Anna Karin D

AK:s Bakgård Special, del 1

Det är mycket ultra nuförtiden. Jag måste erkänna att det fascinerar mig. Mer än att springa en kort sträcka vansinnigt fort, fascinerar det mig med dessa uthållighetsextremer. Just mixen av fysik och mentalitet. kropp och själ. Hur går det till? Vad händer? Det funderar jag på. 

Det är så mycket mer än bara löpning (alltså det där med att sätta ena foten framför den andra i ett lagom tempo), en dimension till:  Tankarna. Det fascinerar mig. Tyvärr märker jag att min kropp inte riktigt håller för sådana äventyr mina tankar och fascination till trots, jag är ju ändå snart sex decennier. Min kropp har stått ut med min envisa och galna skalle ganska länge, men nu protesterar den om jag driver på för mycket märker jag. Jag får resignera inför faktum. Acceptera. Ok då: motvilligt acceptera, mycket mycket motvilligt. Knappt alls.

Men! Det kanske går att lura den lite? Den gamla kroppen alltså. 

Backyardlöpning - ett sätt att lura kroppen? Ett sätt att flytta gränserna lite lite?  Jag har varit fascinerad och väldigt sugen på att testa konceptet sedan jag först läste om det för något år sedan. 

Jag bestämde mig för att delta i BUS, Backyard Ultra Sydkusten i juli. Årets sommaräventyr! Nu jäklar! Men det visade sig alltså vara lättare tänkt än gjort. Startplatserna gick på två minuter, jag kom över reservplats 57. Meningslös kanske-placering i reservlistan, jag strök mig.  

Så kom Lomma Backyard Ultra, 11/5. Men när platserna släpptes trodde jag att jag skulle ha en nysprungen tysklandsmara i benen, dålig timing alltså, så jag anmälde mig inte. Och sedan tog de slut....där också. Äsch!  

Nu började jag spåna på en egen plan. En egen solobackyard! Varför inte? Tanken kittlade. Jag gillar att göra äventyr på egen hand, också. Lägga upp planer och bestämma allt själv. Det roar mig faktiskt ohyggligt att planera äventyr! 

Jag kommer efter moget övervägande fram till att Skryllegården är en perfekt start/målplats - kontrollmätta spår, toaletter, vatten, och gratis parkering. Kommer också fram till att sju kilometer är en bättre distans än de stipulerade 6706 meterna, svårmätt och svårräknat. Några hundra miles kommer jag ändå inte upp i och några 24 timmar tänker jag inte hålla på. Jag är ju ändå rätt gammal(??).

Jag är också helt klar över att jag ska starta tidigt, så tidigt som möjligt. Jag funkar bäst då, energimässigt. Frampå dagen går det förfärligt trögt med min kropp, nära döden runt två på eftermiddagen. 

Klockan sex bestämmer jag mig för, och att köra på ett minimum av fyra varv, 28 km. Årslängsta. Bra. Blir det mer är det bonus, men 28 - det ska jag göra. Jag klurar på energiintag och kommer fram till att flytande och energi/kolhydrattätt nog fungerar bäst för min mage. Liquids, smoothies, oatly chokladhavredryck. Kaffe och mackor, men de ska helst vara som belöning efteråt. En bar och en banan, nödtuggkost. Tänker mig att ta något i varje varvning. Tänker mig att bara ta en lätt smoothiefrukost hemma före för att slippa jobbig mage. Och mentalt då? Hur stå ut? Enformigt?

Jag har mobil med ett antal poddar och serier att lyssna på. Det brukar funka fint om monotonin gör mig less. Bättre än musik. P3 serie, dokumentärer, sånt. 

Shit! Jag är jättepepp! Per ska resa bort och det ser bra ut med vädret inför lördagen den 11 maj, jag bestämmer mig för att DÅ SKA DET SKE. 

AK:s Bakgård Special. 

