linda bengtsson

Istria 100 miles 2019 29 h och 9 min 6500 höjdmeter

Istria 100 miles 2019 29 h och 9 min 6500 höjdmeter

Jaha då var det dags igen .Jag hade försökt och göra lite mer höjdmetrar efter att loppet i Belgien var ett litet upp vaknade att jag inte har gjort så mycket upp och ned under vintern utan mer bekvämlighetslöpning.

Kört en lie i skidbacken men absolut inte sådär maniskt som efter UTMB det har blivit lite asfalt igen och det har inte gjort så mycket. Loppet

Nu var det kul och åka ned med Fredrik och Tomas som hade bestämt att de skulle ned och de visste jag inte ens innan jag anmälde mig. Mikael Gottenberg hörde också av sig skitkul och bara va ett svenskgäng och hänga med.

De va buss till Arlanda hade inte så mycket bekymmer med packningen som allt gick in som handbagage tänkte jag skulle köra på clifbars och tuttifrutti. Tog med allt som var obligatoriskt som i de flesta bergsloppen och extra vantar och svärmors ullmössa de va ju kallt på morgonen och jag hade bara skaljackan med. Träffade Fredrik och Tomas på Arlanda och hela resedagen (onsdagen) var nästan problemfritt, det blev ganska taight men vi hann med det sista till Trieste iaf. Det visade sig att vi alla bodde på olika ställen och jag bodde en ca 3 km från centrum.

Torsdag hämta nummerlapp och hängde lite i ett regnigt Umag, som var som en liten by som peakade säkert på sommaren med en jättefin strandpromenad. Vi köade till nummerlappsutdelningen och visade all obligatorisk utrustning och vi fick tom en ultraöl i handen. Massa lopp ville dra oss till deras counter och vi provade diverse suspekta drycker en skulle va vinbärsvin=)=)=). Allt var som väldigt smidigt och lättöversiktigt. Det var även några representanter för Vipava Valley som jag ska på om en 1 månad och där stod några stöddiga grabbar som typ skakade på huvudet när jag sa att jag kommer dit om 1 månad. Sedan blev de ännu mer pizza och sightseeing i staden Buzet väldigt fina byar som andades historia va kul och vet att man kommer komma hit till fots.

Fredag RACEDAY

Lämnade min ryggsäck på hotellet och tog det lilla turisttåget till centrum träffade en bergsget till fransman och han nämnde att de hade pratat om snö på topparna och att det skulle blåsa väldigt kratigt, såklart de blir såntväder i Kroatien… Åh jag hade ju tänkt solsemester det skulle tydligen inte bli så. Lämnade in dropbagen och hängde inomhus i sporthallen. Hade som sagt ingen energiplan utan nån clifbar i ryggan och lite tuttifrutti med nötmixblandning. Tog även med svärmors stickade ullmössa och massa varma kläder i ryggan, jag ville inte frysa. Hoppade på bussen som skulle ta två h till start och hamnade bredvid en annan bergsget, en tjej från de italienska bergen hon hade gjort hur mycket som helst innan. Väl på plats blev de inte så trevligt då det var regnigt och kallt så vi kastade oss in på det överfulla cafet för ännu en gräddbakelse. Det var fantastisk stämning i starten med trummor och då kom jag på jag hade tappat mina sterila kompresser och panikgenomsökte hela byn utan fynd fasingen som tur var hade snälla fina Fredrik hela 10 st med sig så jag fick några…

Start gick och det blev snabbt smalt och det kände som om jag låg bland de sista och alla kutade på med sina stavar. Snackade med en snubbe från Singapore som älskar och springa lopp i europa… de va jätte fint den första klättringen och innan dess sprang vi längs med vattnet. Vi vände och fick smaka på ordentligt den där bora vinden  flög ju iväg åt sidan dit vi inte skulle. Första kontrollen typ slängde i mig lite chips och lite vatten och iväg. Nu börjadevi klättra igen och vi kände vinden rejält fortfarande från sidan som tur var man började nu komme in i lite modus att hålla på länge. Började få ont i ett knä på grund av kylan och till slut tog jag på alla kläder jag hade med mig inklusive den stora ullmössan de va såå skönt och å i sig lite värma. Här går det sen ihopa lite grann det började fort bli mörkt några kontroller passerade och löpare alltid såg man nån och visste inte rikitgt hur långt jag hade kommit när skulle 1500 m toppen komma jag vågade inte kolla.

