Marie-Louise Karlander

Revanschen i Jönköping

Så var det äntligen dags för att tävla igen och verkligen se resultatet av nedlagd träningstid. Förra året jag startade på en 70.3 blev det DNF. (Läs ”Smärta & kamp Ironman Superfrog 70.3” troligen mer underhållande än denna racerapport) Hela årets träning har varit med sikte mot Jönköping och Kalmar. De som känner mig har nog också sett en annan beslutsamhet i mina ögon då jag tränat. Det är Superfrog som är bakgrunden till det. Misslyckandet där har varit en otrolig tändvätska att bevisa för mig själv förstås och triathlonvärlden (fast det är ju ingen som bryr sig) var jag hör hemma.

Kom till Jönköping under fredagens förmiddag, parkerade vid Spira kulturhuset, gick till registrering och Expo. Registrering, och shopping, börjar kunna det här nu, så om det verkar som jag gjorde impulsköp, så var det inte det. Jag handlade några toppar i shoppen, men viktigast ett par nya Hoka lättviktsskor. Mina gamla var slut och de säljs inte i Skellefteå, finns ingen marknad säger de. Då blir det att folk internethandlar. Jag ville prova så jag gick till deras tält, kollade direkt om de var där.

På träningsprogrammet fanns 1200m insim i Munksjön och 40 min cykelrull, samt 10 min bricklöpning. Jag simmade 770 m enl klockan , under bron och tillbaka. Var själv i vattnet och tyckte det fick räcka. Våtdräkten kändes bra men ändå alltid en stressfaktor simma på mer okänt vatten. 2016 simmade jag där sist, 70.3 premiär. Har tävlat SM på sprint och olympisk i Jönköping med goda minnen. Planen var att simma på lördagsmorgon också, försöka hitta igen några av Andreas , coachens, adepter. 

Efter sim, bytte jag om för cykel, tog linjecykeln, och cyklade rätt planlöst, lite cykelbanor i John Bauer parken, skönt efter all bilkörning. Sprang mina 10 min på en del av banan bredvid Spira. Därefter skyndade jag till hotellet, hade hoppats på få checka in snabbt, duscha, det drog ihop sig för briefing. Det var lååång kö, så det blev att snabbt byta till nya träningskläder och ta cykeln tillbaka till Spira och briefing, samt pastaparty. 

Det var nog den kortaste briefingen jag varit på. Den var över på 35 min, det enda som var ändrat från guiden var att det var inget insim på tävlingsdagen, endast markuppvärmning.

Åt min tidiga middag pasta och kycklinggryta, med en äldre norrman som satt själv. Vi stod faktiskt i samma seednigsgrupp på startmorgonen också. Det är det som är så mysigt med Ironman att det är lätt att prata med alla, man är medtävlande inte motståndare.

Tillbaka till hotellet för packa upp, duscha, packa TA -bags och för att slappa lite. Det var skönt. Bodde på ett billigt fult hotell en bit från centrum, men det är tyst där. Ofta när jag tävlat i Jönköping har det sammanfallit med festival i stan. Sov ännu en bra natt.

Lördagen var det dags för incheckning, klurade ut att det var smartast checka in cykel och påsar sedan simma, promenera tillbaka till hotellet. Så efter frukost, klädde jag mig med bikini under kläderna, såg ut att bli regn, så packade påsar tejp, för att täcka cykeln, tänkte inte lämna cykelskor på cykeln. Mycket regn väntades under natten. Jag har aldrig sett så många knytna TA bags, normalt vill man inte knyta så hårt för att snabbt få upp dem.

Jag lindade in mina cykelsaker in i en regnjacka inne i påsen. Efter incheckning, spatserade jag iväg för att eventuellt simma igen. Var inte så sugen i regnet som hängde i luften, blåste rätt kallt, men bestämde mig för att simma ungefär som igår, testade de nya glasögonen, bättre i grått väder. Det var bra jag simmade igen, mycket bättre känsla, fler i vattnet, även roddare så det var svårt att simma rätt över, vågade inte, de hade ingen backspegel.  Vände simmade tillbaka och gick från slutet på simningen för att en gång till kolla riktmärken på vägen tillbaka.

Promenerade med våtdräkten på benen hem till hotellet. Duschade, bytte om , nu regnade kraftigt, planen var att åka in, blev bil, och se Ironkids springa före jag åt en tidig middag. Gjorde så, tur jag hade paraply, så mycket vatten.

