En FunBeat-användare

Du är inte inloggad på FunBeat.

För att titta på den här personens träningsdagbok och profil så måste du logga in på FunBeat.

Ärligt talat, jag har ledsnat på att inte få hjälp

Den här sommaren har inte varit min sommar. Förutom ett sommarjobb som jag inte trivdes på - så har jag haft ont i mage. Rejält jävla ont. Såhär kommer en lång resa. Fast ändå kort.  Vi kan säga att den varit intensiv. Den ÄR intensiv, för den pågår fortfarande. 

Det började i början på juli. Då jag svimmade tre gånger för att jag fick så ont - så åkte jag in till akuten. De hittade inget - alla prover visade bra - men jag blev inlagd en natt. Efterföljande dag gjorde de en CT och även en gynundersökning gjordes. Fortfarande inget som visade något utmärkande. Skickades hem med orden "hör av dig om du blir sämre". Kom tillbaka på måndagen - efter att ha tillbringat helgen med att ha ont. Skickades efter 6 (!) timmar hem, igen, men med en remiss till gyn som jag själv fick ringa dagen efter. Anländer till gyn en andra gång - samma undersökning görs, ingenting hittas. Fick rekommendationen att kontakta min VC och att äta smärtstillande (som om jag inte gjort det?). 

På VC blir jag sjukskriven två veckor. Skönt - nu behöver jag inte stressa med jobbet - utan kan fokusera på att må bra. Två veckor går och jag mår stundtals bra men mår också väldigt dåligt. Jag får kramper i magen, som håller i sig två - tre dagar, sen går det över två - tre dagar, sen börjar det om igen. Efter två veckor är jag tillbaka på VC igen, blir sjukskriven ytterligare två veckor - och en ny remiss till gyn skickas. 

Veckan som varit har jag haft svinont. I onsdags låg jag hela dagen i sängen, grät, hade ont, grät, sov, hade ont. Visste att jag hade ju tid hos gyn nästföljande dag, så nånstans inombords försökte jag härda ut. Dagen efter så hade jag ont i magen men bestämde mig för att inte ta något smärtstillande - för att visa hur ont jag har. Att jag vill bli tagen på allvar. Men när jag kommer dit är jag inte alls bokad utan avskriven eftersom de tidigare inte hittat något gynekologiskt fel på mig. Jag ifrågasätter och säger att jag fick bekräftelse via 1177. Ska bevisa men kommer såklart inte in på 1177. Gyn fortsätter hävda att de inte gjort nåt fel - och jag gråter där jag står i korridoren. Skakar för jag är så upprörd. Och jag orkar inte hålla uppe nån fasad. Jag orkar inte vara glad. Jag är trött och utmattad. Jag har ont och jag vill ha hjälp. Jag kastas runt - fram och tillbaka - och barnmorskan jag pratar med säger att "jag ska vara glad att det inte är något gynekologiskt". Jag blir arg. Ledsen. Upprörd. Det hela slutar med gyn skickar hem mig, hänvisar mig tillbaka till VC. "Kanske behöver du se över din kost". Jag gråter i bilen, är så upprörd att jag inte vet vad jag ska ta vägen. Känslorna exploderar. Överallt. Och jag kan inte stanna inomhus. Jag måste ut och jag måste få luft. 

Ringer VC och frågar vad jag ska göra. Får en tid samma dag, och nu har de tagit prover på mig. Mjälte, njurar och lever. Jag har fått starkare smärtstillande utskrivet. Och det är bra, det är ett steg i rätt riktning. Men jag har ont, fortfarande. Idag är det bättre - men inte bra. Jag kastas runt -  och känner mig inte vatten värd. 

Har bett om att få prata med någon psykolog via min VC. För det här tär på mig så mycket psykiskt. Känner liksom inte igen mig själv. Är liksom deppig. Konstant, mer eller mindre. Springer mycket och tränar crossfit - för det mår jag bra av - men när jag har ont - så orkar jag inte ens det. Gråter mycket. Visste inte att man kunde gråta så mycket - men det kan man. 

Det är väldigt mycket känslor i allt det här. Vill skriva mer, men jag börjar gråta bara jag tänker på allt. Ska ut och springa av mig, det brukar lätta på känslorna inombords i alla fall. Även fast det känns som om jag ska explodera vilken sekund som helst. 

2019-08-24 17:03.


Kommentarer till blogginlägget


Gyn kan verkligen ta sig just där dom är. Så att säga.
Hörde ett uttryck när jag kollade på Finnkampen, och från min sida är det INTE menat att vara hurtigt & överpositivt (det vet du att jag inte är...), men:
If you're walkin' thruogh hell, keep on walkin'.....
Love u girl <3
2019-08-25



Jag hoppas de hittar problemet och du får rätt hjälp, för så ska du inte ha det! Keep walkin ....
2019-08-28