Rolf Öhlén

Detet, överjaget och jag - en freudiansk betraktelse

Detet är våra primitiva instinkter. Reptilhjärnan. Överlevnad, fortplantning. Äta. Dricka. Pavlovs betingade reflexer. Det som mer eller mindre styr sig själv. Impulser. Detet vill ha sina begär tillgodosedda så fort som möjligt även om det socialt inte är lämpligt. Detet känner inga gränser utan vill låta sina drifter komma till uttryck så fort som möjligt vare sig det gäller att älska eller slåss. Det saknar realism och logik utan styrs av önsketänkande.

Överjaget är vårt samvete. Värderingar. Det vi uppfostras till socialt och kulturellt. Förväntningar och krav. Regler och konventioner. Ideal att leva upp till. Sådant som måste läras, nötas in.

 Jaget sitter i kläm mitt emellan och försöker medla mellan dessa. Detta uttrycks redan i Första Moseboken 4 kap vers 7: "Om du inte handlar rätt ligger synden vid dörren. Dig ska den åtrå men du skall råda över den". Det är alltså inte mina begär som ska styra mig utan jag ska styra dem.

 Jag höll på länge med att ta körkortet. Det blev lite lättare när jag insåg att det är jag som styr bilen. Fordonet gör inget utan att jag tillåter det. Den insikten drabbade mig i dag. I går började jag seriöst med Viktklubb efter att ha slarvat allt för länge och kilona åter ramlat på mig. Jag hade ätit soppa, sallad och hårdbröd med smör och skinka. Ändå ville jag ha pizza. Kinamat. Varför? Var jag hungrig? Nej, jag var mätt. Det var detet som gjorde sig påmint. Belöningssystemet.

 Jag böjde mitt öra till den frestande rösten men överjaget röt ifrån och övertog kontrollen. Det kändes rätt skönt och jag fick ord på något jag innerst inne visste och talat om många gånger men nu kändes det som att det sjönk in i ryggmärgen.

 Det är intet detet som ska bestämma när, vad och var jag ska äta utan det ska jag och överjaget sköta.

2019-10-15 18:53.


Kommentarer till blogginlägget