Anna Karin D

Är det så här det ska vara

...framöver, är detta bara att acceptera? Bara att sluta gnälla och oja sig bara INSE att ålderdomen invaderar alltmer och det där med att vara pigg, utvilad och sugen på att ta tag i saker är något jag lämnat bakom i en svunnen tid. 

Dimman och segheten, oengagemanget, likgiltigheten, trögtänktheten och den matta matta kroppen.....där är mina följeslagare härmed. Face the fact: DU ÄR GAMMAL!

Gilla läget! Anpassa mig!

?

Men det skulle vara så himla roligt att åtminstone en liten gång till i livet få vakna en morgon efter att ha sovit (Sova? Kanske ett tillstånd jag också lämnat bakom mig i en svunnen tid, nu återstår bara den eviga sömnen) och känna mig förväntansfull. 

Det vore lite kul faktiskt.

(skrev denna dystra betraktelse igår efter ännu ett hemskt löppass.  Idag är en annan dag efter en spännande natt - studentskrik och dom kronan på verket: ett bombdåd - och tja. Jag tar väl tjuren vid hornen. På't igen.) 

2019-09-14 07:29.


Kommentarer till blogginlägget


Det är bara att vissla. Always look on the bright side of life...

If life seems jolly rotten
There’s something you’ve forgotten

Life’s a piece of shit
When you look at it....

;-)
2019-09-14



Är det så enkelt, Rolf....?
2019-09-14



Det är inte enkelt
2019-09-14



Vissla är svårt.....men värt ett försök! 😀 👍
2019-09-14



Ja, jag är urusel på att vissla :-)
2019-09-14



På det igen.
2019-09-14



Hörru du! Du är härmed beordrad att läsa Leif Anderssons träningslogg! Eller min! Man behöver inte sitta och mata duvor bara för att man fyller 60 (om man inte tycker att det är jättekul förstås).
Upp med nosen tiger - du är grym.
2019-09-14



Tack Eva!
Läser både din och Leifs träningslogg! Avundas, inspireras...Men klarar inte, orkar inte....träna....som ni. Jag är klart ogrym!
Och någon måste kanske förse duvor med mat? Så de inte dör, de stackarna.
:-)
2019-09-15



Skulle du vara ogrym?! Tror inte det. Nej, jag tror inte (även om jag kallades för Pastorn), jag vet.
2019-09-15



Tack Eva!
2019-09-15



Ok, jag har ett rätt grymt pannben. Men min kropp är det sämre med, den piskas...av mitt pannben. Och min återhämtningsförmåga är under all kritik!

Men ok. Duvorna får hitta mat nån annanstans ett tag till. :-)
2019-09-15



Tack Leif!
2019-09-15



Som jag ser det är det inget fel varken med att mata duvor eller att träna. Problemet börjar när hjärnan vill träna medan kroppen vill mata duvor. Det omvända tror inte jag är ett lika stort problem. Hur det ska hanteras vet jag inte. Och på ett sätt är det väldigt peppande att se 60-70-åringar som gör runt 40 minuter på milen. På ett annat sätt är det stressande (för mig), för vi åldras orättvist olika fort. Det som är möjligt för en är inte möjligt för en annan, av rent genetiska skäl. När det gäller just dig Anna-Karin tror jag inte det i huvudsak är åldern som ställer till det, men andra livsrelaterade orsaker som är lika svåra att göra någonting år. Och i huvudsak tror jag att ditt starka pannben är en positiv faktor. <3
2019-09-15



Så sant Eva!
Duvmatande är en metafor för väldigt lugna och långsamma aktiviteter, och ja....min kropp vill nog pusha för lite mer sådant.
Jag försöker acceptera att jag inte tillhör de genetiskt tursamma vars kroppar pallar stenhårda tag långt upp i åldern. Jo, min kropp är av den lite trötta sorten. Tyvärr tyvärr. Eller....Helt ok? Ska vi försöka att inte stressa upp oss över att vi är rätt normala, Eva?
Allt det andra, ja det är sådant som ingår i livet.
2019-09-15



Jag förstår hur du tänker Anna Karin.. Även om jag är himla imponerad av ditt tränande och din kapacitet! Precis innan jag skulle fylla 60 tänkte jag lite likadant.. Nu är jag snart 64(i januari och har ändra min inställning till mitt tränande. Efter 1,5 år av noll löpande (höftproblem) kunde jag jag plötsligt springa igen i våras. Springer ju väldigt lite men än så länge känner jag mest glädje över att det funkar och har sänkt alla mina ambitioner. Låter inte så kul kanske men jag mår bra av det. Annars är själva åldrandet och tidens gång väldigt skrämmande tycker jag.. Sömnbrist/problem lider jag av till och från och bara det påverkar och sänker livsenergein och glädjen. Fulla och skrikande studenter här i Uppsala har hållt mig vaken många nätter också.Avslutningsvis vill jag säga att jag tycker du är en så bra skribent - och så tror jag att du snart är på G igen!.
2019-09-15



Tack Maria (Pia)!
Min kapacitet består kanske mest i att driva mig till det obehagliga...
Så skönt att du har kunnat tänka om. Att kunna sänka ambitionen och känna sig tillfreds ändå - en stor konst.
2019-09-16



Jag tror inte att det är ålderdomen i sig som gör dig orkeslös. Du sover inte, du längtar inte till jobbet, det "tar inte" när du försöker springa. För mig verkar du utmattad, kanske nästan utbränd. Jag vet för lite om det tillståndet för att egentligen uttala mig, men vad jag hört, är att det inte hjälper bara med att vila, men att kroppen inte riktigt är mottaglig för hård träning heller. Jag följer dina välskrivna med väldigt dystra inlägg sporadiskt, så jag kan ha missat något om din bakgrund, men frågan är om du får professionell hjälp någonstans ifrån? För det är för mycket piska från dig själv. Du behöver hämta upp dig själv ganska långt nere mot var du önskar du befann dig och sakta, sakta kliva uppåt. Jag önskar dig lycka till och jag håller med flera andra här med att du behöver sänka ambitionsnivån - inte på längre sikt kanske - men just nu. Lycka till!
2019-10-21