Marcus Källman

Ironman - del 1

“Jag kommer aldrig att köra triathlon!”

Jag vet inte hur många gånger jag har fått frågan och alltid levererat samma svar. Men ni vet; om tanken planteras tillräckligt många gånger kommer den till slut att slå rot. Efter att en kompis undrat för jag vet inte vilken gång i ordningen bestämde jag mig för att säga ja.

Ska man göra något tänker jag att man ska göra det ordentligt och därmed bestämde vi oss för en hel Ironman, men långt fram. Två år närmare bestämt. 

Här, och på andra platser tänkte jag dela med mig av hur uppladdningen ser ut och rapportera om framsteg som görs. Förhoppningsvis blir motgångarna få, de ekonomiska utläggen inte alltför stora och skador och sjukdomar får gärna lysa med sin frånvaro.

Vecka 43: Med sista träningspasset kvar ser jag att jag kommer att hamna på ungefär 350 minuters träning, fördelat på två cykelpass på zwift, två löppass och en tur på längdskidor. Ingen styrketräning den här veckan vilket är synd eftersom att jag har som ambition att alltid få med ett pass styrka.

Veckans tuffaste var utan tvekan Alpe de zwift igår, första gången jag cyklade uppför backen och det tog 72 minuter. Jag är rätt nöjd med det med tanke på hur lite jag har cyklat i år. Med lite strukturerad träning ska det snart bli bättre.

Veckans roligaste hoppas jag att jag har framför mig i form av 16 kilometers terränglöpning. Det brukar vara roligt och det är ett bra komplement till pass där det är fart som står i fokus.

Mål för nästa vecka är att träna ganska mycket, att få till mitt första simpass och att fortsätta känna att det går åt rätt håll i träningen.

Ny uppdatering om en vecka.

2019-10-27 10:27.


Kommentarer till blogginlägget

Arkiv