Vi började klättra och det gick ganska bra inte så fort och inte så lerigt men nu började de faktiskt komma och man såg snöpå marken va var detta. Jo värre blev de det såg ut som värsta vintern och vinden ven med snöyra med den. Vi blev avcheckade ibland innan vi klättrade ännu högre och plötsligt hörde jag ett choade och tänkte att va e de en kontroll nää det visade sig va två ytterst hängivna påhejare stå på fjällsidan i snön och hejade på oss utan skydd för vinden herregud vilka hjältar. Redan här var jag trött mentalt och gick lite fel i snön påberget men värmen höll jag ,dock va det inte så bra med energipåfyllning. Tror jag åt för lite. Nu skulle vi nedför och snön byttes ut mot lera av cement den legendariska röda leran som fastnade på skorna och vägrade släppa så det blev svinhalt. Det gick bara så sakta jag var typ ensam och jag var sååå nede i det svarta hålet, jag har nog aldrig mått så dåligt. Inget illamående alla bara så lei av att det var en sån misär jag hade inte ont heller nånstans. Jag tänkte här e jag mitt ute i skogen det gick skitlångsamt nedför och jag var ensam, det enda jag kunde göra var att ta ett steg framför det andra och på nåt sätt var det det som höll mej påbenen och att jag inte bara satte mig ned och struntade i allt.  Trots allt så gick tiden och jag kom fram till en station och kan säga det var många molokna miner där inne . Hittade en svensk Tomas nånstans där han mådde heller inte så bra men det var mer magen. På nåt sätt så blev de faktiskt morgon det var inget dramatiskt men de va så skönt och få ta av sig pannlampan och äntligen va man halvvägs. Här unnade jag mig och sitta ned och äta. På kontrollerna hade de så mycket och välja mellan nog det bästa loppet på så sätt massa goa ostar och tom riktig Redbull……

Gjorde misstaget och byta håsor hade ju haft kompressionsstrumpor och hade haft lite krampkänningarna i vaderna nästan hela tiden. Jag hade blåsor under naglarna som jag nu var tvungen till och åtgärda fick tag i ren nål och hhrmrm  ja de gjorde ont. Iväg och nu var det 19 km till nästa kontroll det var nu ljuvlig värma som mötte oss 17 grader och lite sol såklart fick jag inte med mej kepsen … nästan direkt kom de tre vadställen som det hade gått och hålla sig torrt på om jaghade haft stavar men jag hade inga jag blev blött snabbt… De va ganska löpvänligt och jag kunde typ jogga men det gick ännu långsammare än jag brukar. Men jag försökte nu njuta lite mer vi kom in i de små byarna och världens minsta stad det va mysigt och jag tog lite kort och försökte och njuta de va ju mindre än hälften kvar. Kontrollen kom och joggade vidare och hamnde igen i ett svart hål pratde lite med en kroat och han var irriterad att min klocka visade att här skulle en vätskestation ligga vilket att så va inte fallet. Då blev jag med låg och det gick segt och det var inte kul alls. Äntligen såg vi kontrollen här var det nu 56 cakm kvar här var det många som var trötta slitna ochhade ont och hade beslutat sig för att kliva av . Även killen från Slovakien som jag sprang med i Rumänien det var sååå nära att jag med klev av… men på nåt sätt kunde jag inte vad hade jag och skylla på inget.. Jag tryckte mig cola och åt massa sallt och godis och valde och lämna den därsvarta platsen

