Rolf Öhlén

Hroduwulafars underbara resa genom Sverige v 184-187 del 1 av 3

 För 455 miljoner år sedan låg Storsjöbygden i Jämtland ca 500 meter under havet.

Från rymden kom en meteorit på 300 miljoner ton och 600 meter i en hastighet av 5 400 km/tim  och slog ner i havsbotten. Nerslaget spolade bort en vattenmängd som motsvarar Storsjöns gånger  tre och skapade den krater där Locknesjön numer är belägen.  När vattnet störtade tillbaka bildades en tsunami en kilometer hög. Kratern kring Lockne är mycket väl bevarad.

 Meteoren kom från asteroidbältet. Det var en asteroid som splittrades, kom ur kurs och en del av den hamnade på kollisonskurs med jorden. Vid inträdet i atmosfären bröts den i två bitar. Den mindre, ca 250 meter, slog ner 16 km sydväst om den större och förorsakade Målingekratern.

 Norr om området hittades ett av de äldsta meteoritfynden på jorden – ett av få meteoritnedslag i Sverige - Brunflo meteoriten. Den 11 juni 2006 invigdes museet Meteroitcenter i Ångsta med nedslaget som tema.  Brunflometeoriten är en fossil stenmeteorit (fossil meteorit kallas en meteorit som slog ned före den geologiska perioden Kvartär och efter nedslaget täckts under sedimentlager och därefter genomgått liknande geologiska förändringar som sin omgivning) som upptäcktes nära Brunflo Meteoriten är en av de få upptäckta meteoritnedslag i Sverige och klassas som ett av de äldsta meteoritfynden på Jorden. Den upptäcktes 1952 i Rödberget stenbrott i Gärde by nära Brunflo.

Först 1979 identifierades stenen som en meteorit. 1980 publicerade Frans E. Wickman och Per Thorslund en första beskrivning  ("Middle Ordovician chondrite in fossiliferous limestone from Brunflo, central Sweden", Nature, 22 januari 1981, vol 289, nr 5795, s 285-286)  om meteoritfyndet.  Vid sin upptäckt var Brunflometeoriten det första fossila och det äldsta meteoritfyndet på Jorden. Fyndplatsen ligger cirka 5 km norr om Locknekratern. 1984 publicerade Wickman och Thorslund en utförlig artikel om meteoriten("The Ordovician chondrite from Brunflo", Lithos, 1984, vol 17, s 87-100).2009 lämnade Carl Alwmark och Birger Schmitz en utförlig beskrivning av meteoriten  ("The origin of the Brunflo fossil meteorite"). 

 Den är endast cirka 11 x 9,5 cm storoch bedöms vara cirka 463 miljoner år gammal och anses vara bland de äldsta upptäckta meteoritfynden  (tillsammans med Österplanameteoriterna med cirka 480 milj år och Gullhögenmeteoriten med cirka 470 milj år) på Jorden.

   I Brunflo vid inre delen av Brunfloviken av Storsjön finns ett av norra Sveriges märkligaste medeltida byggnadsverk, en kastal från ca 1100-talet. 1324 skrevs ortnamnet Brunnflo, troligen en sammansatt pluralform av ordet brunn i betydelsen "källa", med efterledet flo efter "sank myr". Historiskt har med detta avsetts flera källsprång. Bland dessa har funnits en Sankt Olofskälla norr om kyrkan. Brunflo består av byarna Södergård, Backen, Viken och Änge. Tidigare var orten ett stationssamhälle med tidstypisk bebyggelse och Jämtlands näst största tätort.

  Kyrkan och kastalen ligger strax utanför centrum. Kastalen fungerade som magasin för förvaring av insamlade naturalier samt skattepersedlar, vilka tillhörde ärkebiskopen. Kastalens bas är 9 x 9 meter och murarna är 16,5 meter höga. Tornhuven av trä är byggd senare och är 11 meter hög. I öster finns på bottenvåningen en gammal fönsteröppning och i ett av hörnen finns en trång medeltida trappa.  Under 1600-talets många krig kom kastalen även att nyttjas som försvarsverk, 1644, då strider rasade kring kyrkan och lagmansgården 500 m norr om kyrkan. I dag fungerar den som klocktorn.

  Vid Sunne kyrka finns rester av en likadan kastal, men den är delvis raserad. Kastaler är mycket ovanliga i norra Sverige,  och de två som finns i Jämtland tyder på att området hade en stor betydelse under medeltiden.

Jämtlands lagmansgård Hagnastadha är från folkvandringstiden och kom under medeltiden att bli säte för alla lagmän i Jämtland fram till 1645, då Jämtland blev ett svenskt landskap.

