Anna Karin D

Väldigt öppen mottagning

För ett par veckor sedan upptäckte jag av en händelse en skrovlighet på vänster sida av ryggen, flanken, svåröverskådligt ställe. En rund sak med annan känsla än resten av huden, lite upphöjd och skrovlig. En ny hudförändring! Inte känt den förr. Jag är annars bekant med mina fläckar: det trista exsemet i ryggslutet/skinkan (det som en läkare tolkade som borrelia), skavet från sport-BH-knäppet som aldrig går bort, födelsemärket i mitten någonstans som alltid finns där, alltid har funnits där. Den lilla mörka uppåt nacken. Jag har hygglig koll på min baksida. På mina baksidor.

Försök inte lura mej....jag har koll..

(Ja, på resten av mig också förstås, men det kräver liksom lite mindre av mig att ha koll där, mindre akrobatik).

Ja.

Jag är hypokondrisk. 

Denna nya fläck kändes att ta på som exsemet längre söderut men kunde ju vara malignt melanom, tänkte hypokondrikern i mig. Trots att jag aldrig solar den delen av kroppen. Vred och vände och speglade och lyckades fånga eländet på bild med ett nästan-ryggskott på köpet. Det såg inte ut som malignt melanom, jag googlade. 

MEN! Man kan aldrig veta. Jag bestämde mig för att få det hela undersökt. 

På min vårdcentral finns en öppen mottagning för infektioner samt lättare hudåkommor, varje dag mellan 8.30 och 10, bara att komma och ta en nummerlapp. Vänta en stund och du blir uppkollad av sköterska och eventuellt läkare om sköterskan tycker det är befogat.

Det är bra, fin service. Jag klassade min lilla sak som en lättare hudåkomma trots hypokondrioron för något annat. 

Jag cyklade ner till VC genom stan på fikarasten en tisdag för två veckor sedan. Kom dit strax efter 9.30. Då hade de stängt den öppna mottagningen för dagen för att de hade för lite personal och för många patienter. Ja men....sa jag till receptionisten och fick en bister blick: "Du får ju förstå att vi inte har full personalstyrka på sommaren!"

Ok, ok...tänkte jag. Vore kanske på plats att upplysa om det då på hemsidan? Åter till jobbet efter att ha fått, och ringt, ett nummer till "rådgivningen". "Återkom i morgon kl nio! Jag bokar in dig till läkare direkt", sa den trevliga och beklagande sjuksköterskan. Lät hoppfullt. Nya tag.

Alltså gick jag från ronden nästa dag och infann mig fem i nio på vårdcentralen, tog nummerlapp,  anmälde mig i kassan.

"Jaså. Jaha. Det sa hon?" (Damen i kassan, som inte gått charmkurs. Samma kvinna som igår, samma tråkiga attityd.)

"Ja, men vi HAR så lite personal nu det får du förstå! Det är tio patienter före dig till läkaren, du får vänta. Vi börjar faktiskt släppa nummerlappar kvart över åtta!"

 Stryk mig, sa jag. Jag jobbar också med patienter i en underbemannad sjukvård och har ingen möjlighet att sitta här och vänta hela förmiddagen. Eller att åka i från mitt jobb varje morgon bara för att få vända. Möjligen lite trist attityd även från mig, men....

... i en trevlig ton. Kassakvinnan snörpte på munnen och strök mig och lät mig liksom förstå att nu var jag FRUKTANSVÄRT besvärlig.

Tillbaka till jobbet IGEN. Upp för backen. Cykla cykla. Fin vardagsmotion.

Ja, då bestämde jag mig för att fläckkontrollen skulle få bli ett semesterevent. 

Så, idag: Sju minuter över åtta går jag in på vårdcentralen X i Lund. Har laddat med förberedande promenad, bok, energy bars, och valt ut ett par sommarprogram. Beredd att överleva i timtal, men tänker att nu borde jag verkligen vara först...

...men icke! Nummerlapparna har börjat släppas redan klockan åtta och det är minst fyra fem personer före mig. 

Som sitter i väntrummet kloss intill kassan, som saknar sekretesskydd. 

