Anna Karin D

Nytänkande

Tog en runda på stan igår, vilket innebar besök i två affärer. Jag är väldigt dålig på shopping, det får mig att känna mig krasslig och klen, irriterad och deprimerad, så jag brukar försöka göra processen kort. Det lyckas oftast. Blir kanske inte alltid helt genomtänkta inköp dock.
Huvudorsaken till gårdagens raid var två snart förestående födelsedagar: 15 respektive 11 år.
Stadium är ett bra ställe beträffande 15-åringen - ok kläder och schyssta priser. (Hoppsan, nu låter jag som en reklambroschyr! Den andra affären jag besökte var en uraffär). Idrottsinriktat, jag är en envis mor som aldrig ger upp hoppet om att få mellansonen intresserad av exempelvis löpning.

Nu är det väl i och för sig min avsmak får långpass i shopping som drar mig dit. Jag vet var allt finns. Bara att plocka till sig.
Hittade rätt snygga kläder till grabben, men vågade inte riktigt slå till, ska pejla lite hur inställningen till rutig skjorta att ha utanpå är först.
Istället plockade jag på mig löpvantar (till mej, aldrig haft såna förr, skojigt), underställ budgetvariant (till mej, kyla väntades), pannband (till mej, bra-å-ha), och ....ett par nya löparskor! Detta var INTE enligt planen! Men mina gamla är snart ett år och då är det väl dags? Mer än hundra mil har jag nog låtit dem avverka. Och jag måste ju tänka på min fot. Mina fötter. Min stackars ansträngda plantarfaschia. Och mina gamla dojor blir nog ändå aldrig sig själva igen efter söndagens lerchock.
Sedär, nu har jag med ens hittat hur många ursäkter som helst för att det slank med ett par nya skor till mig!

Tog samma modell och storlek jag haft nu i en himla massa omgångar. Varför ändra ett fungerande koncept? Dessa var dock vita. Jättevita. Nybörjarlysande vita. (Mina tidigare var svarta, med guldvinge, snyggt)

Gick upp i ottan i morse. 17-åringen skulle upp tidigt för att åka och tävla i någon skånsk håla vid namn Åstorp. Gud vet var det ligger. Norrut. In the middle of nowhere. (Förlåt alla eventuella Åstorpsbor, det är bara min okunnighet som får mig att skriva så där! Det är säkert ett underbart litet ställe.) Curlade genom att bre mackor och tjatade mig sönder och samman om vådligheten i att springa i korta shorts när frosten gnistrar på taken.
Som om det skulle hjälpa. Blir så trött på mig själv ibland.

Sedan klädde jag mig i mitt underställ - det visade sig att tröjan satt som ett korvskinn, ett alldeles för trångt korvskinn, medan byxorna fladdrade runt benen som joggingbrallor. Hm. Storlek 38 på båda. Nåt fel måste det vara. På mej.
Skippade pyjamasbyxorna men bestämde mig för att att ålskinnet till tröja ändå var bra. Man kände sig liksom samlad i den. Vantar på, pannband på och så de nya kritvita pegasusarna.
UTAN inlägg! Modigt, jag har haft inläggen hur länge som helst, men nu tycker jag inte de känns bra längre. Min högra hålfot har irriterat mig sedan Lidingö och jag har jobbat på att rätta till löpsteg och smörja med antiinflammatorisk kräm och visst har det blivit bättre. Men inlägget har inte kännts skönt.
Så efter ett litet tips testade jag utan.

Skrudat enligt ovan drog jag alltså iväg, i Lund denna gång, vågade inte köra vinterdäckslöst till Skrylle.
Genom villaområden, förbi Tetra-Pak, ner i St Larsparken. Grus! Rötter! Bokar i sköna färger. Bok är ett fantastiskt träd, så mäktigt, så osvenskt i sin prakt både vår och höst. Så skånskt.
Längs Höje å, genom hästhagen som nu är hästfri, tack o lov, hästar är skönast att beskåda från andra sidan ett stängsel tycker jag.
Fortsatt löpning längs ån ända ut till Värpinge by. Genom byn och längs bäckravinen mot Vildandenområdet.
Här väcks minnen från förr. Så många gånger jag promenerat här! Med vår tax, Kasper, en rolig svart och brun sort, död sedan länge nu. Med magen i vädret, Joel på gång, dryga 17 år sedan. Då var jag ung och va...eh..mindre vältränad. Nyligen inflyttad till Lund, vantrivdes, kände inte en kotte. Längtade efter skog och sjö i Göteborg. Vande mig vid slätten så småningom. Planterades i den skånska myllan. Började rota mig, fick näring.

Blev alltså kvar. Tiden rusar iväg.

Tillbaka genom stan, förbi idrottsplatsen, genom stadsparken, förbi de fula nya rödvita husklumparna med storhetsvansinne vid södra vägen. Och en extrasväng på Hardebergaspåret upp mot Tuna, under motorvägen, förbi Dogman på Gastelyckan och hem. 1.25 i tid ungefär.
Ska mäta sträckan.

Foten protesterade minimalt. Bara ett och annat litet pip då och då. Det blev lite väl mycket asfalt.

Sitter här nu nöjd, fulltankad, och med en icke smärtande fot. Korvskinnet hänger på tork. Vantarna åkte av efter 40 minuter. Pannbandet likaså.

Frosten har smält undan.

Nu ska jag baka pumpakaka.
2008-11-01 11:26.


Kommentarer till blogginlägget


Tar tillbaka allt hålprat om Åstorp. Åstorp är generöst. Vänligt och vackert. Sonen kom hem med en makalös prisskörd. T-shirtar, pennor, pokaler, verktygskit, handduk, strumpor....Det var tre i hans klass och han vann.
2008-11-02



Det är möjligt att de är bra på priser i Åstorp, men en håla in the middle of nowhere är det likafullt. Min lillebror bodde där några år, så jag vet :-) Vad skönt att foten verkade tycka om att springa utan inlägg!
2008-11-02