Rolf Öhlén

Hroduwulafars underbara resa genom Sverige - Ångermanland del 9 av 10

 Redan på 1300-talet var kustsocknarna i norra Ångermanland (nolaskogs - norr om skuleskogen) utvecklade. Anundsjö längre in i landet omfattade även Ångermanna lappmark.

 1650 talade Hans Strijk, dåvarande landshövding i Västernorrlands län, om Själevad som en möjlig plats för en köping eller stad men var också mån om Härnösands ställning.

 Frågan om en stad i bygden drevs under 1800-talet av Västernorrlands läns hushållningssällskap och dess ordförande, landshövding Hampus Mörner, och av prosten i Själevad Carl-Johan Holm.

 1842 stadsplanerades ett område i Norrlungånger, Själevads församling, som en köping. Det var inte självklart att den skulle ligga där. Andra områden med naturlig djuphamn hade också varit aktuella.

 Som åkermark var viktig blev det ett sankt område som mest användes som betesmark för djuren som kom att bli platsen för den nya köpingen, Bebyggelsen fick pålas. De första byggnaderna började uppföras 1843 och ca 20 år senare fanns där ca 50 gårdar.

 Inflyttande hantverkare och köpmän byggde upp köpingen. En av dem som var mest drivande var köpmannen och industriägaren Johan Ödberg (f i Arnäs 1804, avliden 1881).

 Anledningen till anläggandet av en köping var ett försök att få kontroll över handeln. Handel var förbehållet borgare i städer förutom några marknader. Den som köpte och sålde utan att tillhöra handelsmännens skara kunde dömas för "landsköp", d  v s olaga handel.

 Vad skulle då denna nya ort få för namn? Valet föll på den landshövding som i sin tjänst ivrat för områdets näringsutveckling genom att uppmuntra till  bl a linodling och linnetillverkning. Om Hälsingarna kunde borde ångermanlänningarna också kunna tyckte han, Per-Abraham Örnsköld och kom därmed att bli en av de få - om icke den enda - icke kungliga person som fått ge namn åt en nygrundad köping som 51 år senare, 1894, fick stadsrättigheter.

 Ja, det finns andra orter som har fått sitt namn av privatpersoner men då som byar eller nyanlagda bruk eller från sin grundare men frågan är om det finns en annan köping/stad som tidigare saknat namn och bebyggelse som fått namn sitt namn för att hedra minnet av en avliden, icke-kunglig person som själv inte hade någon anknytning till platsen för orten i fråga. 

 Sålunda ska namnet inte uttalas Örn-sköldsvik utan Örnskölds-vik, definitivt inte Ö-vik. Nu är det inte enbart skridskokonstnärer som snidaren Peter Forsberg, prickskytten Markus Näslund, bröderna Sedin, trotjänaren Per Svartvadet, slitvargen Magnus Wernblom, speedkulan Anders Söderberg som orten är känd för - Magnus har för övrigt sina rötter i Kramfors och Per Svartvadet (som spelat flest seriematcher för klubben - 755 st, var lagkapten när Modo vann sm 2007 och fick ta emot guldpucken - Expressens och Svenska ishockey förbundets pris till säsongens främste svenska spelare) är född och fostrad i Sollefteå - utan även Bror Marklund och Hans Hedberg är konstnärer som har anknytning till denna stad. Staden har också varit känd för sina backhoppare med sin hoppbacke vid den södra infarten.

Kramfors har f ö fått sitt namn efter livländaren Christoffer Kramm och borde därför uttalas Krammfros. "Åhå, se där en annan svensk stad som fått sitt namn efter en privatperson" är ni kanske besvärlig. Inte alls. Området hette sedan tidigare Gudmundrå men 1744 bildade Kramm bolaget "Krammfors sågintressenter". Den ort som växte upp kring sågverket fick sitt namn efter Krammfors och 1947 blev det en stad. Så det var en ort som började som sågverk runt vilket ett bruk växte upp som fått namn från sin grundare som sedan växte till en stad, inte "här behövs en köping/en stad, vad ska den heta? Jo, vi hedrar N_s minne genom att uppkalla den efter N")

2019-05-17 10:17.


Kommentarer till blogginlägget