Robert Thor

”Jag tar en stor kall, tack”

Dags för revansch på Utö Swimrun, förra året så startade jag med diskbråck och ischias men i år så är formen på topp. Dock något rund… 

”Man skulle gå ner 7-8kg, fan så mycket lättare det skulle gå” klagar jag.

”Det har du sagt vid varje tävling dom senaste 5 åren” konstaterar Jonas torrt och det är sant, varje gång man känner sig tung på en tävling så funderar man på varför man inte håller igen på käket men det är liksom bortglömt när man sitter framför soffan grävandes i chipspåsen och hinkandes ”fegisar”

Huvudanledningen till att det går så tungt att springa

Åkte upp dagen innan tävlingen med Eric och Jongen. Mårten och Anders hade åkt före och var redan på plats. Bra boende precis vid starten och en trevlig middag kvällen innan med många roliga historier. 

Anekdoterna blir bättre och bättre, lite mer tillskruvade för varje gång man berättar den. Det är så legenderna föds.

Som legenden när Mårten släpade en fullt krampande Matti över mållinjen. 

- Mårten jag har kramp!!!! Skriker Matti hängades i snöret efter Mårten.

- Det skiter jag i, nu ska vi i mål svarade Mårten och spände linan hårdare. 

Eller när Anders blev nekad startplats hos en snabbgrupp på vätternrundan varav han och Pätsi åkte upp och körde en kortare tävling med detta gäng, Anders o Pätsi körde skiten ur dom och fick därmed en startplats utan knussel.

Perfekt att gå ner till starten för att hämta sitt startkit för att sedan gå till frukosten i lugn och ro. Tillbaka till rummet och byta om utan stress. Mycket snack om temperatur i vattnet innan start. Man får förbereda sig med Neoprenpannband och en ulltröja under våtdräkten sen är det inte mer att gör än att acceptera lite kyla. Kände mig trygg när det kom till kylan då det var rätt kallt förra året och det var inte så farligt.

Placerar oss strategiskt sist i startfållan, vi är långt ifrån snabbast och det är roligare att passera än att bli passerad. Lag 21 dyker upp och pratar glatt och öppen hjärtligt om förra året osv. Vi hade ett trevligt snack på båten hem förra året och Swimrun Community är inte så stort. Två förvirrade gubbar börjar bli igenkända… 

Färgglad startfålla

Starten går och vi lufsar iväg, skönt att inte vara skadad från start och känna sig jämbördig med Jonas. Fan vet om Jonas egentligen är så stark? Han är nog bara bra på att lida och hålla masken? 

Första simningen och vi krokar ihop repet. Jag kliver i först och ska dra. Det är kallt, väldigt kallt. Efter 2km löpning är kroppen varm och det 7 gradiga vattnet kommer som en chock. Börjar hyperventilera och får inte ordning på andningen. Detta inträffar varje gång vid första simningen på ett swimrun men denna gång är det väldigt påtagligt. Lösningen är att lägga ner ansiktet i vattnet och slappna av, ta några kontrollerade andetag och smygstarta simningen. 

Lägger ner ansiktet i vattnet och pannan gör ordentligt ont. Brain Freeze!! Som när du äter eller dricker något kallt för snabbt, hela pannan börjar värka. Upp med huvudet och kör polosim. Ropar till Jonas som får ta ledningen. Huvudet värker av kylan Misär, simmar med huvudet ovan ytan, andningen uppfuckad, pannan värker. Runt omkring har lag börjat simma bröstsim, någon ligger på rygg som en stock och låter kompisen dra. Kommer till slut upp på andra sidan. 

- Fan vad kallt det var, säger Jonas.

- Jo, svarar jag och tänker att detta kommer jag inte klara. Kan inte hyperventilera mig genom 5km simning.

Halt och kallt

Löper på och får upp värmen lite. Nästa simning är det någon grad varmare i vattnet. Har justerat ner neuprenpannbandet så att det ligger lite lägre, mer mot pannan. Trycker ner ansiktet i vattnet och det fungerar. Simningen funkar igen. Paddlar på och kommer upp med en helt annan tillförsikt på andra sidan, det är ju roligt det här! 