(Och detta är egentligen anledningen till att jag skriver den här bloggen - inte för att i detalj beskriva mina äckliga hudåkommor eller hur synd det är att jag fått cykla onödigt många rundor - utan...)

....jo, alltså vet alla snart allt om övrigas bekymmer, det är inte speciellt trevligt: Jag vet att hon i grå mjukisbyxor plågas av sin urinvägsinfektion. Att den unga tjejen i svart har ont i sitt öra. Att den äldre mannen som kommer efter mig med sin rollator har svårt att få fram vad han söker för och blir frustrerad - "jag har ju afasi!" Hör mamman som kommer med sin dotter berätta om utslag i knävecket som kliar och en "böld som växer"....i samma knäveck, på dottern.

När en ung man kommer och frågar försynt om han har kommit rätt, om det går att göra så här, bara komma...för han mår inte så bra, har problem....med...*viskar*...då känner jag att jag vill gå fram och protestera.

Men det gör jag inte. Jag är för feg och dum och finner mig alltid men gnisslar istället tänder och skriver en blogg.

Såhär efteråt tänker jag ändå att det här inte är helt acceptabelt, vi har ju ändå sekretesslagstiftning och det är svårt att INTE berätta varför man kommit på den jätte-öppna mottagningen, alla får ju frågan vad de söker för. Av receptionisten. Det ska skrivas in och det ska sållas bort, människor kan ju ha kommit av fel anledning. 

Jag får kontakta dem på något sätt, hoppas det går att maila.

Jag pluggar in Emma Frans Sommarprat i ena örat för att slippa höra allt för mycket och fastnar direkt i teorin om Big Bang och universum och alltings uppkomst och perspektivet förvrids och blir märkligt. Oändligheten och meningen med allt kontra personalbrist och vårdcentralsväntrumsväntan....vilket gap. Stort och smått. Lika svårt?

Hursomhelst, tiden går och ingenting händer. Den öppna mottagningen stänger plötsligt för nya sökande trots att klockan bara är 8.44. En rad besvikna besökare med diverse otrevliga krämpor får vända. ("Men jag var ju här igår också...och blev tillsagd att komma idag, vid nio....??) "Tyvärr....personalbrist....många patienter....men kom igen i morgon!"

Fem över nio släpps första patienten in. Jippi. Fast jag har ju bok, podd, mat och semester. Så det är lugnt. 

Tjugo i tio kommer jag, utan att ha behövt knapra i mig en enda powerbar, in till en ung söt, trevlig ST-läkare som synar min fläck och ger mig ett lugnande exsembesked. Smörj med cortisonkräm. Du tränar en hel del, eller hur? Löpning?

(Ja, nu var det inte min vältränade kropp som gav henne ledtråden, speciellt inte den del av kroppen hon synade, utan sport-BH-"tatueringarna" jag väl aldrig blir av med....men ändå...)

Så alltså, slutet gott allting gott. Jag fick en diagnos på fläcken. 

Nu kan jag börja oroa mig för något annat.

2019-07-17 06:38.


Kommentarer till blogginlägget


Underhållande beskrivet. Det där med sekretessen låter inte alls bra.
2019-07-17



Ja, VC har också sina fläckar, i sin organisation. Kul läsning!
2019-07-17



Väldigt konstig vårdcentral!
2019-07-17



Alltså, jag tänker att det inte borde vara så svårt att bygga in receptionen lite så att man slipper berätta för ett tyst och lyssnande väntrum om sina mer eller mindre otrevliga problem när man anmäler sig.
Jag har sett den lösningen på andra ställen.
2019-07-17



Du skriver så bra.. innehållet rörande vårdcentralen är dock deprimerande
2019-07-17



Alla vårdcentraler med självaktning har en avskärmad reception! Och en trevlig receptionist!
2019-07-17



PS. Måste ha varit en läkare som tränar en del själv eftersom hon kände igen de bestående märkena efter sport-BH'n..?
2019-07-18



Ja, det gissar jag! Eller snarare...är rätt säker på...
2019-07-18



Ja vilket spektakel! Kanske beror på alla ombyggnader och omflyttningar? Då glömms sånt som avskärming runt receptioner bort? Ibland.

Skönt att fläcken var OK iaf.
2019-07-22