Rolf Öhlén

Hroduwulafars underbara resa genom Sverige - Ångermanland del 3 av 10

Landskapsvapnet med tre laxar på blå botten skapades 1560. Landskapsblomma är styvmors viol, landskapsdjur bäver och landskapssten nordingrågranit. Utanför kusten återfinns Sveriges högsta ö, Mjältön, med sina 236 meter över havet. Inte konstigt att denna kuststräcka kallas ”Höga kusten”. På havssidan finns Bottenhavets största vattendjup, 293 meter. Höjdskillanden mellan den lägsta botten och högsta toppen är ca en halv kilometer, 500 meter.

Ångermanälven mynnar ut i en 40 kilometer lång havsfjärd med ett vattendjup på 100 meter, den enda egentliga fjorden längs Sveriges östra kust. Landskapets högsta punkt  finns dock i denna del av landskapet som jag nu fiktivt befinner mig i, den nordvästra, Tåsjöberget med sina 635 meter över havet.

Den senaste istiden har skulpterat landskapet. Mammuttänder har hittats i Ramsele och Sollefteå. Faxälvens (biflöde till Ångermanälven) delta i Helgumssjön är ett av landets största insjödeltan.

 Ångermanland är det arkeologiskt mest undersökta området i Norrland. Mängder av stenåldersföremål har hittats. Nu båtar det föga då det är svårt att avgöra varifrån den äldsta befolkningen kom. Av yngre fynd att döma har landskapet under hela forntiden haft förbindelser västerut, söderut och i viss mån norrut. Omkring år 6500 före kr var landskapet helt fritt från inlandsisen men inte vatten. Den nuvarande kusten och ådalen (Ångermanälvens dalgångs nedre del) låg under vatten. Älven mynnade ut i havet i höjd med Näsåker där hällristningar från bronsåldern finns.

 Fynd av enkla redskap och avslag av kvarts har hittats på det som ca 6000-5000  f kr var havsstränder i bl a Anundsjö och Nätra. Många boplatser vid sjöar, älvar och f d havsstränder kan dateras mellan ca 4000-2000 f kr (yngre stenålder)

 Ett typiskt drag, särskilt på de stora boplatserna, är att det påträffas fynd från flera tusen år, det kan vara från stenåldern till tidig järnålder. Sådana boplatser nära gynnsamma fiske- och jaktlägen kan vara baser i ett boplatssystem, anlagt för att utnyttja olika säsongsbundna resurser.

 Så tidigt som 2000 f. kr. odlades tillfälligt vete och korn vid Norrböle vid Anundsjön i Anundsjö. Under bronsåldern förekom olika typer av fångstkultur. De minst 700 gravrösen som ligger i ett smalt band längs kusten är en ny kulturyttring. De äldre rösena har en manslång kista av hällar eller block, de yngre små kistor med brända ben eller ben utan kista.

 Gravformen hör samman i Mälardalen och Sydskandinavien. Små människogrupper kan ha flyttat norrut men osäkert i vilken omfattning. Det sydliga gravskicket har inte spritt sig till inlandet. Få boplatser är kända vid kusten. En liten del av ristningarna vid Nämforsen kan dateras till äldre bronsålder. Ett mindre antal fynd av bronsföremål är av sydskandinavisk karaktär. Till detta kommer boplatsfynd med kärl av asbestkeramik och asbestgods (som kan kopplas till samer) från den yngre bronsåldern (1700-500 f. Kr.) och äldre järnåldern (550 f. Kr. - 375 e. Kr.), särskilt i landskapets norra del vilka har spelat roll i diskussionen om befolkningens etniska tillhörighet. .

 Som i övriga Mellannorrland är det svårt att i Ångermanland är det svårt att förklara den till synes plötsliga uppkomsten av en utvecklad agrar kultur med stora bondgårdar under århundradena e. Kr. Kulturformen har sannolikt utvecklats i Hälsingland och Medelpad som stod i nära förbindelse med den väl utvecklade järnålderskulturen i Västnorge.

 Arkeologiska belägg för den yngre järnålderns bebyggelse finns i det stora gravfälten vid Holms säteri, Björkå i Överlännäs och det nyupptäckta märkliga kristna gravfältet från 900-1000 talen vid Björned i Torsåker. Vid Lappnäset i Nora framkom i början av 1990-talet nya typer av vendeltida (mellersta tiden av yngre järnålder, 550-800 e. Kr.) gravanläggningar. 

 Vid övergången till historisk tid Ångermanland kulturgeografiskt uppdelat två tydligt skiljbara områden med gräns vid Skuleskogen. Expansionen mot inlandet och lappmarken tog fart på allvar under1700-talet med ökad befolkning. sedan förhistorisk tid skandinavisk befolkning vid kusten. Små grupper skogssamer tidvis uppehållit sig i landskapet, särskilt i norr och nordväst.

2019-05-10 07:29.


Kommentarer till blogginlägget


Nordingrå ... Skojiga vägar!
2019-05-10



Jag har aldrig tänkt på att landskapen har en egen sten. Nordingrågraniten är vacker och ser när jag googlar att den används i smycken. Rapakivin, en släkting i Finland, användes som byggnadsmaterial i medeltida kyrkor på Åland.
2019-05-10



Ja du Lingling Ling, det finns en och annan backe och någon enstaka krokig, smal väg och någon enstaka havsutsikt.:D
2019-05-11