Tog det lugnt, kände mg inte så nervös för morgondagen, lite pirrade det då jag bytte hjul på cykeln, då blev det verkligt.

Sov en helt ok natt till 05:30, steg upp fyllde flaskor med sportdryck, åt frukost. Jag tog bilen till Spira, parkerade där,

Gick till TA för att göra i ordning cykeln, flaskor, ta påsar, sätta dit skorna. Gick också förbi påsarna och knöt upp dem. Det duggade lite men prognosen sa det skulle klarna upp, hoppades vägarna skulle hinna torka. Stämningen vid växlingszon är speciell på tävlingsmorgonen, den går att ta på.

Jag tog mig våtdräkten där till midjan och promenerade därefter mot starten. Det var gott om tid, hann sitta ta det lugnt, bad en stund inte bara för tävlingen. Kära nån det är bara en tävling, finns viktigare saker i världen. Efter det, började väcka kroppen, joggade igång, och gjorde lite uppvärmningsövningar, tog på mig våtdräkten. 

Tog en koffeinshot en timme före. Det kändes svårt skiljas från skorna för att lämna in vita ”after race – påsen”. Det regnade och var lite småkyligt stå där barfota i asfalten. Jag sjöng med i nationalsången, såg pro män starta. Det var flera kända namn där. Det är rätt många britter, tyskar och andra nationer på plats. Lisa Nordén finns på damsidan, vann förra året. Jag stod i gruppen som tycktes ska simma på 36 min, borde jag kunna göra räknade 28 min på 1500 + 7 min. Jag fick också en bra resa på simningen, blev inte översimmad, tog en del placeringar och var jämn med många bredvid mig, väldigt lite stök. Det enda stressmomentet var att man rätt ofta simmar på roddarnas bojar,för jag låg ganska nära, ville ju kortast möjliga väg. Som brukligt i Munksjön blev det mindre platt vatten efter bron. Dels hade det börjat blåsa men jag tror bron gör att vattnet är mer stilla på ena sidan. Efter Superfrog kan jag inte säga att det var vågigt, möjligen lite sjöigt då. Två små missar gjorde jag då jag tillfälligt kom ur kurs, kostade mig högst en halv minut sammanlagt. Jag orkade också simma accelererat sista 400 m. När jag kom upp ur vattnet och kollade klockan, blev jag besviket förvånad 40 min. Gick det inte fortare?! Tyckte ju att jag simmat kanonbra, hm, släpp det och gå vidare, lång löpning till cyklarna. Har aldrig haft så många bilder på mig själv med våtdräkt på finisherpix. 

Det skulle visa sig senare att simbanan var lite lång ca 150 m. Alla jag mötte var lite frågande inför sin simtid. När jag senare kollade min Garminklocka blev jag väldigt glad och nöjd, snittade 1:56/100m och SWOLF på låga 44. Det är personligt rekord. Jag har som mål att simma 1:55/100m i år. Nu är det bara öka lite grand till Kalmar. Kom upp som 7:a efter simningen.

T1 7:32, lång löpning barfota på matta med kullersten under, inte så snabbt. Själva växlingen gick ju bra, förutom att jag slet av chippet med våtdräkten. Det gick fort sätta dit. Jag var en av få som hade skorna på cykeln, så jag sprang nog betydligt fortare med cykeln, hade lite orättvist lång löpning med cykel, nästan parkerad vid påsarna, båda vägarna. Det ska ju göras så rättvist som möjligt.

