Anna Karin D

Helt sjukt

Ett helt dygn bortsuddat i någon slags mardrömslik dimma...
Började så smått i tisdagskväll. Lite lätt illamående, lite stökig i magen. Men det är man ju ibland, inget konstigt med det, går över med lite snäll mat och vila och en god natts sömn.
Men detta blev liksom bara värre.
Om detaljerna kring natten till igår vill ingen läsa. Ve och fasa. Det var liksom ingen idé att ta sig mer än en meter från toa.
Som sagt, inga detaljer - men det har varit SYND om mig! Jättesynd! Magsjuka är en nära-döden-upplevelse för mig, hellre en präktig förkylning eller influensa eller gud vet vad, då är jag i alla fall fungerande, om än på en lite lägre nivå.
För ankar, däckad, down and out, helt ur slag hela dagen igår, präktig feber och illamående (synd om mig eller hur??) kom inte från soffan, åt inte någonting alls på hela dagen, allt smakade vidrigt, all dryck smakade unket, sov i omgångar, blä, blä. Fick ringa efter pizza till sönerna, att laga mat var komplett omöjligt.

Ringde jobbet - det visade sig att sex personer på min lilla avdelning förutom mig blivit magsjuka samtidigt. Mycket mystiskt.

Idag är det hopp om livet!! Vaknade i natt kl 4 och kände mig annorlunda! Ofebrig! Mer vanlig! Hade liksom sovit klart också. Gott tecken.
Märkligt nog är jag inte hungrig. Det är lite oroväckande, jag som knappt klarar mig i tre timmar utan påfyllning i vanliga fall. Men det fixar sig nog, jag lär inte tyna bort.

Jag har gått de hundra metrarna till När-ICA för påfyllning av förråden - bla bröd att rosta, lär vara en klassiker efter magelände- och det gick.

Det ska nog gå att springa någon kilometer igen så småningom. Det som igår kändes som om jag aldrig någonsin mer i mitt liv skulle kunna klara...
2008-10-09 10:18.


Kommentarer till blogginlägget


Det gick en ilning av sympati genom kroppen på mig när jag läste om dina upplevelser.
Låg själv däckad i förra veckan av samma anledning. Tappade ett par kilo så lite positivt var det i alla fall.-:)
2008-10-09



Stackars, stackars, stackars dig! Jag instämmer till fulllo i att ha kräksjukan är bland det värsta som finns. Att känna sig så utmattad efter varje omgång att det känns ganska skönt att vila kinden mot toaringen...
Jag är en sådan där människa som garanterat blir smittad om någon i min närhet är det. Ove däremot verkar immun, vilken lycka!
2008-10-09



Uj, uj låter inte roligt alls! Jag tänkte skriva att jag inte råkat ut för något liknande sedan barnen var små. Men så kom jag på att jag ju fick något otrevligt i Portugal förra året. Då var det ju så illa att jag inte ens klarade av att gå och hämta in posten. Men ni har nog fler bakterier nere på Kontinenten. Här uppe i Norr fryser bakterierna ihjäl.
2008-10-09



Dessa små virusar var inte det minsta frusna - nej, varma och pigga var de.
Och jag är som Karin - en magsjukevirusmagnet. Avis på alla immuna.
2008-10-09



Oj... Hoppas du slipper sådana här upplevelser på ett tag nu. Det ser hemskt ut att vara dödssjuk, har sett det på nära håll ett par gånger. Själv har jag tur i livet, som Karin indikerat. Hörde någon gång att det kan vara en sådan där "hösnuvegrej", dvs om man har mycket sådant går immunförsvaret jämt på högvarv. Virusarna har inte en suck utan blir nedbombade på studs. Krya på dig! Och du, intervallerna ikväll är nog okej att skippa. :-)
2008-10-09



Krya på dig, men borde det inte vara lite målande foton till bloggen? (eller tänker du på känsliga läsare).
2008-10-09



Nä, hade lite dåligt med kräkfoton i arkivet bara....
2008-10-09