  Brunflo kyrka uppfördes i slutet av 1700-talet (1770-1775) av byggmästaren Daniel Hagman men på samma plats där det på 1100-talet fanns en korskyrka  tillägnad Sankt Olof. Abraham Hülphers beskrev den gamla korskyrkan strax innan den revs ned år 1775. Han skrev då att kyrkan av sten var den enda korsbyggnaden i landet, att den var mycket gammal och murad av slät kalksten. Att Brunflo kyrka då var Jämtlands enda romanska korskyrka antyder att den haft en särskild ställning inom dåvarande Uppsala stift, som hela Norrland tillhörde på medeltiden. Det finns teorier om att ärkebiskopen var byggherre. Pilgrimsleden från Selånger till Nidaros gick via Brunflo och kyrkan var helgad åt Sankt Olof.

   Altaruppsats och predikstolen i nuvarande kyrkan är utförd i gustaviansk stil och uppfördes av Johan Edler d.ä. åren efter kyrkans invigning 1778 - 1786.  Bakom altaruppsatsen finns en effektfull skenperspektivmålning med förgyllning av Jonas Wagenius 1790 - 92. Dopfunten av sandsten är utförd av den gotländske mästaren Sighraf, verksam 1170-1215. Den tillhör de inventarier som överfördes från den gamla kyrkan.   

 På Brunflo kyrkogård finns en gravsten från 1704, rest över lantmätaren Oluf Tresk, som avled hastigt i Brunflo år 1645.

Den lokala industrin har under en längre tid dominerats av brytningen av den lokala ordovisiska kalkstenen. Gusta stenmuseum skildrar Brunflos tradition att bryta kalksten.

   Strax norr om Brunflo träffar jag på Grytans skjutfält. Det är ett tidigare militärt övningsfält som ligger vid byn Grytan strax utanför Östersund i Jämtland. Området etablerades på statlig mark vid 1800-talets slut och utökades successivt i takt med att räckvidden för artilleri ökade. Skjutfältet var huvudövnings- och skjutfält för Norrlands artilleriregemente (A 4) från 1894-1997 och förvaltades efter nedläggningen av A 4 av Jämtlands fältjägarregemente (I 5).   Från att i det närmaste ha varit en "artilleriskjutbana" utvecklades skjutfältet till ett för hela Östersunds garnison användbart övnings- och skjutfält. Efter avvecklingen av I 5 år 2006 ansvarade Norrbottens regemente (I 19) för fältet men vid årsskiftet 2011 upphörde Försvarsmaktens användning av området helt.Skjutfältet omfattar 8 912 hektar och sista åren uppfördes bland annat en rälsmålsbana avsett för stridsfordon 90-kompanierna vid I 5. 

   I motsats till flertalet andra skjutfält i södra landsdelarna var Grytan aldrig ifrågasatt från ortsbefolkningens sida. Den relativa närheten till Östersund (15 km)  gjorde att kostnadseffektiv och ändamålsenlig övningsverksamhet kunde bedrivas av förbanden inom Östersunds garnison. Ägaren Fortifikationsverket räknar med att behålla skjutområdena på grund av riskerna med ej exploderad ammunition i markerna medan byggnader och säkra skogsmarker ska säljas.  Ett alternativt användningsområde är att etablera vindkraft på det gamla skjutfältet. På samma område planteras på prov hybridasp och andra snabbväxande trädslag inom ett litet område, skog som skulle kunna användas för energiutvinning och som kan brukas på ett sätt som minskar risken för sprängningar.   

  Grytans flyktingförläggning på Grytans gamla skjutfält uppmärksammades den 31 december 2014 när ett 40-tal nyanlända vägrade att lämna bussen de kommit i.

Så kommer Teknikland, en retroteknisk värld av mitlitärhistoria, fordon och gammal teknik. Det finns lekmiljöer för barnen i alla utställningar. Teknikland drivs mestadels ideellt av medlemmar i ägarföreningar med stöd av Stiftelsen Jamtli. I alla utställningar finns aktiviteter för alla åldrar. Teknikland ligger vid Optands flygfält som är ett levande flygfält med många olika aktörer, bland annat modellflygare och flygklubbar. Flygfältet har en historia som hemlig flygbas under Kalla Kriget och har använts som flygfält sedan 1940-talet. Sveriges första civila fallskärmsklubb finns också på flygfältet. 1995 öppnade Flyg och Lottamuseet vid Optands flygfält. Museet visar jämtlands flyghistoria genom ett trettiotal flygplan, civila och militära samt relaterade föremål. I Flyg o Lottamuseet finns också en Lottautställning som visar främst flyglottornas verksamhet.Teknikland ingår i nätverket för statens försvarshistoriska museer SMHA

.

2019-03-29 08:57.


Kommentarer till blogginlägget


Wow! Mycket intressant! Tack för att du delar med dig. Jag har aldrig hört talas eller läst om meteroitnedfallet. Många bra förslag på platser att besöka vid tillfälle. 😀
2019-03-29