Anna Karin D

Seriös satsning.....

Fredag idag igen och för mej är det en dag när jag hinner tänka. Nu är det ju inte helt stiltje i hjärnkontoret de andra veckodagarna - men eftersom jag är ledig och ensam hemma har jag tid att tänka lite mer självcentrerade tankar.

Vet inte om det är bra eller dåligt, kanske både- och?

Funderar lite på det här med löpning och mål bland annat. Jag har en tendens att åtminstone i tal bagatellisera det här med träning och tävling märker jag. Och jag snackar om att inte vilja ha mål..."bara på kul, inte så allvarligt" och en hel stapel andra floskler.
Nu vet jag ju innerst inne och i ärlighetens namn att det inte är riktigt sant, jag lyckas nog aldrig komma till det där "klacksparksstadiet", bara att inse. Jag kommer nog alltid att vara skitnervig före den minsta lilla gärdsgårdstävling i lättmotionsklass. Jag kommer nog alltid att köra det bästa/värsta jag kan. Jag kommer alltid att spurta de sista metrarna för att kapa några sekunder på sluttiden.

Vet inte om det är bra eller dåligt, kanske både- och?

Det är obehagligt att vara stressad intill kräkstadiet. Men känslan efteråt är obeskrivlig! Ja, det finns sånt som är skönare...hmm, verkligen.. men känslan efter en väl genomförd tävling är primitiv lycka! Vilken kick. Det spelar ingen som helst roll att man är medelålders, kvinna och löpmässigt passé.

Jag varken kan eller vill lägga ner det här nu när jag vågat börja löpträna och tävla igen efter alla dessa år i träda.
Träningen likaså - jag genomför det jag föresatt mig. Envist, ibland intill dumhet gränsande. Inte med en klackspark.
Och jag gillar det.
Jag vet att jag inte förbättrar världen på det här viset. Eller? Men det är min egen grej, och det är SÅ gott att ha en sådan. Skit i om omgivningen tycker att det är patetiskt.

Slutsats: jag kör på. Nu gäller det att göra det smart. Jag är snart femtio (absurda tanke!) och kroppen fixar inte lika mycket som om jag vore tjugo. Jag måste vila mer. Kan inte springa så ofta. Blir rätt knäckt av intervaller. Har ett hem, jobb och tre söner att se över. Måste alltså träna intelligent, inga onödiga träningspass som bara ger mig sömnbrist, sjukdom eller skador.
Hm, nu lurar jag på hur det ska gå till?
Några tips? Jag vill bli BÄTTRE! Inte bäst nu längre, men bättre...

För hundra(= 26) år sedan gjorde jag misstaget att på grund av egna och andras enorma krav, prestationsångest och en total oförmåga att begränsa mig bli ett sjukhusfall istället för att fortsätta en rätt lovande löpkarriär.

Det är klart att det har präglat mig lite. Men det var ju ett annat liv!

Är det totalt löjligt att tänka såhär i min ålder? Jag är ju inte ens man..
Smiley

Nu fortsätter jag dagens städprojekt. Min familj från Göteborg invaderar i helgen. Jag har tusen anledningar att ta pauser i städeriet...Men nu j-r ska jag ge mig på badrummet!
Det bästa med städning är att man tänker så bra under tiden.
2008-10-17 10:59.


Kommentarer till blogginlägget


Jag har inga kloka råd att ge, i så fall skulle jag inte sitta här och vara långtidsskadad. Men jag vill bara säga att du inte är varken patetisk eller löjlig för i så fall är jag lika patetisk och lika löjlig. Och det är jag inte! Det är VI inte!
2008-10-17



Jag är då man, men ändå passerat toppen vid 54år. Långt ifrån elit i min åldersklass, 66:a på LL säger ju allt. Men trots detta var loppet viktigt för mig och min prestation där. Sk-tnöjd med att persa och att klara målet sub 1:10. Så för mig är det tävling, och jag fokuserar på det som en tävling, med att tänka på mat, dryck och träning innan loppet. Att bara springa för att det är skoj och utan prestationsångest ligger inte för mig. Varje tävling vill jag prestera maximalt.
2008-10-17



Ha ha, fast Leif_A har lärt sig att vinka och le när jag står och hejar! :-) Fast det behöver inte du göra Anna D, nästa år då du skördar framgångar i tant-klassen! :-)

Jag tycker att du ska be din tränare om råd, och be folk i din närhet säga till dig om du börjar träna för mycket eller fel, och själv inte kan se varningssignaler. Men då måste du ju lova att lyssna på de personerna också...

Jag tror på dig!
2008-10-17



Tack för kommentarer och råd - jag känner mej himla inspirerad!
:-)
2008-10-17



Roligt att läsa att du börjar skönja ditt verkliga jag; bättre sent än aldrig. :-) Det är kraven och självkritiken som är den verkliga faran, inte tävlingsmomentet och nervositeten. Självklart vill man göra sitt bästa, men det betyder nödvändigtvis inte att man måste vara bäst. Det är rätt härligt att vara aktiv löpare fast man blivit så här gammal. Ränderna går aldrig ur och det är skönt att följa sin natur. Men det är förstås jobbigt när det inte går så bra, om man skadar sig och så. Det kan var hemskt känslosamt. Det får man ta, det är nackdelen. Men fördelarna väger som tur är mer än nackdelarna. Go girl! :-)
2008-10-17



Det är inte löjligt att tänka som du! Kör hårt (och klokt)!
2008-10-17