Nu äntligen kom löparen som skulle springa 80 km ca de va vrålsnabba och de hade såå mycket mer energi än vi gamla lufsare. De hejade och sa positiva grejer till en och plötsligt fick man en liten kick av dessa energikickar . Det gick lite lättare fick sällskap för första gången dock av en som ville prata bara om sina grejer blää orkade inte och kunde lämna honom bakom. Plötsligt började jag närma mig slutet av loppet det var nu stora grusvägar och platt här var man tvungen till och springa annars hade de gått ännu långsamma. Jag ville bara ha min solnedgång ned över Umag och komma i mål .  Jag insåg dock att jag skulle slippa springa två nätter. Såg 5 km skylten komma och sprang nu längs små stigar och det blev trail och kunde trycka på lite med nån som flåsade en i nacken men det gick ju bra men fick stanna jag var så trött i flåset och i huvet. Stigarna var lätta och följa dock var man tvungen till och va med den kunde lätt bara dra tvärttill höger vilket skedde hörde man .

Jag hörde, jag såg målet ,jag blev omsprungen men struntade i det och ännu en gång övertygad att kilometerskyltarna satt fel. Men nää nu hmande jag på den blåa mattan det fanns faktiskt folk vid målet dock ingen svensk… Det blev flygplanet in =)=) och en sån bara ja typ som Carolina Kluft gör när de bara går vägen…

Jag kom i mål sååå skönt svårt o fatta men jo fick min medalj och ja nu jag hade ju ingenstans och ta vägen hade ju inget boende… Som tur va hittade snälla Michael mig och tog hand om mej tack snälla, efter lite massage och vätsketerpi efter blodtrycksfall och skön dusch fick jag en filt och en madrass det löste sig .

Allt löste sig och alla vi svenskar träffades på söndagen. Fredrik och Tomas hade krigat sig i mål de hade haft en andra natt såå starka jag blev såå glad när jag såg dem och de hade bara sovit tre timmar innan vi tog pizza igen.

Tog flyget på måndag som åter igen drabbades jag av flygförseningar och blev 4 h försenad hem. Men jag har get upp det gör inget jag har vant mig det skulle kunna vara värre

Jag säger åk hit jättefint lopp och fantastiska människor kontakta Miakel detta e hans hoods. Jag hamnde tydligen i topp 10 av damerna=)=)

Jaha då var det dags igen .Jag hade försökt och göra lite mer höjdmetrar efter att loppet i Belgien var ett litet upp vaknade att jag inte har gjort så mycket upp och ned under vintern utan mer bekvämlighetslöpning.

Kört en lie i skidbacken men absolut inte sådär maniskt som efter UTMB det har blivit lite asfalt igen och det har inte gjort så mycket. Loppet

Nu var det kul och åka ned med Fredrik och Tomas som hade bestämt att de skulle ned och de visste jag inte ens innan jag anmälde mig. Mikael Gottenberg hörde också av sig skitkul och bara va ett svenskgäng och hänga med.

De va buss till Arlanda hade inte så mycket bekymmer med packningen som allt gick in som handbagage tänkte jag skulle köra på clifbars och tuttifrutti. Tog med allt som var obligatoriskt som i de flesta bergsloppen och extra vantar och svärmors ullmössa de va ju kallt på morgonen och jag hade bara skaljackan med. Träffade Fredrik och Tomas på Arlanda och hela resedagen (onsdagen) var nästan problemfritt, det blev ganska taight men vi hann med det sista till Trieste iaf. Det visade sig att vi alla bodde på olika ställen och jag bodde en ca 3 km från centrum.

Torsdag hämta nummerlapp och hängde lite i ett regnigt Umag, som var som en liten by som peakade säkert på sommaren med en jättefin strandpromenad. Vi köade till nummerlappsutdelningen och visade all obligatorisk utrustning och vi fick tom en ultraöl i handen. Massa lopp ville dra oss till deras counter och vi provade diverse suspekta drycker en skulle va vinbärsvin=)=)=). Allt var som väldigt smidigt och lättöversiktigt. Det var även några representanter för Vipava Valley som jag ska på om en 1 månad och där stod några stöddiga grabbar som typ skakade på huvudet när jag sa att jag kommer dit om 1 månad. Sedan blev de ännu mer pizza och sightseeing i staden Buzet väldigt fina byar som andades historia va kul och vet att man kommer komma hit till fots.