Cyklingen började lite knixigt ut men, hälsade på Simon i Umara tältet och då gick framförvarande herre omkull. Jag lyckades parera och komma runt. Sedan var det inga mer insidenter. Banan är rätt backig, första 10 km är det stigning och närmast klättringbacke på slutet. Det är ju inte min grej, men höll mig på gott humör och övertalade mig om jag tagit kronor på Strava. Förlorade lite placeringar i backen upp. Hade lyssnat på en podcast med Erik Holmberg (han blev 8:a), från Jönköping, varit ledare på Mallislägren jag varit på. Erik är duktig på backar, kan säga han glömde några fler backar än den första backen, den gode Erik. Däremot fick jag klart för mig att cyklingen efter backen var viktig att komma upp i fart fort och hålla i. Jag dabbade mig med klockan som vanligt, vilket var surt, hade ingen koll på hastighet, knappt tid, ingen wattmätare, bara känsla. Så jag tänkte att så länge jag cyklar om karlar med tempocykel så är det bra fart. Jag ville verkligen gå i mål under 3 timmar på cyklingen och när jag förstod hur backig cyklingen ändå var, fick jag inte släppa fokus på fart under hela banan. Dessutom blåste det från alla håll på denna bana, ibland medvind, ibland motvind, ofta flankvind. Jag är stark i motvind, plockar placeringar, men det är inte bra för snittet. Jag fick positiva kommentarer från herrar om att jag cyklade starkt och man blir inte svagare då. När jag lätt drog om herrar med diskhjul , tänkte jag , ska man ha diskhjul får man nog leva upp till det. Mina hjul är trimmade, lite profil har jag men inte hel disk. När jag gick i mål på cyklingen, tur det lutade utför sista 20 km mer eller mindre, hade ont i ryggen då, visste jag inte hur det gått. Det enda jag visste är att jag kan inte sköta en klocka. Så efter målgång när jag såg tiden blev jag glad 2:52:57, också pers både på banan och på 70.3. Jag gick i mål som 4.a på cyklingen, det har man inte en aning om då man cyklar. 2700 startande, inte lätt se vem som är i ens grupp. Nutrition på cyklingen fungerade mycket bra, Umaras sportdryck med salt, drack dock bara en och en halv flaska. Vet inte hur jag ska förmå mig dricka mer, få tid till att dricka mer, tog en gel, vet inte varför en nyck. Blev lite hungrig när 3 mil återstod, tänker att det kanske var mat&sovklockan som ringde.

T2 , inte mycket orda om gick utan strul 3:42, lite lång tid, men kanske är löpningen med cykeln. Så till min svaga sida löpningen. 

Första 5 km jobbade jag på att komma igång, hitta flyt. Tre varv är banan runt Munksjön, har tränat där mycket i höst då jag pluggade i Jönköping, så kan banan. Det är mentalt bra. Kände mig rätt stark, så inte som tidigare att benen är som betong utan det var bara springa. Jag hade däremot svårt övertyga benen om att vi skulle komma ur bekvämlighetsfart. Den farten jag hade är helt ok för Kalmar men jag ville springa fortare i Jönköping. Sprang väldigt jämt, förvånade mig själv genom att orka bra i de små uppförslut som finns. Jag tog gel från Umara före varannan depå, varannan gel koffein, varannan utan. När jag tagit gel drack jag vatten i depå. Depå när jag inte tog gel tog jag sportdryck av arrangör Enervit var det, bra blandad. Nutrition fungerade bra, inget magras, tyckte att jag hade bra med energi. 2:16:15 blev tiden, sa ju det är min svaga sida. Det är ca 5 minuter långsammare än på halvmaran hemma som också gick på liknande underlag.

Flera gånger under löpningen var tårarna nära, för jag kände att jag hade pers inom räckhåll och ett bra lopp. Var tacksam över att ha en kropp som ställer upp och kanske det släppte lite känslorna efter misslyckandet på Superfrog. Första varvet upplevde jag att nästan alla sprang förbi mig, tog någon tyngre herre, andra varvet hade det kommit fler människor och de sprang mer i min komfortabla pace, sista varvet började jag plocka in på löpare framför. Det ser jag som positivt inför Kalmar. Jag är inte snabb, men uthållig och jämn. Sluttiden – blev 6:00:34 , hade som mål gå under 6 timmar missade det med 34 sekunder. Retande, men jag kan ändå inte vara annat än nöjd. Det är pers på både 70.3 och på banan.

Tack alla barn som highfivade med mig, funktionärer, ni som log med hela ansiktet och delade ut varvband, vänner efter banan, både ni som sprang om och ni som stod och hejade vid sidan om. Ni var inte många men ni var viktiga eftersom jag var ensam på denna tävling, utan familj med mig. Dessutom kunde inte coachen närvara, såg inte till min förra coach heller trots han bor i Jönköping. Jag vet däremot att Andreas följde oss , hans adepter på nätet. Jag hoppas att min äldsta dotter med familj ska komma ner till Kalmar. Dottern har varit elittriathlet och hon har en svåger i närheten av Kalmar.

Jag vill bara säga att näst efter Skellefteå i mitt hjärta så är det Jönköping. Älskar stan och vännerna i den.

2019-07-12 15:25.


Kommentarer till blogginlägget


Grattis, kul läsning!
2019-07-16