Vaknade imorse och klättrade i mina nya jeans i storlek 38, de såg så små ut på stolen bredvid det andra paret i storlek 42. Tittar förtjust i spegeln i hallen och kommer på att jag faktiskt tycker att min kropp är väldigt snäll mot mig. Jag vet, det är jag som lagt om matvanorna och förändrat livsstilen, det är jag som gjort jobbet.
Men förändringarna i fysiken gick så sakta att jag hann vänja mig vid min nya livsstil och glömma bort anledningen. Jag har haft för roligt med min träning för att bekymra mig om utseendet. Kroppen förändrades under loppet av ett och ett halvt år, och jag gick omkring som en närsynt och såg bara det jag förväntade mig att se i spegeln. Ibland kan man vara bra blind.
Jag har aldrig varit en vän av tighta kläder, när man är knubbig framhäver det bara valkar och volanger på ett sätt som jag inte tycker är snyggt på mig. Men plötsligt - i min värld är det plötsligt eftersom jag upptäckte det här igår - kan jag ha tighta kläder och de sitter snyggt. Framhäver kvinnliga kurvor utan bilringar eller valkar. Sitter snyggt utan att det väller över något någonstans.
Jag kanske är lite smått tjatig, men upptäckten kom verkligen som en fullständig överraskning.
Någon form av lätt träning blir det idag, sen börjar laddningen inför Uppsala ultra och de 50km jag ska tillryggalägga. Det vore trevligt att spöa tiden från Lidingö (7H 57), det tänker jag verkligen försöka göra. Det är, om jag får bestämma, inte en fråga om jag ska utan med hur mycket jag ska klå tiden med. En timma eller mer skulle ju sitta fint!
Överoptimist? Kanske, men jag siktar högt så får vi se vart jag landar.
