga så biter jag varje år, några dagar innan jul, sönder någon fyllning i en tand eller två på grund av nattligt stresstuggande.
Och det sitter ju inte helt rätt med ett par tusingar lagda på tandläkarbesök just nu...

Och så kommer då julafton. Granen står och barrar rikligt i ett hörn och ser ut som en vulgär och mycket sned tivoliprydnad.
Släkten kommer. De är inte många, men vi ska umgås 7 personer på 80 kvm i två dygn. Enligt schablonbilden ska vi nu tindra ikapp med ögonen, inte bråka om när och vad vi ska äta, när och var vi ska sova, när och vad vi ska se på TV ,och vi ska helt plötsligt gilla färdiglagade köttbullar från Scan. Vi ska ha röda kläder och ge varandra hemgjord chutney med rosett runt locket. Tonåringarna ska vara artiga mot mormor och tycka om sällskapsspel och vi ska knäcka nötter och äta ur en låda Aladdin.

Det blir inte så. Det har aldrig blivit riktigt så.

Granen barrar våldsamt och ingen vill spela Fia. Jag blir sur när jag förlorar i Geni mot brorsan (prestige) och mormor tycker att alla ska gå till sängs klockan 22.30, vilket inte tonåringarna tycker låter riktigt bra. Kalle Anka är lika lite upphetsande som någonsin. Och maten är rena köttchocken. Man rapar av julmusten. Vi ger varandra böcker vi redan har läst.
Morfar stänger av hörapparaten.

Alla är rätt lättade när det hela är över. Bryter ihop och pustar ut.

Ja, jag vet. Jag är lite negativ. Men jag har varit hos tandläkaren idag och jag har inte tränat...
2008-12-15 18:16.


Kommentarer till blogginlägget


Våga Vägra Jul!

2008-12-15



God Jul!
2008-12-15



Eller också kan man jobba över helgerna, stämpla ut fyra timmar in på det nya året och ta ett glas champagne.
Skål!
2008-12-16



Jag tror på alkohol i det läget. Håll glöggrytan varm.
2008-12-16



Ha ha, underbart! :-)
I år ser jag fram emot jul, ska fira det ensam med en snygg kille hemma i soffan utan gran!
2008-12-16