Fredag RACEDAY

Lämnade min ryggsäck på hotellet och tog det lilla turisttåget till centrum träffade en bergsget till fransman och han nämnde att de hade pratat om snö på topparna och att det skulle blåsa väldigt kratigt, såklart de blir såntväder i Kroatien… Åh jag hade ju tänkt solsemester det skulle tydligen inte bli så. Lämnade in dropbagen och hängde inomhus i sporthallen. Hade som sagt ingen energiplan utan nån clifbar i ryggan och lite tuttifrutti med nötmixblandning. Tog även med svärmors stickade ullmössa och massa varma kläder i ryggan, jag ville inte frysa. Hoppade på bussen som skulle ta två h till start och hamnade bredvid en annan bergsget, en tjej från de italienska bergen hon hade gjort hur mycket som helst innan. Väl på plats blev de inte så trevligt då det var regnigt och kallt så vi kastade oss in på det överfulla cafet för ännu en gräddbakelse. Det var fantastisk stämning i starten med trummor och då kom jag på jag hade tappat mina sterila kompresser och panikgenomsökte hela byn utan fynd fasingen som tur var hade snälla fina Fredrik hela 10 st med sig så jag fick några…

Start gick och det blev snabbt smalt och det kände som om jag låg bland de sista och alla kutade på med sina stavar. Snackade med en snubbe från Singapore som älskar och springa lopp i europa… de va jätte fint den första klättringen och innan dess sprang vi längs med vattnet. Vi vände och fick smaka på ordentligt den där bora vinden  flög ju iväg åt sidan dit vi inte skulle. Första kontrollen typ slängde i mig lite chips och lite vatten och iväg. Nu börjadevi klättra igen och vi kände vinden rejält fortfarande från sidan som tur var man började nu komme in i lite modus att hålla på länge. Började få ont i ett knä på grund av kylan och till slut tog jag på alla kläder jag hade med mig inklusive den stora ullmössan de va såå skönt och å i sig lite värma. Här går det sen ihopa lite grann det började fort bli mörkt några kontroller passerade och löpare alltid såg man nån och visste inte rikitgt hur långt jag hade kommit när skulle 1500 m toppen komma jag vågade inte kolla.

Vi började klättra och det gick ganska bra inte så fort och inte så lerigt men nu började de faktiskt komma och man såg snöpå marken va var detta. Jo värre blev de det såg ut som värsta vintern och vinden ven med snöyra med den. Vi blev avcheckade ibland innan vi klättrade ännu högre och plötsligt hörde jag ett choade och tänkte att va e de en kontroll nää det visade sig va två ytterst hängivna påhejare stå på fjällsidan i snön och hejade på oss utan skydd för vinden herregud vilka hjältar. Redan här var jag trött mentalt och gick lite fel i snön påberget men värmen höll jag ,dock va det inte så bra med energipåfyllning. Tror jag åt för lite. Nu skulle vi nedför och snön byttes ut mot lera av cement den legendariska röda leran som fastnade på skorna och vägrade släppa så det blev svinhalt. Det gick bara så sakta jag var typ ensam och jag var sååå nede i det svarta hålet, jag har nog aldrig mått så dåligt. Inget illamående alla bara så lei av att det var en sån misär jag hade inte ont heller nånstans. Jag tänkte här e jag mitt ute i skogen det gick skitlångsamt nedför och jag var ensam, det enda jag kunde göra var att ta ett steg framför det andra och på nåt sätt var det det som höll mej påbenen och att jag inte bara satte mig ned och struntade i allt.  Trots allt så gick tiden och jag kom fram till en station och kan säga det var många molokna miner där inne . Hittade en svensk Tomas nånstans där han mådde heller inte så bra men det var mer magen. På nåt sätt så blev de faktiskt morgon det var inget dramatiskt men de va så skönt och få ta av sig pannlampan och äntligen va man halvvägs. Här unnade jag mig och sitta ned och äta. På kontrollerna hade de så mycket och välja mellan nog det bästa loppet på så sätt massa goa ostar och tom riktig Redbull……

