Rolf Öhlén

ÖÄS

 Ett dignande kakfat. En välfylld buffé. En övervakande värdinna som är noga med att se till att jag tar av alla sorter. Och jag är inte svårövertalad. Det finns stunder när jag undrar om det skulle kunna finnas något att skylla på - laktos, gluten, diabetes - någon allergi som skulle vara socialt acceptabel att skylla på utan att såra någons känslor även om det finns de som inte alltid respekterar diabetes.

 Det slog mig häromdagen. Jag insåg vad jag lider av. Och nej, det är inget påhittat. Det finns dock inte definierat som sjukdom, inte vad jag vet. Det finns något snarlikt men stämmer inte riktigt in på mig. Jag har ÖÄS - ÖverÄtningsSyndrom.

 ÖverÄtningsSyndrom yttrar sig sålunda att jag äter mer än jag behöver. Jag tar inte en smörgås med samma bröd och pålägg, jag tar två, tre, fyra. Jag tar inte en tortillia med samma fyllning, jag tar fyra-fem. Jag tar inte tre-fyra nacho chips, jag tar 10 och när måltiden sedan är klar tömmer jag påsen.

 Det syns på magen. Det känns på knä och leder. Nu när jag åter börjar minska i vikt känner jag mig friskare, piggare, rörligare. Då har jag gått från 105 till 103. Hur skulle det vara om jag kom ner till 86 igen som jag låg på sommaren 2017? Nu ska jag tacka nej. Nu ska jag säga ifrån till andra och mig själv. "Nej tack, det är bra. Jag kan inte äta mer. Jag har ÖÄS." Visst låter det bra?

2019-03-30 08:46.


Kommentarer till blogginlägget