Anna Karin D

Största förloraren

Det är en hel del jag irriterar mig på när det gäller Biggest Loser.  Ändå tittar jag på programmet. Kan inte låta bli - tittar och irriterar mig. 

(Jag vet! Det leder ingen vart och det går att stänga av/låta bli att sätta på etc etc etc, men nu är det så här det är. Varför det är så här kan man också fundera över och irritera sig på men det är en annan historia.)

Det är inte deltagarna jag stör mig på. Dem gillar jag: de är utsatta och avklädda inför publik och det är starkt. Det är på annat, och det som för närvarande irriterar mig mest är det helt idiotiska upplägget med tävlingar där vissa slås ut och inte får vara med längre. Det är alltså inte bara en eventuell brist på viktminskning (som i sig kan vara helt normal, att gå ner tolv kilo på en vecka kan väl egentligen inte vara möjligt utan Furix?)

Första tävlingen denna omgång - där två deltagare slås ut direkt - går ut på en tuff konditionstävling i uppförsbacke. De två som kommer sist, åker ut. Promt! Den som kommer först får ett pris. Vem kommer först? Självklart den man som har minst övervikt. Vilka kommer sist? De två tjockaste respektive äldsta kvinnorna. Såklart, vad hade ni trott? 

De som behöver hjälpen med viktminskning mest slås alltså ut först och det bara för att de.....behöver hjälpen som mest.  Och är kvinnor. Och lite äldre.

Sedan väljer man lag. Vem blir vald sist? Den fetaste. Naturligtvis. Blir ju besvärlig att baxa med sig på hinderbanorna.

Alltså hallå och sånt! Det är egentligen bra att samla en grupp människor som hamnat snett och av olika tårfyllda anledningar (ja, man har större chans att komma med om man fixar att gråta framför kameran) dragit på sig livsfarlig övervikt och har svårt med precis allt här i livet på grund av det, lära dem (läs tvinga dem) till bättre matvanor och lära dem (läs tvinga dem) röra på sig, upptäcka glädjen i att kunna. Få pepp och kunskap av dietister och tränare och medtjocka. Bli smalare, gladare, snyggare - men framför allt: friskare. Och att tittarna får lära känna människan bakom alla valkar. Vara med i processen. Kanske själva bli inspirerade.

Men varför dessa märkliga och orättvisa tävlingar? Och konstiga regler som lockar till taktik och mygel. Varför rösta ut någon? Måste någon slås ut överhuvudtaget?

Skulle inte ett sådant här program fungera utan tävlingar, framtvingade "bråk" och "pakter", snyftinslag och ödesmättad dramatik på vågen? Skulle tittarna svika då, tappa intresset?

Jag fortsätter titta oavsett, irriterad och förundrad över bland annat mig själv. 

2019-04-20 06:34.


Kommentarer till blogginlägget


Jag retar mig på fenomenet i alla tävlingsprogramserierna. Det blir ju billigare för de som arrangerar, men det slår mig alltid att det som var en stor del av charmen med gamla "Superstars" eller vad programmet hette där idrottare tävlade mot varandra, var att man fick se vad de olika tävlande var bra eller dåliga på, för ingen åkte ut på första grenen. Ingen åkte ut. Vinnaren korades när alla fått tävla i allt.
Nu fungerar alla programmen så, "Mästarnas Mästare", "Superstars", "Let's Dance", "Sveriges mästerkock" eller baktävlingarna, släktforskning och "Biggest Loser", någon ska åka hem, helst under tårar samtidigt som de är så tacksamma, i varje avsnitt.
Den som har otur och måste göra det de är sämst på som första deltävling, eller deltävlingar, kan alltså åka ut i första avsnittet/avsnitten.
Det blir säkert billigare och ger mer plats för att exponera finalisterna, men ...
2019-04-20



Ja precis! Måste denna utslagningsprocess till för att hålla tittarna kvar? Tänk om någon vågade prova en annan väg.....alla får vara med, hela tiden. Vinnare - om man ska ha någon sådan - kan utses ändå.
2019-04-20



Ja, jag tittar också av någon outgrundlig anledning, som du vet, och jag håller helt med. Även om ett sådant program också skulle vara att utnyttja människors olycka som tv-underhållning, så skulle ett upplägg enligt ditt förslag ovan vara såå mycket bättre och såå mycket roligare att titta på. Och såå mycket snällare mot deltagarna, tror jag.
2019-04-20



Jag irriterar mig mer på Revenge body with Khloe Kardashian. Trots avsaknaden av utröstningen. Slutade tillochmed titta på det.
2019-04-20



Jag tittar också på programmet och undrar ofta varför ;-) Håller helt med dig när det gäller tävlingarna och utröstningsförfarandet. Kände som du när den 60åriga kvinnan åkte ut i första tävlingsmomentet.. Inte rättvist alls..
2019-04-20



Mycket konstigt det här med att vi tittar, trots att vi inte gillar upplägget och att vi inte förstår varför!
Revenge body har jag varken sett eller hört talas om! Kanske lika bra det.....
2019-04-21



Jag tittar faktiskt nästan aldrig på "Biggest Loser" fast det händer att jag fastnar framför det om det är på, men då är det vilka övningar och tävlingar de gör som är intressant och hur de kämpar, och så är det intressant med vägningen att se hur mycket resultat de fått. Intrigerna kan jag vara utan. "Let's Dance " gillar jag däremot, trots utröstningen, och programmen med idrottare som tävlar mot varandra, men de är ju en annan liga, och de där duellerna och utslagningarna känns inte så angelägna ändå ...
2019-04-21



Jag tittar inte på programmen ni nämner. Men jag blev ledsen igår när en av de fyra duktiga i Stjärnornas stjärna var tvungen att försvinna! :-(
2019-04-21



Jag har inte heller brukat följa Biggest Loser, men jag har väl ändå hamnat framför det teveprogrammet då och då, genom åren. Och jag känner varmt med deltagarna och tycker att de är mycket beundransvärda, så som de kämpar på. Och jag har alltid tänkt precis detsamma som du, Anna Karin, och ni andra, om själva upplägget. Det är så synd... då det kunde ha fått vara pepp och positiva livsförändringar som stod i fokus...
2019-04-22



Vi tittar slaviskt på Biggest Looser och har gjort i flera år. :)

Jag tycker också att det är synd att de åker ut och att folk ska röstas hem för att de inte har levererat, men jag kan inte påstå att jag irriterar mig på det. Tävlingarna är hårda (förmodligen för de allra flesta även normalviktiga och normaltränade) och det är ju så livet är; kämpigt, skoningslöst och orättvist. Det är väldigt få människor som får allt serverat och gratis, alla kämpar med sitt...

Angående upplägget så tror jag (utan att veta) att konkurrensen om platserna används som en motivationsfaktor hos deltagarna. Man kanske inte hade kämpat lika hårt om man visste att man fick vara kvar oavsett resultat? Alla som söker vet ju dessutom om spelreglerna, tänker jag, och får en ny chans att komma tillbaka.

Ett program som jag däremot stör mig på rejält är Paradise Hotel samt avarter till denna programtyp. Totalt IQ-befriat! :D
2019-04-26