Ingen backyard, fel sträcka. Och ultra blir det nog inte heller. Men en bakgård! Packar kylbag och kläder - två par skor att växla med, olika lager kläder att skala av, det kan nog bli lite kylslaget på morgonen, allt klart kvällen innan.  Ställer larmet på kvart i fem. 

Kvart över fyra är jag klarvaken och pigg och ivrig att dra igång. Fixar kaffe, tar min förberedda smoothie, packar det sista. 

Äh! Varför vänta till sex? Jag kan likaväl starta halvsex, jag bryter ju ändå redan mot reglerna. AKs SKÅNSKA Bakgård. Som startar varje hel halv timma...

Så jag kör österut mot Dalby och Skrylle. Det är så makalöst vackert ut. Dimsjok ligger över åkrar och rapsfält och solen går upp. Alltså tidiga sommarmorgonar! Det är magi. Ren magi.  

Märkligt nog är min bil inte ensam på parkeringsplatsen. Fler är galna. Eller kloka?

Det är kyligt i luften, mycket kyligt, absolut inte behagligt att stå och vänta på start så jag klarar av ett snabbt toabesök och exakt 5.30 klickar jag igång min klocka och ger mig iväg på första varvet. Jag har valt sjukilometersspåret, det är kontrollmätt av min Per, Banmätaren med stort B, så inget fusk med sträckan där inte! 

Trevlig runda om än lite väl uppförsbackig mot slutet.  Jag har väst med mobil och gel i fickan. Hörlurar i en annan. Jag bär långärmat, kortärmat och en jacka, korta tights med långa dito över, en buff över öronen. Men det är förfärligt kallt om händerna! Jag får dra ner tröjärmarna för att de inte ska förfrysa.

 Nu är jag igång, och jag känner en frihet, spänning, och lycka i en väldigt angenäm mix.  Och det är SÅ vackert. Har jag sagt det förut? Blir nästan religiös: dimslöjor som älvor över den öppna ytan vid två kilometer. En ljusgrön lövtunnel med insilat morgonljus på väg mot tre. Och så fågelkören till det. Varför är man inte alltid ute klockan halvsex på sommarhalvåret? 

Eller, åtminstone oftare. Om det inte regnar. Eller stormar. 

Hagel är inte heller kul. 

Jag tar det lugnt tycker jag, det går lätt och fint med mina Hokaskor. Varvet känns kort, snart är jag tillbaka i Skrylle. Dryga 42 minuter.  Gott om tid till nästa start. Hur lägger jag upp vilan?

I nästa avsnitt.....

2019-05-20 06:01.


Kommentarer till blogginlägget


Håller med, gällande ultra, backyard, kombin fysisk ansträngning och mentala delen, detta är så intressant, det inspirerar och lockar till....ja, prova på! Kul läsa om dina tankar, genom dina ord uppleva hur vackert det var. Del 1 var detta, alltså kommer en del 2, såklart :-)
2019-05-20



Del 2 kommer!
Och självklart ska även du testa, du är ju lika tokig..... :-)
2019-05-20



Härlig berättelse!

Vi har haft två Back Yard Ultra i Blekinge i år och jag får erkänna att jag också är sugen på att testa konceptet. Nästa år får det bli min 50-årspresent till mig själv. 😊
2019-05-20



Ja, gör det Sylvia! En utmärkt födelsedagspresent!
2019-05-20



Det blir nog så. 😊

Året jag fyllde 40 fick jag ett maraton av mig själv och det öppnade upp en helt ny värld för mig. 🤩
2019-05-20



Roligt! Jag sprang nyligen mitt andra backyardlopp i Örebro och det är så bra form att öva distans på. Mat och allt ordnat och dessutom stödet av många vänner i spåret! Tufft av dig att köra på egen hand men också en kul idé att testa sina gränser på! :)

2019-06-09



Ja, verkligen! På min andra bakgård hade jag sällskap.....av en person. Mer pepp!
2019-06-09



Man får samla ett gäng! :D
2019-06-09