Gjorde misstaget och byta håsor hade ju haft kompressionsstrumpor och hade haft lite krampkänningarna i vaderna nästan hela tiden. Jag hade blåsor under naglarna som jag nu var tvungen till och åtgärda fick tag i ren nål och hhrmrm  ja de gjorde ont. Iväg och nu var det 19 km till nästa kontroll det var nu ljuvlig värma som mötte oss 17 grader och lite sol såklart fick jag inte med mej kepsen … nästan direkt kom de tre vadställen som det hade gått och hålla sig torrt på om jaghade haft stavar men jag hade inga jag blev blött snabbt… De va ganska löpvänligt och jag kunde typ jogga men det gick ännu långsammare än jag brukar. Men jag försökte nu njuta lite mer vi kom in i de små byarna och världens minsta stad det va mysigt och jag tog lite kort och försökte och njuta de va ju mindre än hälften kvar. Kontrollen kom och joggade vidare och hamnde igen i ett svart hål pratde lite med en kroat och han var irriterad att min klocka visade att här skulle en vätskestation ligga vilket att så va inte fallet. Då blev jag med låg och det gick segt och det var inte kul alls. Äntligen såg vi kontrollen här var det nu 56 cakm kvar här var det många som var trötta slitna ochhade ont och hade beslutat sig för att kliva av . Även killen från Slovakien som jag sprang med i Rumänien det var sååå nära att jag med klev av… men på nåt sätt kunde jag inte vad hade jag och skylla på inget.. Jag tryckte mig cola och åt massa sallt och godis och valde och lämna den därsvarta platsen

Nu äntligen kom löparen som skulle springa 80 km ca de va vrålsnabba och de hade såå mycket mer energi än vi gamla lufsare. De hejade och sa positiva grejer till en och plötsligt fick man en liten kick av dessa energikickar . Det gick lite lättare fick sällskap för första gången dock av en som ville prata bara om sina grejer blää orkade inte och kunde lämna honom bakom. Plötsligt började jag närma mig slutet av loppet det var nu stora grusvägar och platt här var man tvungen till och springa annars hade de gått ännu långsamma. Jag ville bara ha min solnedgång ned över Umag och komma i mål .  Jag insåg dock att jag skulle slippa springa två nätter. Såg 5 km skylten komma och sprang nu längs små stigar och det blev trail och kunde trycka på lite med nån som flåsade en i nacken men det gick ju bra men fick stanna jag var så trött i flåset och i huvet. Stigarna var lätta och följa dock var man tvungen till och va med den kunde lätt bara dra tvärttill höger vilket skedde hörde man .

Jag hörde, jag såg målet ,jag blev omsprungen men struntade i det och ännu en gång övertygad att kilometerskyltarna satt fel. Men nää nu hmande jag på den blåa mattan det fanns faktiskt folk vid målet dock ingen svensk… Det blev flygplanet in =)=) och en sån bara ja typ som Carolina Kluft gör när de bara går vägen…

Jag kom i mål sååå skönt svårt o fatta men jo fick min medalj och ja nu jag hade ju ingenstans och ta vägen hade ju inget boende… Som tur va hittade snälla Michael mig och tog hand om mej tack snälla, efter lite massage och vätsketerpi efter blodtrycksfall och skön dusch fick jag en filt och en madrass det löste sig .

Allt löste sig och alla vi svenskar träffades på söndagen. Fredrik och Tomas hade krigat sig i mål de hade haft en andra natt såå starka jag blev såå glad när jag såg dem och de hade bara sovit tre timmar innan vi tog pizza igen.

Tog flyget på måndag som åter igen drabbades jag av flygförseningar och blev 4 h försenad hem. Men jag har get upp det gör inget jag har vant mig det skulle kunna vara värre

Jag säger åk hit jättefint lopp och fantastiska människor kontakta Miakel detta e hans hoods. Jag hamnde tydligen i topp 10 av damerna=)=)

2019-05-02 21:35.


Kommentarer till blogginlägget