Anna Karin D

Jag hade tänkt skriva om Oslo

Men nu vet jag inte. 

Jag var lite uppfylld och upprymd, nästan glad och fri, en sinnestämning som verkligen är en sällsynt besökare i min värld nuförtiden. 

Jag drabbades av lust till att göra något.  Tyckte plötsligt att vissa aktiviteter kan vara KUL. Som till exempel att skriva.

Men nu har det gått några dagar och fängelsedörrarna har glidit igen sakta men obönhörligt och jag tror de låses snart och så är jag där igen, utan flyktmöjlighet. Inburad. Tvingad.

Så försvann lusten. 

Möjligen kan jag få mig att skriva ändå, med lite tvång och piska, för det brukar kännas trevligt när jag väl är igång?

Så: är det någon som vill läsa om två lätt skadeskjutna människor som inte sätter några pers längre? Om ett team som trots det vägrar vika ner sig? Som upplever det märkliga i det omärkliga? Och som trasslar in sig rejält i Oslo.

I såfall så....

2019-09-26 05:59.


Kommentarer till blogginlägget


Ja, snälla! Jag vill läsa!
2019-09-26



Japp! Men jag använder inte tvång och piska. Du får en morot i stället. Kör på!
2019-09-26



Snälla! Gulle! Skriv!!!
Jag älskar att läsa dina reseberättelser, med eller utan inslag av lopp. Så det så!
2019-09-26



Och om hånglandet på Rådhustrappan!
2019-09-26



Ok! Ni har peppat mig! Tack. Tanken på en rådhustrappehångelbeskrivning tog skruv.....
2019-09-26



😉
2019-09-26



Jag vill också att du skriver. Är ju inblandad, men det gör det snarare ännu mer roligt och intressant.
2019-09-26



Så klart att jag också vill läsa (inte nödvändigtvis om hångel).
2019-09-26



Kul!
Om hångel på rådhustrappan vet jag själv inte mycket men låter verkligen som en utmaning!

2019-09-27