Sandra Ehlers

Konsten att bli en alldeles vanlig människa

De senaste två veckornas frånvaro av riktigt intensiv träning beror INTE på brist på lust; det får jag bara vid överträning och så illa är det verkligen inte.

Nej.
Exakt en månad har gått sedan jag började jobba. Där jag bor nu ses exjobb som riktigt jobb (fast utan lön), jag förväntas hålla mig till kontorstider, jobba över, måste lära mig tre-fyra nya programspråk, samt sätta mig in i hela verksamheten för arbetsgruppen (både jag och de vet att "risken" att jag stannar kvar här efter examen är hyfsat stor).

Det var jag inte beredd på!
Följdaktligen har jag varit tvungen att lära mig att arbeta en hel dag utan små trevliga avbrott för träning. Fixa lösningar för att få äta tillräckligt ofta. Och det svåraste; få allmän balans mellan arbete, träning och min käraste.

Jag har brottats med skuldkänslor av att försumma alla tre. Jag har kommit till insikt om att inte sikta för högt; man är ju bara människa. Jag har kommit på att man måste säga ifrån, även till dem man helst bara vill vara till lags.

Tänk att det är så svårt att vara en alldeles vanlig människa.


Jo, sen är det ett till problem; jag har inte råd att ersätta det utgångna gymkortet. Hoppas på snabb ändring, jag blir verkligen tokig av att inte få lyfta mina vikter.
2008-10-26 14:50.


Kommentarer till blogginlägget