Anna Karin D

Hunger!

Magplågan har flyttat söderut, så att säga.
Men det går att äta! Maten smakar mat! Inte bomull, kärr eller gammal unken yllefilt. Vaknade i natt av en välbekant och mycket välkommen känsla - hunger. Ljuvligt, jag reser mig sakta ur ruinerna. Tanten är inte död än.

Joggade (tja "jogga" är nu en rejält överambitiös beskrivning av den aktivitet jag bedrev) några kilometer för att se om det gick. Det gick.
Kändes lite som att återuppleva de där första stegen efter 15 års uppehåll från springeriet.

Hörde från en obekräftad, men rätt vederhäftig källa, att om man blir liggande en tid utan att kunna inta någon mat, så tappar man vikt. Inget konstigt, det vet vi ju! Men inte är det fettet vi tär av då - ånej, det är musklerna (proteiner)!
Vi blir alltså inte av med kudden på magen utan muskeln inunder. Den som skulle göra magen platt...
Trist.
Det skulle ju kunna ses som en rejäl miss av evolutionen. Vad ska vi då med våra fettreserver som vi samlar på oss till nödår? Fast när man tänker efter är det givetvis smart av kroppen - bortprioritering av det minst nödvändiga. Muskler. När du ändå inte rör dig. Utan ligger pall.
Det gäller alltså att jobba lite med musklerna när man ligger där och mår pest. Som om man orkade bry sig, då. Herregud vad mycket det är att tänka på jämt.
Hursomhelst, det ska nog fler dagar till i sängläge än EN innan det där sätter in...(och det ÄR nog mest vätska man blir av med när det gäller kräksjuka.)
Jag vill inte tappa ett enda av mina kilo, allra minst den försvinnande lilla del som är muskler!
Här ska ätas.

Detta är verkligen ett i-landsproblem!! Det är min krångelfot också. Tror nu det är något i plantar-faschiitbranschen. Eller så är det för att gammaldagen närmar sig (fast det är fortfarande över ett år kvar på rätt sida!) som kroppen börjar risa ihop?

Hm, det är mycket att grunna över.
2008-10-10 10:02.


Kommentarer till blogginlägget


När jag hade mina magproblem efter Monte Gordo förra året och var däckad i en vecka så tog det sedan över en månad innan formen var tillbaka som innan.
2008-10-10



Huuuu...!
2008-10-10



Inga problem för min del. Jag har aldrig varit i form, bara oformlig.
2008-10-10



Hej Anna,
jag känner helt igen mig. Jag går heller aldrig ner i vikt av att inte äta. Lika bra att mumsa på, alltså... Och en joggingrunda som blir av är så mycket bättre än den man aldrig kom ut på... Hoppas du kryar på dig,
Åsa
2008-10-10