Anna Karin D

Novemberljus

November är grå, verkligen grå. Men eftersom det gråa känns lite nykommet, lite spännande, är novembergråheten lättare att stå ut med än gråheten i januari och februari tycker jag. Den är bara en dyster våt filt. Som det blåser rakt igenom. Då gäller det att stå ut tills den där strimman av vårljus kommer och det finns hopp igen. Tills den kväll man känner den speciella doften.

Det finns skiftningar av grått, hundra nyanser grått kanske. Grågrönt gräs, gråbruna plöjda åkrar, gråbeige höstubb....gråblått mot horisonten, skiftningar, utsuddade linjer, trädsiluetter i gråsvart. Och så den där grårosa tonen på himlen österut.

Jag hävdar att det är vackert. På ett tragiskt sätt kanske, en förgänglig och sorgsen skönhet. Men mild. Och ibland gör det så skönt ont med melankoli.

I korridoren av skog runt vägen mellan Dalby och Skrylle råder ingen tvekan. Här är det grannt. Här lyser kvarsittande löv i gult och guldbrunt utan tillstymmelse till grådask. Men utan omgivningens gråton hade de inte lyst fullt så klart?

Vad har detta med löpning att göra?
Ingenting.
Ingenting egentligen, men ändå: Jag hade förmodligen inte sett allt det där om jag inte hade haft en anledning att ge mig ut.
Och jag tycker att löpning öppnar ögonen och klarar tankarna, så visst är mina löparskor i högsta grad inblandade.
2008-11-07 12:29.


Kommentarer till blogginlägget


Blygrå takplåt på huset mittemot. Ljusgrå himmel däröver. Osynligt duggregn däremellan.
Färglära för höstdeppare.
2008-11-07



He he var du orolig att jag skulle beklaga mig och hävda att detta är en löparsajt?

Men en reflektion från nästan Norrland är att November är grå medan januari och februari mestadels är vit! Nackdelen är att våren kommer senare och att löpning i terräng inte kan utföras under några månader.
2008-11-08