Marie-Louise Karlander

Basträning - Brickfokus i april

April månad är snart slut och nu gick vi in en lättare vecka. Då passar det bra att titta tillbaka på hur träningen har gått under april.

Vi började månaden med tester och det innebär tröskelfarter. Cykel var först ut och har som tidigare lite svårare att analysera men vad jag kunde se så tryckte jag mer watt och kom längre på testet. Löptestet hoppade jag över, kände mig sliten just då och visste att broarna runt, 5 km asfaltslopp i 7 deltävlingar startar i april. Kommer få många tillfällen till test. Därefter följde lite basträning, det låter kanske tråkigt men det behövs göras. Kontinuitet är viktigt i triathlonträning. In i basträningen kom simtestet. Det kändes som det var nyss så jag hade inte så stora förhoppningar att persa igen. Fick pers som hette duga i mars. Måndagen 8 april var testet tänkt med jag var sjuk den dagen. Hade haft magsjuka under natten, så det blev en ofrivillig vilodag. Hade en konflikt med mig själv den dagen, kände mig frisk och sa att det var bara trams att vila. Mitt förnuftiga jag sa, dålig sömn, skit i kroppen, kan komma igen, så vila. Flyttade testet till fredagen i stället och körde ihop det med ett annat simpass. Hade lite flyt med att Peter, en kompis simmade i banan bredvid, blev så att han drog mig lite i mitten av loppet. Så det blev pers med drygt 3 s. Nya tiden lyder 7:42:45, har tänkte under 7.40 denna säsong. 100 fr lyckades jag komma under 1:50 så nu är tiden 1:49:29. Det är riktigt roligt och det blir intressant se vilken tid jag kommer ha på simningen på tävlingarna i sommar. Det som oroar mig nu är faktiskt hur jag ska hitta igen vattenläget i våtdräkt. Sist jag simmade i den i bassäng tyckte jag att jag halkade runt i vattnet med den. Det brukar ta ett tag hitta igen tekniken. Efter testperiod och basträningsperiod blev fokus brickpass. Ordet brick kommer från engelskans tegelsten, syftar på att benen känns så då man börjar springa efter cykel, men också på att man bygger ihop flera grenar. Man skulle kunna kalla det duathlonpass också. I alla fall blir det mer tävlingsspecifik träning. Simmade t ex långt på fredagen , lördag kortare pass cykel i tävlingsfart och löpning i tävlingsbelastning på IM. Just då sprang jag ett pass med AIK löparna runt Flocktjärn 24 km.

Det var roligt, hade problem hänga dem i början uppför backarna men efter ett par gel, blev jag starkare och det var inga problem med varken tempo eller distans. Löparna, de bästa i alla fall, sprang i långpassfart, medan det för mig blir tävlingsbelastning. Under påsken blev det också test av tävlingsbelastning IM på de olika grenarna. Simning fulla distansen, medan cykel och löpning på halvIM distans.  jag tyckte att det funkade rätt bra. Åter igen nöjd med simmet, cyklingen fattas lite högre fart för att jag ska vara nöjd, löpningen likaså och där känns det svårare att uppnå. Annandag påsk fick jag ut en handfull cyklister att dela mina 4 timmar distans på cykel, mycket trevligt. I och med att jag tränat så pass likt tävling har jag också prövat ett lite annorlunda tänk kring nutrition. Jag dricker sportdryck på cyklingen och inget annat. Förr har jag slängt i mig någon bar, banan på cyklingen, druckit mer vatten, men nu alltså mer sportdryck. Det innebär mer salt. Jag har nog druckit på tok för lite sportdryck på IM tävlingarna på cyklingen, vilket kan medföra problem på löpningen. Jag är inte riktigt van dricka så mycket, så nu i april har jag ibland druckit upp halva sportflaskan, när jag kommit hem och bytt om till löpning. Under de längre löppassen har jag tagit gel. Många tycker kanske att det ska man bara göra på tävling. Train low, compete high – var ju rätt populärt för en par år sedan. Har fått tänka om, att tillföra näring under träningspassen innebär snabbare återhämtning och tränar som bekant en hel del. Har bara en planerad vilodag per månad. Sedan får man testa om det är någon turboeffekt i nutritionen man får i sig.

I april har jag också sprungit två broarna runt tävlingar, hoppas det blir en på valborgsmässoafton. Tiderna har varit allt annat än nära pers, men man kan ändå se en förbättring sedan i höstas. I löpning får jag verkligen se utvecklingen i små, små steg. Tålamodet tränas lika mycket. Jag gläds över att jag springer hyfsat smärtfritt, och farten har höjts men blygsamt. Det är bra för mitt självförtroende att jag inte haft Strava förut om åren, för nu får jag Stravapers på löpningen,även om jag vet att jag varit snabbare förr. Det blir som en lite mätare på att jag faktiskt utvecklas. Jag hade samma tid på båda Broarna men jämnare fart den andra och flera segmentpers ändå.

När det gäller cykel så känns det som jag blivit starkare. Backarna i Skellefteå har blivit lättare. Nu kan jag känna lite mentalt när jag närmar mig en backe, att nu blir det jobbigt, men när jag väl är i backen, så är det mer – men jag är ju snart uppe på toppen av backen. Jag kan också växla fart i en backe, öka i en backe. Förr var det superviktigt att jag kom in på rätt växel i en backe för att jag skulle ta den bra.

Man börjar vara lite less på bassängen nu. Solen skiner ute och då vill man inte ligga och nöta längder i baljan. Jag ser fram emot öppet vatten. Våren verkar vara lite tidig så jag hoppas på andra halvan av maj i alla fall. Det brukar inte gå simma så långa pass men i alla fall. Klarade jag IM distansen i 13+ på Laponia så kanske jag har blivit tuffare och kan tänka mig träna i kyligt vatten. Mitt simkort på Edda (inte det i tfn) tar slut i början av maj, så då blir det nog lösa engångs eller ett 10 kort, lär nog inte slippa baljan än gissar jag.

Nu är det bara en månad kvar så brakar tävlingssäsongen igång på allvar.

Jag hoppas på lite kul träningspass, som duathlonintervaller med växlingsträning, annars kommer jag nog göra det ändå. Tyvärr kommer jag nog jobba mycket i maj, så nu kommer jag få vara noga med att planera, äta och sova bra.

Det är roligt att det snart drar igång i alla fall.

2019-04-26 13:47.


Kommentarer till blogginlägget