En FunBeat-användare

Du är inte inloggad på FunBeat.

För att titta på den här personens träningsdagbok och profil så måste du logga in på FunBeat.

En crawlnewbies dagbok del 2 - raceday Vansbrosimningen

Efter en mycket lång (det var det de kändes som iaf) bilfärd kom vi fram till Vansbro. Vi parkerade bilen och tog oss över gångbron och gick mot arenaområdet. Flera gånger funderade jag på vad jag gett mig in på. Skulle jag verkligen klara det? Jag är ingen bra simmare...eller jo... jag klarar mig bra... eller nej.. jag är långsam...

Jag hämtade ut startbeviset och sedan besökte vi mattältet. Helt okej mat och mycket nödvändig då jag var hungrig trots att klockan bara vara 11. 

Tillbaka till bilen för att hämta sakerna och sen påbörja promenaden till startområdet. Jag tittade mest ner och försökte undvika snava, skulle vara lagom snyggt att trilla på väg till starten och inte kunna komma iväg pga stukad fot. Några djupandningar däremellan och vi var framme. Snabbt ombyte och i våtdräkten. 

Jag var lite fascinerad av uppvärmningstjejerna som försökte få igång ett gäng våtdräktsklädda personer att börja gympa. Få igång kroppen ja men gympa?? Inte min kopp av te i våtdräkten. Det räckte med solens värme för min del. 

Vi släpptes in i startfållan och det bar av ner mot vattnet. Det var inte alls så kallt som jag trodde att det skulle var vilket var skönt. I trängseln började jag med bröstsim. Kändes tryggast bland alla armar, ben och huvuden i en salig röra. Efter några hundra meter kände jag att bröstsim kan jag klara mig på hela vägen. Eller hur var det nu... har jag gått crawlkurserna bara för att simma bröstsim första loppet? NEJ! Jag testade lite crawl och insåg att jag såg mer fötter i det mörka vattnet än jag trodde. En stund bröstsim till. Mer crawl. Bröstsim igen. Mer crawl. Ju tryggare jag blev desto längre sträckor mer crawl. Det var så skönt att känna kroppen svara och för varje navigering och andetag se hur jag tog mig förbi folk. Det gav ett riktigt rus! Från min omgivning kunde jag också se att jag inte var den med sämst crawl. På det igen!

Runt tallen blev det lite trångt så jag smög igenom med nån sorts livräddar/polocrawl. Här kom också kylan. Det blev en markant skillnad i temperatur. Här började också krampen ge sig tillkänna. Känning, ingen känning, känning, ingen känning. Med ca 500 m kvar kom krampen mer på riktigt, inte full kramp men kramp. Jag hängde lite på bryggan och vickade på både fötter och ben innan jag fortsatte. Med 300-400 m kvar släppte det och jag kunde simma på. Lyckan när jag kom i mål var obeskrivlig. Jag ville skrika rätt ut men besinnade mig och log stort istället. Jag tog emot min medalj och ville skutta ut men vaderna började stelna så inga krumbuktsprång här inte.

Inne i målområdet blev jag uppmött av sambo och dotter. Så kul att se dom igen och få ”fira” ihop med dom. 

Bäst av allt? JAG gjorde det. JAG tränade för det här. JAG genomförde det på egen hand i vattnet. JAG lärde mig crawla.

JAG GJORDE DET och jag gjorde det jävligt bra! Jag är SÅ NÖJD med mig själv!

2019-07-07 20:55.


Kommentarer till blogginlägget


Kul o grattis
2019-07-08



Tack! :)
2019-07-15



Åh det här var kul att läsa! (såg att du skrev för ett tag sen men jag har varit borta från Funbeat väldigt länge)
Jag kan inte crawla överhuvudtaget. Har velat lära mig i flera år (typ tio eller så) men det har inte blivit av. Men på måndag kväll startar min nybörjarkurs, jag tycker det ska bli jättekul. Och spännande och lite läskigt.
2019-08-12



Bra jobbat!
Ja de där rituella gympatjejerna på alla möjliga lopp, de är lite roliga ... Inte sett till dem på vättern eller nått vasalopp på skidor än, men de kanske redan är där?
2019-08-12



Erica, lycka till! Jag har också velat lära mig i flera år men inte tagit tag i det förren för ett år sedan och det är inget jag ångrar. Värt varje minut och krona jag lagt ner på det ☺

Lingling, på vätterrundanloppen finns de inte. Inte sett dom på ett enda cykellopp tack och lov ☺
2019-08-12