Mårten #8 påväg upp ur vattnet (hård jävel i grön bib som kör utan ärmar)

Det blir lite memory lane, här stod dom och ropade att repet går snart, där var vätskestationen osv. Vi tuggar på och timmarna går, repet används bara vid simningarna. Vi är här för upplevelsen och det är trevligare att springa bredvid varandra än på led. Ingen fara att bli fångade av reptiderna denna gång, finns god marginal och vi har hela tiden lag omkring oss. 

Banan bjuder på många höjdmeter och är stundtals väldigt vacker

Som vanlig simmar vi om och blir omsprungna. Jag tjattrar med varenda en som passerar (ofta passerar samma lag flera gånger) och det visar sig att dom flesta är utländska lag. 26 nationer är med på 180 lag.

Har en bra fight med ett finskt lag. Vi är väldigt jämna men vid en uppgång så står ena killen och vinglar så jag antar att han är yr efter att fått kallt vatten i öronen. Så vi tar ledningen och dominerar!! 

Branta kast

Ö till Ö organisationen är 100% proffs. Energistationerna ligger precis när man behöver som. Informationen är tydlig, banan är mycket bra uppmärkt. Käket efteråt håller hög klass. Top notch. 

Lemmel som är Race Director har sitt ursprung ur multisport och det är inget daltande. Man förbereder sig för det som ska komma. Är det kallt, ta med mer kläder. Vill du ha mer energi än det som erbjuds, ta med egen. Det finns inga gränser för när en simning ska kortas av pga väder osv så som det finns inom triathlon. Swimrun är mera Hard Core och kräver att man kan lida lite.

Jongen & Eric upp ur vattnet

Känner mig stark, både mentalt och fysiskt. Har en bra träningsperiod bakom mig och inga skavanker. Ibland när Jonas och jag kör så kan jag känna mig klen och att han får vänta in mig men så är det inte idag utan idag är vi jämbördiga. 

Temperaturen på land är perfekt, molnigt, lite regn och 15 grader- typ. Kylan i vattnet är besvärande för händer, fötter och ansiktet. Resten av kroppen håller sig varm av rörelse. Körde en simning utan att dra igen dragkedjan på våtdräkten och det var inte så stor skillnad. Inte med vilja alltså utan mera pga. man blir hjärnslö efter några timmar.

Branta utförslöpor är inte min bästa gren 

Jonas har också neoprenpannband, fast hans hänger i bältet runt midjan. Han tycker det är för krångligt att hålla på med pannbandet, eller så sparar han det tills det blir kallt på riktigt. 

Jonas personifierar Salmings slogan ”No nonsense” eller KBK som det heter på svenska (KÖR BARA KÖR!!) 

Avslutningen på tävlingen är 2st simningar med kort löpning emellan, så man kommer vara riktigt kall vid målgång. Hm, känns onödigt och nästan elakt att avsluta med simning istället för någon km löpning så man får upp värmen. 

Vid näst sista simningen så kommer Finnarna som vi hängt av för flera timmar sedan ikapp och sista simmet har vi ett 50-tal meters försprång. Dimman ligger tät på vattnet och det är svårt att se vart man ska. Med 100 meter kvar så kommer finn-jäv..na och kör om. Vi blir slagna med 10s. Fast dom fick en kram vid målgång ändå :)

Målgång efter 6h47min

Kram på dig finn-jä…el 

Vid målgången stod 2st vedeldade badtunnor. Ett genidrag! Av med skorna och krypa ner i tunnan med våtdräkt och hela konka Lången. 

Badtunna vid målgång

4h – 6h – 7h spelar ingen roll. Har du gått i mål så är du en vinnare.

Jongen (numera Sjö men det kommer han aldrig att kallas för) och Amerikanar-Eric satt redan i tunnan och njöt. Dom var ca 20min snabbar än två förvirrade gubbar vilket nog vittnar om att vi hade en bra dag (trodde att skillnaden skulle vara större).

6h47min tog det, Utö är ingen nybörjartävling. 17 lag bröt, vissa redan efter första simningen.

Mårten och Anders målgång 

Väldigt nöjd med dagen och det blir nog Utö nästa år igen. Det kan inte bli kallare och vi överlevde denna gång. Kanske Jonas sätter på sig pannbandet nästa år? 

Troligtvis inte…

2019-05-28 20:19.


Kommentarer till blogginlägget


Alltid lika kul att läsa dina rapporter! Blir inspirerad och på bra humör :)
2019-05-29